Varför stora länder gillar protektionism mer än små

ABC News ger en bra bild av hur motståndet mot frihandelsavtal ser ut. TPP-förhandlingarna har stoppat upp, bland annat på grund av USA:s sockerindustri som skyddas av tullmurar.

Exemplet ger också en bra förklaring till varför stora länder ofta är trögare i handelsförhandlingar än små länder. I stora länder har industrier stora hemmamarknader som de kan leva gott på. Då är det värt stora summor i lobbying för att behålla inskränkningar i frihandeln. Dessutom sitter naturligtvis facket och kapitalet i samma båt. Facket skyddar arbetstillfällen i ineffektiva industrier och kapitalet de vinster de kan klämma ur konsumenterna som inte har något val mer än den inhemska produktionen.

Små länder, till exempel Sverige, har däremot alldeles för små hemmamarknader. De räcker inte ens för att ta utvecklingskostnaderna för mer avancerade produkter och garanterat inte för att ge någon större vinst. Då kommer både fack och företag att vilja ha öppenhet för att nå en nödvändig världsmarknad.

USA är dessutom ett tydligt exempel på risken med att skydda sin marknad. Problemet blir inte bara att konsumenterna tvingas betala mer för produkterna, utan dessutom att producenterna blir slöa och tappar sin utvecklingskraft. USA:s bilindustri kunde i skyddet av tullar och regleringar fortsätta att sälja bilar med allt mer föråldrad teknik och usel kvalitet. Istället för utveckling tog man ut höga vinster och de anställda fick ohållbara förmåner. Till sist var man vid vägs ände och Detroit höll på att förvandlas till spökstad. Bara stora statliga insatser kunde rädda det som fanns kvar av bilindustri.

 

 


Taggar: