”Unwinding and repatriating the international supply chains…”

Trumpadministrationens handelspolitik och argumentation tar sig allt mer bisarra uttryck.

I senaste numret av National Review skriver George Will om de senaste idéerna.

Citatet i rubriken kommer från en intervju i Financial Times med Peter Navarro, ordförande för The National Trade council.

Han talar alltså om att rulla upp (eller avveckla) och nationalisera de internationella värdekedjorna som USA:s största och mest effektiva företag är beroende av.

”This will make life interesting for, among many others, America’s third- and 24th-largest corporations, Apple and Boeing. The tiny print on the back of iPhones accurately says they are “assembled,” not manufactured, in China. The American Enterprise Institute’s James Pethokoukis notes that parts come from South Korea, Japan, Italy, Taiwan, Germany, and the United States. Components of Boeing airliners’ wings come from Japan, South Korea, and Australia; horizontal stabilizers and center fuselages from Italy; cargo-access doors from Sweden; passenger-entry doors from France; landing-gear doors from Canada; engines and landing gear from Britain.”

Det är förmodligen inte bara dyrt utan omöjligt att försöka ersätta alla dessa utländska underleverantörer med inhemska. Det är rimligt att anta att Apple och Boeing har gjort extremt noggranna upphandlingsprocesser av alla sina underleverantörer. Världens bästa företag har lagt bud och företag som ligger i USA har en självklar fördel. Språk, kultur, fysisk närhet. Sådant är fortfarande viktigt. Ändå har en stor del av underleverantörerna varit utländska. Och gissningsvis köper inte Boeing komponenter från Italien för att de gillar italienare.

Trumps folk tänker sig alltså att den nu skall tvinga Boeing, Apple och andra företag att köpa komponenter som är sämre och/eller dyrare. Man kan ju tänka sig att de lider av den speciella sortens miljöpartistisk teknikoptimism: marknaden är konventionell, fantasilös, räddhågsen och rullar i gamla hjulspår — om man bara förbjuder något tvingas folk att uppfinna något bättre. Det finns ett otal anekdoter om sådana fall, men i huvudsak blir resultatet av att tvinga folk att köpa sämre och dyrare produkter att de får hålla till godo med sämre och dyrare produkter. Och om det verkligen var så att nöden alltid blev moder till en uppfinning skulle företag aldrig gå i konkurs.

Detta skall ses mot bakgrund av att Trump talar om att skapa 4 procents tillväxt i den amerikanska ekonomin, vilket är dubbla genomsnittliga tillväxten det senaste decenniet. Även utan Trumps stora skattesänkningar och infrastrukturinvesteringar kommer USA:s budgetunderskott att öka med 9,4 biljoner (en biljon är 1000 miljarder) dollar under mandatperioden. Trump räknar alltså med att tillväxten fördubblas samtidigt som han driver en protektionistisk handelspolitik. Det hör till saken att det finns ekonomer som håller med om att man åtminstone på kort sikt räddar några inhemska jobb och håller lönerna uppe genom tullar och kvoter. Men det finns inte en enda, förmodligen inte ens i Nordkoreas finansdepartement, som påstår att protektionism ökar tillväxten.

Hoppet står just nu till att det ofta händer sådant man inte kunnat föreställa sig. En annan positiv sida av Trumps presidentskap är att han bidrar med ett stort antal pedagogiska exempel som visar varför frihandel, lagstyre, maktdelning och rättssäkerhet är viktiga delar av ett fungerande samhälle.

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel