TTIP:s geopolitiska betydelse lika stor som dess ekonomiska

Daniel Hamilton på Utrikespolitiska Institutet

USA och EU är världens två mest utvecklade ekonomier och samhällen. Men deras samlade inflytande begränsas av bristen på samarbete, samordning och tillit. Det är därför många talar om västvärlden som överspelad, att framtiden kommer att kontrolleras av Kina och Indien och eventuellt ett par ekonomiska stormakter i Sydamerika.

TTIP-avtalet har dessutom alla förutsättningar att förändra detta och förskjuta makt och inflytande tillbaka till “västvärlden”. Det menar Daniel Hamilton, Austrian Marshall Plan Foundation professor och Director of The Center for Transatlantic relations at The Paul H. Nitze School of Advanced International Studies, Johns Hopkins University, som höll ett föredrag den 23 september på Utrikespolitiska Institutet.

Hamilton framhöll tre viktiga faktorer.

För det första har EU och USA en gemensam värdebas. Det handlar om demokrati, rättsstat, tolerans, öppenhet. Men det handlar också om sådant som miljö-, hälsa- och arbetsmarknadslagstiftning. Både EU och USA har höga krav i lagstiftningen och sofistikerade system för administration och kontroll. Ett avtal kommer att syfta till att harmonisera regelverken — inte undergräva dem. Det finns helt enkelt inget intresse vare sig bland politiker eller näringsliv för mindre strikta krav.

I praktiken kommer TTIP-avtalet bli ett “levande avtal” i den mening att det kommer att fastslå arbetsformer för harmonisering snarare än en uppsättning fasta regler. Detta i sig kommer att verka integrerande. Politiker, administration och näringsliv på bägge sidor Atlanten kommer att ha anledning att ta tidiga kontakter med sina motparter för att säkerställa smidiga förhandlingsprocesser.

Hamilton påpekade att man i USA gärna talar om TTIP som ett “ekonomiskt NATO”. Det fungerar bra i USA där NATO symboliserar ett säkerhetspolitiskt samarbete där det militära bara är en av flera faktorer. Men det fungerar mindre bra i EU där stora delar av både medborgarna  och det politiska etablissemanget ser NATO som en aggressiv organisation styrd av USA.

Till skillnad från huvuddelen av EU:s politiker och nationella regeringar har Rysslands regering insett den fulla potentialen och därmed hotet som TTIP utgör. Ryssland vet att handel binder samman. Det är inte en tillfällighet att  oroligheterna i Ukraina berodde på ett frihandelsavtal mellan Ukraina och EU som motarbetades av Ryssland och kom att dela Ukrainas befolkning.

Ett energisamarbete mellan USA och EU skulle på sikt underminera Rysslands möjligheter att använda sina energitillgångar som ett strategiskt verktyg.

Skillnaden mellan EU och USA i synen på energipolitik är att EU har tänkt i klimattermer, medan USA har tänkt i termer av självförsörjning och oberoende.  Men nu flyttas perspektivet mot oberoende även inom EU.

Enligt Hamilton lägger Ryssland ner stora ansträngningar på att stoppa TTPI-avtalet.

För det andra kommer TTIP leda till att andra länder söker sig mot handelssamarbete. Länder som Kina har inte haft något större intresse av eftergifter, och TPP, USA:s frihandelsavtal med länderna kring Stilla Havet har gått trögt i förhandlingarna. Men nu syns ett tydligt ökat intresse av att delta igen från en rad länder. Den dagen TTIP finns på plats kommer avtalet vara normgivande. Länder utanför USA och EU kommer att tvingas anpassa sig till TTIP. Turkiet har redan aviserat att de är intresserade av att hänga på TTIP när det väl är färdigt utan att ställa några egna villkor. Det är naturligtvis ett löfte som kanske inte uppfylls den dagen det synas, men det säger en del om tilltron till att det som EU och USA kommer att vara attraktivt och väl genomtänkt. Även Indien har som ambition att anpassa sina standarder till EU.

Och för det tredje kommer TTIP påverka WTO. EU  och USA kommer gå i spetsen för globaliseringen på samma vis som de senaste 60 åren, men nu ännu kraftfullare.  Intresset för enskilda länder — nu senast Indien — att försöka ta WTO-processen som gisslan blir förstås närmast noll när detta bara innebär ytterligare marginalisering av organisationen.

 

 

 

 

 


Kategorier: Frihandel, EU, TTIP, USA