TTIP-diskussion på Sveriges ambassad i Washington D.C.

SvD skriver om det stora TTIP-seminarium som nyligen hölls på svenska ambassaden i Washington.

SvD:s Karin Henriksson leker som så ofta ledarskribent och ger råd till fackföreningsrörelsen:

”Det är ingen som slätar över vilka stora stötestenar som finns, men vid seminariet framhölls att det rör sig om länder med likartad utvecklingsnivå och att ingen part tänker godta några försämringar i produktsäkerhet, miljö, arbetsrätt och så vidare. Här skulle nog fler europeiska fackföreningar än de svenska mana sina amerikanska vänner att se till att de får samma villkor.”

Här visar Henriksson att hon missförstått det hela. Anledningen är att det enligt Frihandelsbloggens källa på seminariet var svårt att få de amerikanska fackföreningarna att hålla sig till ämnet TTIP. De började hela tiden diskutera inhemska arbetsmarknadsfrågor och ville koppla TTIP till en stärkning av fackets makt i USA. Henriksson kunde således fått för sig att TTIP handlar om fackliga rättigheter.

Men TTIP påverkar inte arbetsmarknadsvillkoren i USA eller EU. En amerikansk investerare som bygger en produktionsanläggning i ett EU-land, till exempel Sverige, måste följa svensk lagstiftning på arbetsmarknadsområdet. Det samma gäller ett svenskt företag som etablerar sig i USA. Att amerikanska facket har en allt svagare ställning kan knappast TTIP, Sverige, EU eller facken i Europa göra särskilt mycket åt. Tanken att TTIP skall innehålla ett avsnitt om att USA måste införa något som liknar vår kollektivavtalslagstiftning eller LAS får nog uppfattas som en aning utopisk — i vilket fall under det kommande hundra åren.

 

 


Taggar:
Kategorier: TTIP, USA