Varför Trump är värre än Clinton och tyskarna så arga på TTIP

Uppmärksamheten på handelsministermötet i Bratislava är stor när det gäller TTIP och CETA.

Kommer Frankrikes handelsminister kräva ett stopp för TTIP-förhandlingarna eller inte? Under torsdagen eller fredagen får vi veta.

Men en viktig faktor är också vad som händer i presidentvalet i USA. Där har båda kandidaterna tvingats till en protektionistisk linje och både det stora avtalet med länderna kring Stilla Havet (TPP) och TTIP är hotade.

Spelar det då ingen roll (ur frihandelssynpunkt) vem som vinner presidentvalet i USA?

Svaret är att det spelar en enorm roll. Hillary Clinton kommer i bästa fall kunna trassla sig ur sina protektionistiska ståndpunkter även om chansen inte är stor. Men även det värsta scenariot är bättre än det blir med Trump. Han har nämligen mer eller mindre lovat att starta ett fullskaligt handelskrig med höga tullar mot främst Mexiko och Kina — Trump har talat om tullar på uppåt 45 procent, det vill säga de nivåer som var en viktig orsak till världsdepressionen på 30-talet.

Nu är det inte presidenten som bestämmer tullarna, men det är självklart att en sådan agenda i Vita Huset kommer att göra förutsättningarna för handeln radikalt sämre. Världen kommer snabbt att gå tillbaka 30 år (minst) och alla förhoppningar om förbättringar det kommande decenniet grusas.

Trump är också ett av skälen till att tyskarna tycker så illa om TTIP. Trots allt krävs det starka känslor för att få hundratusentals människor att demonstrera på gatorna. Inte sedan 80-talets fredsrörelse och protesterna mot Irak-kriget 2002 har så många demonstrerat. Den gemensamma nämnaren i de tre företeelserna är USA.

USA har inte varit populärt någonstans i Europa sedan 70-talet, och den radikala rörelsen i Tyskland har fått draghjälp av NSA-skandalen som gjorde det uppenbart att amerikanerna avlyssnade även sina närmaste allierade.

Det senaste årets debatt i USA har också spillt över Atlanten. Om det land som uppfattas ha mest att vinna på globalisering och handel uppfattar detta som ett hot är det svårt för frihandelsanhängarna att vinna debatten. Även EU-samarbetet som förknippas med öppenhet och internationalisering har fått sig en törn genom Eurokrisen där tyskarna på goda grunder uppfattar att de får ta en stor del av notan. EU och kommissionen har inte världens bästa rykte för tillfället och tyskarna känner en viss skepsis inför ytterligare grandiosa projekt. Från svensk horisont ser det ut som om tyskarna styr EU. Från tysk horisont ser det mest ut som om de betalar.

Samtidigt har Tyskarna det bättre än de någonsin har haft. Tillväxten är bra, pensionerna är bra, nästan 44 miljoner människor arbetar — fler än någonsin förr. Någon halv procent i ökad årligt tillväxt väcker ingen entusiasm jämfört med den oro som TTIP-motståndarna lyckas väcka genom mer eller mindre (oftast mer) påhittade hot som förknippas med TTIP.

Till saken hör också att tyska företagsledare inte är särskilt positiva till sina amerikanska kollegor. Den massiva mängden amerikanska direktinvesteringar har resulterat i en hel del kulturkrockar på ledningsnivå.

Och, på allt detta blir Donald Trump presidentkandidat. En person som personifierar allt tyskar fruktar, ogillar och föraktar med amerikaner. Klart TTIP-debatten får problem även i en av världens mest framstående handelsnationer.

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel