Varning för huggsexa för protektionisternas lobbyister

En helt neutral koldioxdidtull för att motverka effekten av en koldioxidskatt i EU är ett handelshinder, men inte protektionism. Utländska varor missgynnas inte. Men stor vaksamhet krävs för att en eventuell tull inte skall missbrukas.

Klimatforskare är relativt eniga om att det bästa sättet att minska koldioxidutsläpp är att beskatta dessa vid källan. Skatten skall vara neutral, det vill säga ett ton koldioxid skall kosta en viss summa att släppa ut oavsett verksamhet.

Problemet är att en sådan skatt i ett land, eller i EU, efterhand driver ut koldioxidintensiv verksamhet till länder eller regioner som inte har koldioxidskatt och sedan importeras produkter därifrån. Koldioxidutsläppen exporteras samtidigt som det egna landets industri försvinner. På sikt en meningslös förlustaffär.

Lösningen är en global koldioxidskatt, men det är en närmast utopisk idé. En rad länder med stora utsläpp kommer inte gå med på en sådan skatt. Och skall man tala klarspråk är det många länder som saknar information och fungerande skattesystem. De skulle inte kunna genomföra en klimatskatt ens om de ville.

Den nyvalde kommissionsordföranden Ursula Von der Leyen har därför föreslagit en importskatt till EU baserad på varors beräknade koldioxidutsläpp som exakt skulle motsvara europeiska företags kostnader för en koldioxidskatt i EU.

Då skulle företag i EU i vilket fall internt inte missgynnas av en koldioxidskatt inom unionen.

Gunnar Wetterberg skriver om detta i Expressen:

“Det bästa vore en global skatt, så att alla utsläppare över hela världen tvingades betala lika mycket. Antagligen är det en lösning som ligger något eller ett par årtionden fram i tiden, om den någonsin blir av. Men det finns en näst bästa utväg, som inte vore så dum – och den flaggade Ursula von der Leyen för, när hon fick EU-parlamentets välsignelse som ny ordförande i kommissionen.

Von der Leyen lovade att kommissionen ska föreslå en gränsskatt på koldioxid. Alla som exporterar varor till EU ska få betala en skatt som motsvarar vad utsläppsrätter och andra pålagor kostar de europeiska producenterna. På så vis blir Europa ett laboratorium för klimatvänlig produktion. Inom den gemensamma marknaden skulle inga undantag längre behövas. Då skulle världen ha tagit ett stort steg närmare en kraftfull klimatpolitik.

Märkligt nog har hennes utspel gått nästan spårlöst förbi i den svenska debatten, trots att det skulle kunna EU:s viktigaste klimatinsats de närmaste åren.

Gränsskatten är inte snuten ur näsan. Genom årtiondena har mer eller mindre förtäckta protektionister försökt begränsa handeln med hänvisning till olika ”behjärtansvärda ändamål”. Länge var ”socialklausuler” ett återkommande slagord; låga löner eller minderårigas arbete skulle ursäkta handelsstopp mot fattiga länder.

Protektionism skulle sabotera klimatarbetet. Precis som på andra områden kan frihandeln hjälpa till att sprida de mest effektiva lösningarna. Koldioxidskatten måste utformas med omsorg.”

En mer utförlig beskrivning av hur systemet skulle kunna vara utformat finns beskrivet av tre klimatforskare här.

Wetterberg varnar för att koldioxidtullen skulle kunna användas protektionistiskt. Inte utan skäl. Sociala förhållanden eller miljö återkommer som argument för protektionistiska åtgärder. Frankrikes president Emmanuel Macron, lite av EU:s chefsprotektionist, har vid ett flertal tillfällen luftat idén.

Och de tre klimatforskarna vill inte göra skatten avdragsgill vid export. Så mycket för neutralitet. Det är förvissa svårt att beskylla någon för protektionism som vill försvåra export, men samtidigt hotar det förstås EU:s egen industri om dess varor blir dyrare än konkurrenternas utanför EU. Även om EU fortfarande är en betydande ekonomisk makt är vi inte direkt på uppgående. Effekten av EU:s klimatpolitik och dess roll som förebild för övriga världen försvagas förstås ju mer EU marginaliseras ekonomiskt.

Frihandelsbloggen har ingen uppfattning när det gäller klimatpolitiska åtgärder. Och i teorin är en neutral koldioxidtull ingen handelshinder om den exakt motsvaras av en koldioxidskatt som lyfts av vid export. Men den kommer förstås ge ökad byråkrati inom EU, större administrativ börda för företag och riskera att bli verktyg för protektionistiska krafter. Det kan bli en huggsexa för lobbyister.

Med andra ord krävs det synnerligen stor vaksamhet från Sverige och andra frihandelsvänliga länder vid ett eventuellt förverkligande av en europeisk koldioxidtull så att idén inte korrumperas.

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel, EU