Vad kan frihandelsvänner förvänta sig av Joe Biden?

Ett skifte på presidentposten efter höstens val i USA kommer knappast ge någon skjuts åt frihandeln. Men kanske lite mer av ordning, reda och förutsägbarhet.

Joe Biden nämnde knappt handelsfrågorna i sitt installationstal vid Demokraternas konvent den 17-20 augusti. Undantaget var budskapet att USA inte bör vara beroende av omvärlden (läs Kina) när det gäller grundläggande mediciner och utrustning för att kunna hantera pandemier och andra nödlägen. Det är svårt att uppfatta detta som en betydande protektionistisk ståndpunkt.

Att inte ta upp handelsfrågorna i installationstalet var garanterat ett förnuftigt beslut. Komplexa och infekterade frågor med otydliga och långsiktiga effekter för de enskilda medborgarna är inte sådant man bygger stor retorik på. Dessutom lär ingen som bryr sig det minsta tvivla på att Bidens handelspolitik kommer att vara bättre, eller åtminstone mindre sinnesförvirrad, än Trumps. Den senares politik har inte bara varit felaktig i teorin. Dess genomförande har varit totalt irrationell och motsägelsefull.

Om Biden kommer till makten är det framför allt sex stora uppgifter han står inför på handelsområdet:

1. Välj ut ett fåtal viktiga handelspartners och starta förhandlingar om frihandelsavtal. USA har tappat tempot när det gäller liberaliseringar och måste återta ledningen. En bra början är att gå med i TPP, vilket kommer kräva en mycket liten insats av förhandlingar. De nuvarande TPP-länderna vill verkligen ha med USA. Därefter EU och Storbritannien.

2. Återta initiativet i WTO. Se till att få ordning på tvistelösningsmekanismen som USA nu blockerar och driv på för liberaliseringar inom ramen för WTO.

3. Börja samla en grupp allierade (EU, Japan och de andra länderna i TPP) för att skapa en gemensam strategi när det gäller Kina. Det finns en rad konstruktiva lägen mellan den totala naivitet som vägledde exempelvis EU för tio år sedan och dagens handelskrig där parternas attityd då och då påminner om tungviktsboxare dagarna före en titelmatch. Kina är en speciell aktör genom sin kombination av närmast oreglerad marknadsekonomi och statlig inblandning på detaljnivå.

4. USMCA (tidigare Nafta) är i princip klart. De stora dragen påminner starkt om den tidigare ordningen medan detaljerna återstår att hamras ut. Så länge det inte är gjort hämmas handeln mellan Mexiko, USA och Kanada – tre länder vars ekonomier är tätt sammanvävda med varandra.

5. Ta bort de så kallade sektion 232-tarifferna, det vill säga de tullar som presidenten kan lägga på utländska varor av strategiska och säkerhetspolitiska skäl. De skadar både USA:s konsumenter, andra länders producenter och skänker ett löjets skimmer åt presidentämbetet. Hotar verkligen importen av Porschar USA:s strategiska intressen?

6. Maktbalansen mellan kongressen och presidenten när det gäller handel måste justeras. Även om det är solklart att en del av makten bör ligga hos presidenten för att man skall kunna fatta snabba beslut är balansen i dag skev. Dessutom är det oklart om presidenten har den makt han och andra i hans omgivning antar. Kan han till exempel på eget bevåg låta USA lämna ingångna handelsavtal?

7. Starta omedelbart processen att hitta en bra person som hanterar handelspolitiken. Förslagsvis någon som verkligen kan handelsfrågor. Det kan låta självklart, men i vissa lägen kan en ideolog eller visionär eller utpräglad säljare vara rätt person. Det finns många andra som kan det juridiska hantverket. Men just nu är juridisk och diplomatisk ordning och reda den viktigaste faktorn för att återge USA omvärldens respekt på handelsområdet (och alla andra områden, frestas man att tillägga).

Finns det då något hopp om att Biden blir ett steg framåt när det gäller frihandelsfrågor?

Svaret är garanterat nej. Frihandelsavtal har handlar om mer än tullar och kvoter sedan 30-talet. För Demokraternas del kommer arbetsrätt, miljö, klimat, mänskliga rättigheter och liknande att vara centrala delar av kommande avtal. Några alexanderhugg i en liberaliserande riktning kan inte förväntas. Men man kan i alla fall hoppas på att handelspolitiken inte kommer att styras av 1600-talsteorier, nycker och en besatthet av prestige.

Magnus Nilsson

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel, USA