Varför inte tillsätta en handelsminister?

Mikael Damberg är odiskutabelt regeringens bästa minister. Det gäller inte minst handelsfrågorna och TTIP där han kraftfullt stått emot trycket från Mp och socialdemokraternas vänsterflank som enats i en hård och i stora delar lögnaktig kampanj mot TTIP.

Handel och TTIP fanns också med i regeringsförklaringen 2015:

“En exportoffensiv inleds. Exporten underlättas för små- och medelstora företag. Svensk närvaro ökar på tillväxtmarknader.
En samordningsfunktion, Team Sweden, ska effektivisera och stärka statens exportfrämjande. En exportstrategi presenteras
under året.

En fri och rättvis världshandel främjas. Förhandlingarna om ett handelsavtal mellan EU och USA, TTIP, fortsätter. Ett så
ambitiöst resultat som möjligt ska nås, utan att äventyra löntagarnas intressen, skyddet för miljön, människors eller djurs hälsa. Avtalet ska respektera demokratiskt fattade beslut.”

Men Damberg skulle uppenbarligen behöva ha hjälp av en handelsminister. Ingen kan göra allt och när det gäller TTIP-avtalet och andra handelsfrågor är närvaro på möten och sammanträden central. Alla som ägnar sig åt internationell politik har samma erfarenhet. Det är närmast omöjligt att påverka utan att närvara och beslut som blivit fel är nästan omöjliga att ändra eller korrigera i efterhand.

Fjellner skriver i Östgöta Corrspondenten om att frånvaron av en handelsminister nu börjar märkas.

Enligt Christofer Fjellner märks det tydligt att Sverige är lika närvarande som under förra mandatperioden när Sverige hade en handelsminister. Även om man kanske skall sätta Fjellners dramatiska “Sverige har tystnat” på det politiska retorikkontot är det illa nog att det saknas en separat minister.

I viss mån är det svårbegripligt.

Även socialdemokratiska regeringar har haft handelsministrar och det kan knappast vara kontroversiellt — men kanske var det en eftergift till Mp? De kan ju ha motsatt sig en handelsministerpost utan att förstå att en sådan skulle stärka även den gröna linjen i Sveriges och EU:s handelspolitik. Det är inte så många regeringar där de gröna faktiskt sitter med.

Och vad värre är. De frihandelsvänliga länderna i EU är inte så många. Nu står Sveriges gamla allierade på området, Storbritannien, Nederländerna och Danmark ensamma.

Och handel är inte bara en fråga om  TTIP.  Sverige riskerar att missa chansen att driva på för moderna regler för tjänstehandel, som växer och nu står för mer än en tredjedel av den transatlantiska handeln, dataflöden som är en vital del av världsekonomin, liksom e-handeln. Förhandlingarna om läkemedel och medicinteknik måste gå framåt för att stödja utvecklingen av nya preparat och öka tillgängligheten till de senaste behandlingsmetoderna.

Avsaknaden av handelsminister är ett problem som går att åtgärda. Löfvén är statsminister och kan tillsätta en handelsminister om han vill.

 

 

 

 


Kategorier: EU