Varför inte protektionism på individuell nivå?

Chris Rufer i The investor’s Business Daily skriver roligt om frihandel.

Han påpekar det absurda i idén om att ”America first” skulle innebära att USA isolerade sig från de välståndsskapande effekterna av arbetsdelning, specialisering och skalfördelar.

Om det vore lönsamt att göra så mycket som möjligt själv istället för att byta bör man ju inte stanna vid handelshinder vid nationsgränserna. Då bör man ha handelshinder exempelvis — om vi håller oss till Sverige — mellan Stockholms och Uppsala län, mellan kommunerna och stadsdelarna. En större tullstation vid T-centralen. Tänk vad många arbetstillfällen som skulle kunna skapas.

Och varför inte ha protektionism på individuell på nivå?

Exempelvis är vår familjens handelsbalansunderskott mot ICA rätt skrämmande. Om vi producerade all mat själva skulle vårt hushåll kunna spara kring 40 000 kronor per år. Dataföretaget Apple får rätt många kronor av oss helt i onödan. De pengarna vore bra att ha kvar på kontot. Att ta fram egna processorer kan inte vara något större problem. En sån där lite bit kisel går väl att snida till rätt kvickt? Tandläkaren är också rätt dyr…

Är detta en relevant jämförelse?

Svaret är ja.

Det spelar ingen roll om man byter mellan individer eller en hela nationer. Samma logik när det gäller arbetsdelning, specialisering, skalfördelar gäller oavsett storlek. Att dela upp arbetet är alltid lönsamt. Ju fler det finns att byta med desto bättre. Även hos naturfolk delar man upp arbetet och det finns tecken som tyder på att det förekom handel och specialisering redan på stenåldern. Flinta transporterades miltals till ”fabriker”; platser där specialister på att tillverka pilspetsar och yxor satt tillsammans och arbetade. Åtminstone är det slutsatser som är rimliga att dra av arkeologiska fynd. Om stenåldersmänniskorna hade något mer avancerat system för ekonomiska transaktioner vet vi förstås inte, men gissningsvis bidrog omgivningen till att de som bar flinta och tillverkade föremål kunde överleva trots att de inte själva hade tid att jaga.

Men det är ytterst förvånande att föreställningarna om att minskat samarbete skulle kunna bidra till mer välstånd fortfarande lever bland ekonomer och politiker. Det är bokstavligt talat som om det fanns läkare som rekommenderade åderlåtning och att snurra runt sinnessjuka så att de blev yra.

 

 

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel