Ttippen vill omöjliggöra det demokratiska samtalet

I går, den 31 maj, var Svenskt Näringsliv, LO och den svenska regeringen värdar för en konferens om det frihandelsavtal som just nu förhandlas mellan EU och USA. Kombinationen är unik. I inget annat land är samsynen kring behovet av frihandel mellan fack och arbetsgivarorganisationer större.

Konferensen hade stora inslag av dialog och deltagarförteckningen speglade hela debattspektrat. Fack, miljörörelsen och andra ”civilsamhällesorganisationer” (citattecknen för att det oftast handlar om offentligfinansierade organisationer i symbios med det politiska etablissemanget), företagarorganisationer, politiker, media. Det var svenskt så det förslår. Kaffe på termos, plastmackor, kanelbullar. Alla fick yttra sig. Trevligt.

Här är deltagarförteckningen. Man kan tryggt säga att alla organisation med någon form av relevans i sammanhanget är representerade oavsett uppfattning om TTIP.

Men ändå klagar miljöpartiets ttippen.se.  ”Stängt seminarium med TTIP-höjdare i Stockholm” har de som rubrik.

Krokodiltårarna flödar:

”Utmärkt tillfälle för oroliga medborgare att träffa beslutsfattarna och ställa frågor? Nix, eventet är stängt. Först idag, dagen innan, lägger regeringen på sin hemsida ut begränsad information om seminariet. Svenskt Näringsliv har inte med eventet i sitt kalendarium, LO har inte skrivit ett ord trots att deras lokaler används, och först djupt nedgrävt på EU-kommissionens hemsida finns ett kort omnämnande om att Malmström är på plats. Inget för vanliga medborgare alltså. Vi dödliga får glädja oss åt en påstådd livestream från LO:s hemsida.”

Lägg märke till formuleringen ”oroliga medborgare” och ”vi dödliga”.

Detta kommer alltså från något som bloggar från EU-parlamentet och tillhör kretsen av tjänstemän i ett av regeringspartierna. En person som tillhör (eller räknar med att snart tillhöra) en politisk elit.

Och exakt vad menar ttippen med ”Nix, eventet är stängt”?

Såvitt jag vet är alla konferenser stängda. Konferensinbjudningar går sällan till alla medborgare, och det förekommer aldrig att vem som helst kan trava in på en konferensanläggning, ta för sig av kaffe och bullar och delta i diskussionerna.

På Miljöpartiets kongresser släpps inte ens alla medlemmar in.

Konferenser ordnas av organisationer som bjuder in deltagare och bara inbjudna och anmälda deltagare släpps in. Så funkar det i Sverige och alla andra kända demokratier.

Extra löjligt är att ttippen.se flaggade för att ”Greenpeace anordnar i protest en aktion utanför LO-borgen i morgon”.

Representanter för Greenpeace var nämligen med på konferensen och yttrade sig i diskussionen. Jordens Vänner var med på konferens och yttrade sig. Internationella fackliga företrädare som är ytterst kritiska mot TTIP var med och yttrade sig. Konsumentrörelsen — ytterst kritisk — var med och yttrade sig.

Om Svenskt Näringsliv, LO och regeringen (där, upplysningsvis, Miljöpartiet är med) hade som plan att slippa röster kritiska mot TTIP får man nog säga att de misslyckades katastrofalt och är automatiskt kvalificerade till en finalplats i VM i dumhet; ”Hoppsan, är Jordens vänner och Greenpeace mot TTIP? Kanske borde ha googlat trots allt…”.

Men så är det naturligtvis inte. Regeringen, SN, LO hade bjudit in till bred dialog om TTIP. Självklart i syfte att öka stödet för TTIP, men det är knappast något suspekt: trots allt är EU:s regeringar och EU-parlamentet med bred marginal för TTIP.

Tippens blogginlägg kan mot den bakgrunden förefalla självömkande och lite korkat, men det skall ses i ett större politiskt sammanhang.

Med undantag för en eller annan Schweizisk kanton förekommer i dag ingen direktdemokrati. Det finns inget forum där ”oroliga medborgare” i största allmänhet inbjuds att delta. I Sverige har vi en parlamentarisk demokrati där medborgarna organiserar sig i partier och folkrörelser, har konferenser, bildar åsikter, väljer företrädare och talesmän som åker på konferenser och så vidare. Det är en organiserad verksamhet som gör att alla och inte bara de mest högljudda kan komma till tals. Det finns stadgar som skyddar minoriteter och garanterar yttrandefrihet även för de som inte tillhör den inre kretsen.  Systemet medger att relevanta kunskaper förs in i systemet. Olika intresseorganisationer för fram sina åsikter och argument och till sist fattar politikerna beslut som förhoppningsvis är en hygglig approximation av någon sorts allmänintresse. Man kan  ha många kritiska synpunkter på detta sätt att göra demokrati, men det är svårt att hitta något som generellt sett är bättre.

Det är motsatsen till den typ av politisk verksamhet som stora delar av miljö- och vänster- och nationaliströrelserna i EU föredrar. Den går ut på att en elit skrämmer upp folk, samlar in namn från människor som ingenting vet, får ut i huvudsak unga, testosteronstinna män på gatan som skriker, kastar sten, stör motståndarnas möten, beter sig hotfullt, sprider desinformation på sociala media, odlar konspirationsteorier. De vill skapa rädda människor som inte tar till sig fakta och som kan manipuleras. Rädda människor är lydiga människor.

För de grupperna är den typ av konferens som hölls i LO-borgen ett direkt hot. I stället för polarisering och konfrontation sker dialog och försök till samsyn. Alla fick ta till orda och om än inte alltid tala till punkt, så i vilket fall inte bli avbrutna av skrik, sten, visselpipor, nyckelskrammel.

När ttippens bloggare talar om ”oroliga medborgare” och efterfrågar någon form av total öppenhet tror han naturligtvis inte att ett sådant sammanhang kommer att bli plattform för oroliga eko-bönder och småbarnspappor med cykelhjälm som lågmält diskuterar med sina politiska företrädare. Han vet att scenen kommer att tas över att overallklädda aktivister som omöjliggör allt normalt demokratiskt samtal och jagar bort alla som inte gillar hård konfrontation och lukten av brandrök.

Frågan är varför han tycker det är önskvärt?