TTIP avgör om demokratierna skall leda eller följa?

I dag ifrågasätts demokratierna. USA och framför allt EU uppfattas som lamslaget av kriser. Demokratierna uppfattas som svaga och oförmögna att agera kraftfullt. TTIP skulle både stärka bilden av att EU och USA kan åstadkomma resultat och säkra en ledning när det gäller regler för produkter och miljö.

Under TTIP-seminariet med Svenskt Näringsliv, LO och regeringen den 31 maj talade USA:s chefsförhandlare David Mullaney om vikten av vem som sätter ribban när det gäller regler för miljö, hälsa och arbetsmarknad och vem som skapar standarder för produkter och processer.

Det finns inga regler eller någon demokratisk process att vända sig till. Istället är det en spontan, evolutionär process som avgör hur det skall bli, och först i slutet av processen kommer (kanske) standardiseringsorgan och lagstiftare in. Det som redan är ett faktum formaliseras vilket är nog så viktigt. Att det finns dokument med tekniska specifikationer och att det är klarlagt vad som acceptabla nivåer minskar osäkerhet och kostnader.

Man kan säga att det handlar om en kombination av vem som kommer först och vem som är störst. Det handlar både om tillverkare och konsumenter. Om en stor tillverkar väljer en väg kommer andra att tvingas med, men om en liten tillverkare börjar dominera en stor marknad kommer den tillverkarens lösningar få ett försteg.

Och vilka är då störst? I dagen är det USA, EU, Kina,  Japan och möjligen Ryssland som tävlar om vilka som är störst och mest innovativa.

Detta leder till det inte finns internationella standarder på alla områden. Istället varierar reglerna mellan olika länder.  Och det är inte bara regler för hur en produkt skall vara utformad som varierar, utan även hur man testar, mäter, beskriver och beslutar. Det finns tusentals detaljer som kan vara olika, och lagar har ju den egenheten att de måste följas exakt, inte ungefär.

Fordonsindustrin är ett tydligt exempel, men i praktiken alla moderna produkter bygger på detaljerade regelverk och överenskommelser.

TTIP handlar i hög utsträckning om att harmonisera regler och standarder mellan EU och USA. Det betyder att EU och USA blir störst. Inte bara som tillverkare på de flesta områden utan även som konsumenter. TTIP kommer att bli ett avtal mellan ett antal av världens rikaste länder.

Observera att termen ”harmonisera” här inte betyder samma sak som den gör när vi talar om EU:s lagstiftningsprocess. Där finns ju ett starkt inslag av överstatlighet (som alla EU-länder frivilligt har gått med på). TTIP kommer inte ha några inslag av överstatlighet. TTIP kommer aldrig innebära att EU bestämmer över USA eller tvärt om, på det vis som EU kan bestämma över EU-länderna. I TTIP-sammanhang betyder ”harmonisera” helt enkelt en förhandlingsprocess som leder till att standarder blir lika i EU och USA.

Men effekten blir förstås att EU och USA får en dominerande roll när det gäller standardisering av produkter, men också när det gäller miljö och hälsa, arbetsmarknad mm.

Omgivningen tvingas anpassa sig till EU/USA istället för tvärt om.

Och det är önskvärt eftersom EU och USA är världsledande när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter, miljö, produktsäkerhet, forskning och utveckling. Man kan tycka att det finns många brister med EU/USA, men jämfört med Ryssland, Kina och även Japan och andra demokratiska länder är man ledande på de flesta områden. Särskilt när det gäller sådant som tolerans, öppenhet, jämställdhet och liknande.

TTIP handlar alltså inte enbart om pengar utan även om demokratiernas ställning i världen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Kategorier: Frihandel