Vansinnet i Trumps handelspolitik kan inte överskattas (men det är inte han som hittat på den…)

Man hör relativt få hyllningar av Trumps handelspolitik från Miljöpartiet, Vänsterpartiet eller den socialdemokratiska vänsterfalangen i Sverige. Inte heller från deras ideologiska bröder i EU.

Ändå driver Trump exakt den linje som vänstern och miljörörelsen önskar. Det skall man komma ihåg när man läser indignerade utbrott över Trumps handelspolitik — han har inte hittat på den. Både Clinton och Sanders (alla svenskars favvepolitiker) var inne på exakt samma linje. Och motståndet mot CETA och TTIP ansluter till det tänkandet.

Skillnaden är egentligen bara att de flesta protektionister undviker att säga vad de egentligen vill göra. De talar i allmänna termer om att ”stoppa det nyliberala knäfallet för globaliseringen” eller ”motarbeta de multinationella bolagens makt”. Exakt hur detta skall gå till försöker de på goda grunder undvika att tala om: ”Vi vill göra importerade produkter dyrare trots att vi vet att det kommer att göra det sämre för er” är ingenting man säger till väljarna.

Trump däremot, säger i praktiken vad han vill göra, och då framstår plötsligt galenskapen.

Ta till exempel den skatt på 20 procent han vill lägga på mexikanska produkter för att finansiera muren mot Mexiko. Syftet är att ”Mexikanerna skall betala för muren”.

Ok. Juan säljer avokados till amerikaner för 5 dollar kilot. Med skatten blir priset 6 dollar kilot. Vem betalar den extra dollarn? Amerikanerna förstås. Juan får fortfarande 5 dollar medan han betalar 1 dollar till amerikanska staten (låt oss bortse från problemet med hur USA skall beskatta mexikanska företag). Det blir alltså de amerikanska hushållen som får betala muren.

”Men”, jublar den entusiastiske protektionisten efter ett par sekunders funderande, ”amerikanerna slutar kanske att importera Juans avokados och köper istället amerikanska avokados…”

Jo. Amerikanska hushåll får helt enkelt dyrare mat. Det är ju inte så bra.

”Men de kommer kanske vara närodlade, lokalt producerade, ekologiska!” säger vår protektionist.

Det kan förstås hända. Men då har ju vår protektionist slängt in ett antagande (ofta fint ord för en fantasi) om att amerikanska avokados kommer att vara bättre och därmed kunna vara dyrare. Men problemet kvarstår för dem som inte vill eller har råd att betala extra för lyxiga grönsaker.

I Trumps högst konkreta fall uppstår ju dessutom problemet att finansieringen av muren kommer att försvinna.

Håller vi oss dessutom till verkligheten är det inte så att Mexikanerna säljer så många färdiga produkter till USA-marknaden. Man kan säga mycket gott om Mexikos ekonomi i dag, men de har inte särskilt många kända varumärken eller industrier som tillverkar konsumentprodukter. Istället är de underleverantörer till amerikanska företag. Exempelvis har de en stor bilindustri, men de gör i huvudsak komponenter eller monterar bilar som skall säljas till USA. Om dessa blir dyrare blir i själva verket amerikanska bilar dyrare både för amerikanska konsumenter och på exportmarknaden.

Trump planerar liknande åtgärder mot Kina och andra asiatiska länder.

Vad som också händer är att amerikanska jobb försvinner. Import orsakar nämligen nästan alltid arbetstillfällen i det importerande landet.

Ett exempel från Sverige är att importen av kläder har slagit ut den svenska teko-industrin. Men den svenska kläd- och modesektorn är större än någonsin. HM säljer nog inte en enda svensk produkt. Detta syns även i exempelvis sportbranschen. Stadium har förmodligen bara tre svenska produkter, nämligen Trangia stormkök, Woolpower ylleunderkläder och Haglöfs mer exklusiva vandringskängor. Allt annat är import. Fjällräven, det svenskaste av allt, var pionjärer när de började sy i Korea redan på 70-talet. Utan import skulle dessa företag sannolikt inte finnas, eller i vilket fall inte vara stora på världsmarknaden.

I Sverige görs det avancerade arbetet med produktutveckling, design, varumärkesvård, marknadsföring, detaljhandel. Det är extremt sofistikerade arbetsuppgifter som i många fall gränsar till konstnärskap och som man kan ta ordentligt betalt för.

Amerikanerna är förstås ännu bättre än vi. Bättre än alla, faktiskt. Apple, Amazon, Netflix, Levi’s, Nike. Listan kan göras lång över amerikanska företag och varumärken med en närmast mytisk ställning i världen men där produkterna är gjorda i andra länder.

Skall amerikanerna betala tull på sina Appledatorer, Nikedojjor, på bromsskivorna i sina amerikanska bilar?

I en utmärkt artikel i The American Spectator (som tyvärr innehåller ett fel; påståendet att frihandeln har förlorare) spekulerar Ross Kaminsky i ett Trump kommer att kompromissa sig ned till 10 procent skatt på mexikanska produkter:

”The paradigm of a bad economist came to me via listener email a few days ago with these words: “President Trump’s stating there will be a 20% tax is a part of the negotiation process. It is no different than me telling you I want $6000 for my automobile as a starting point. You counter-offer me and we agree upon a price. President Trump says 20%, Mexico negotiates, and say we reach an agreement of 10%. We win, Mexico feels they outbid Trump, everyone’s happy.”

My response to this dangerous reasoning by a well-intended interlocutor may offer a way for you to be the “good economist” in your water-cooler or cocktail-party conversations, a way to think about the various import taxes (e.g. “Border-adjustable tax”) that you will soon heard proposed by economorons in Congress, liberal think-tanks, newspaper op-ed pages, and the Trump administration:

“So what you’re saying is this: I have a six-shot revolver with bullets in two chambers. In order to get you to do what I want, I’m going to spin the cylinder and point it at my own head and pull the trigger. But if you negotiate with me, I’ll take out one bullet before I play.””