Tullarna mellan USA och EU är högre än de ser ut

Tullarna mellan EU och USA är högre än de ser ut och missgynnar faktiskt USA. Men det är inte anledningen till USA:s underskott i handelsbalansen, vilket inte hindrar att de bör tas bort helt och hållet. Det hade varit bra att ha TTIP. 

DN skriver om skillnaderna i tullar mellan USA och EU. Inte oväntat så är DN:s slutsats att USA behandlas som vilket annat land som helst av EU och att tullarna inte är särskilt höga eller skiljer sig anmärkningsvärt mycket.

EU:s tullar är i snitt 3-4 procent medan USA:s är 2-3 procent. Men det är ett snitt, många varor har inga tullar alls, medan skillnaden i tullar på jordbruksprodukter är 11,9 mot 4,8. EU har alltså mer än dubbelt så höga tullar som USA. På industrivaror är skillnaderna mindre. EU:s tull på amerikansk import är 3,9 procent, den amerikanska tullen är i snitt 3,2 procent.

Trump har ett antal gånger gått till attack mot EU:s tull på 10 procent för import av amerikanska personbilar. Den är klart högre än den amerikanska importtullen på bilar som är 2,5 procent. Men samtidigt är den amerikanska tullen på lastbilar högre, 25 procent jämfört med EU:s 22 procent.

Kuriosa i sammanhanget är att både Mercedes och BMW gör alla sina SUV:ar i USA. Så när tysken köper vad han tror är en tysk bil är den i själva verket sammansatt i USA och belagd med EU-tull.

Men vad DN inte påpekar är att de beskedliga procentsiffrorna döljer en något mer dramatisk ekonomisk verklighet.

Till att börja med skillnaden mellan procentenheter och procent. Skillnaden mellan en tullsats på 3 procent och en på 4 procent är en procentenhet. Men skillnaden i procent är 25. Så ur den synvinkeln är det ganska stora skillnader mellan USA:s och EU:s tullar.

Vidare är även modesta tullsatser höga om man ser till normala vinstnivåer. Gör man en affär på en miljon blir tullen på 3 procent 30 000 kronor. Många tillverkare pressar sina underleverantörer stenhårt (till glädje för konsumenterna) så marginalen på en affär kan ligga på 5-10 procent. Med andra ord är inte 3 procents tull en småsak ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Ett annat problem berör komponenter som importeras och lagras för att snabbt vara tillgängliga vid underhålla av teknisk utrustning. De måste tullas in trots att de ännu inte är sålda. Företag tvingas betala tull för produkter som kanske inte blir sålda på många veckor eller månader. Tullkostnaderna kan således vara betungande för många företag, särskilt om de är små eller nystartade.

Slutsatsen är att USA hade gynnats av TTIP-avtalet som Trump lagt på is. De för USA ogynnsamma tullarna hade tagits bort.

Nu är skillnaderna i tullsatser förstås inte anledningen till USA:s underskott i handelsbalansen mot EU, det som Trump uppfattar som anledningen till att det försvinner industrijobb i USA. Anledningen till handelsunderskottet är att USA har världens högsta BNP och kommer kring plats 10 när det gäller BNP per capita. Tillväxten är hög och arbetslösheten låg. Med andra ord konsumerar amerikanerna för glatta livet, både inhemska produkter och import. Många importerade produkter är dessutom sådana att större delen av värdekedjan ligger i USA. En Iphone är utvecklad USA och kommer under hela sin livslängd att vara uppkopplad mot amerikanska telefonnät och tjänster. Att den sattes ihop i Kina och därefter importerades bidrar till underskottet i handelsbalansen.

Tullarna mellan USA och EU borde tas bort. Men inte på grund av handelsbalansen utan för att det gynnar tillväxten i både USA och EU. Framför allt skulle små och medelstora företag ha glädje av både lägre tullar och minskat pappersarbete.

Det är angeläget att förhandlingarna om TTIP kommer igång så snart som möjligt. Gissningsvis är det omöjligt under Donald Trump, men han är som sagt inte för evigt och EU kan ställa sig i startblocken för att komma igång. Det kanske tar uppåt ett decennium innan det sker, men tio år är inte anmärkningsvärt mycket tid när det gäller handelsförhandlingar. Ett avtal betyder så mycket mer än borttagna tullar och andra handelshinder. Det betyder framför allt fasta förhållanden. Eller i vilket fall fastare. Ser man på NAFTA så fanns det en omförhandlingsklausul som Trump nu utnyttjar. Men utan NAFTA-avtalet skulle Trump kunna ändra reglerna för handel med Mexiko och Kanada betydligt snabbare och efter eget huvud. Det hade blivit det vanliga twitterfyrverkeriet med total oförutsägbarhet. Nu sker omförhandlingen under jämförelsevis ordnade förhållanden.

Med TTIP-avtalet blir det en liknande situation mellan EU och USA. Omförhandling är möjlig, men den sker under ordnade förhållande.

För företag som vill investera utomlands är förutsägbarhet en viktig faktor. Man kan aldrig få exakt som man vill. Entreprenörens viktigaste egenskap är att anpassa sig till rådande förhållanden; att se möjligheter snarare än problem (här är klyschan faktiskt motiverad). Men anpassning förutsätter ett visst mått av stabilitet. I en föränderlig värld kan politikerna göra en sak; skapa stabila lagar och avtal.

Om arbetet med WTO skulle gå framåt och göra TTIP överflödigt under tiden avtalet förhandlas — synnerligen osannolikt — innebär förberedelser och förhandlingar ändå ingen större kostnad.

 


Taggar: DN, EU, USA, tullar
Kategorier: TTIP