Veckans kommande handelsministermöte i Bratislava avgörande för TTIP (kanske…)

Bratislava var förra veckan i centrum för i vilket fall EU-journalister och politikers intresse. Staden stod värd för det första EU-toppmötet utan Storbritanniens regeringschef.

Nu ställer man fram nya mineralvattenflaskor på sammanträdesborden. Den 22-23 september träffas handelsministrarna. Agendan kommer att domineras totalt av TTIP- och CETA-avtalen.

För båda avtalen är mötet avgörande. TTIP står inför ett direkt hot.  I Tyskland har vänstern samlat till stora demonstrationer och opinionen är totalt sett negativ. De tyska ekonomiministern Sigmar Gabriel har uttalat sig negativt om TTIP-förhandlingarna. Även fransmännen är skeptiska och deras handelsminister Matthias Fekl har sagt att TTIP-förhandlingarna har misslyckats.

Fekl har redan i slutet av augusti sagt att han kommer att kräva att förhandlingarna stoppas vid det kommande mötet. Frågan är om han kommer att göra detta? Han kan inte bestämma att förhandlingarna skall avslutas — risken är att Frankrike blir helt ensamt om kravet. Övriga EU-ländernas regeringar, inklusive den tyska, står fortfarande bakom att avtalet skall förhandlas fram.

Frankrike är naturligtvis en enormt viktig spelare i sammanhanget och kan sätta många käppar i hjulen. Men samtidigt bygger EU på regeringarna fattar gemensamma beslut och förmår stå bakom dessa. EU ger just nu ett intryck av total kris och oförmåga att fatta några beslut om någonting. Kommissionsordföranden ifrågasätts öppet för sina alkoholvanor och kriserna kring flyktingar, Turkiet och Greklands ekonomi är inte på något sätt under kontroll. En situation där Frankrike står ensamt och reagerar genom att försöka bråka sönder något som alla andra står bakom skulle vara ytterligare en spik i kistan för medborgarnas förtroende för EU.

Dessutom är firma Garbriel/Fekls verklighetsbeskrivning starkt ifrågasatt. Förhandlingarna gör framsteg. Det finns betydande oenigheter och låsningar, men det är inte på något sätt unikt för TTIP-förhandlingarna. Ambitionen av Merkel och Obama att stressa fram avtalet under 2016 var av allt att döma ett taktiskt misstag som i onödan har skapat en sorts krisstämning kring tidplanen för förhandlingarna. Att sätta upp orealistiska deadlines åt andra människor är inte exempel på gott ledarskap.

Men det taktiskt misstaget gör ingen skillnad. Om Fekl blir ensam har han ingen lätt situation. En sak är vara tuff när han talar med pressen och inga ifrågasätter honom. En helt annan sak är att sitta med sina kollegor från EU som ifrågasätter de fakta han baserar sitt beslut på och framför allt undrar varför TTIP var o´key innan sommaren men helt misslyckat nu? Var har egentligen hänt under semestern?

Det blir uppenbart att både Fekl och Gabriels ställningstaganden styrs av rädsla den utomparlamentariska vänstern och nationalistiska högern.

Men TTIP-förhandlingarna ligger i stöpsleven. Kanske går övriga EU-handelsministrar med på att försöka stoppa förhandlingarna. De slipper en obekväm debatt och kan skylla på Tyskland och Frankrike. Tyvärr är minst motståndets lag vad som tenderar att styra EU:s politiker just nu.

CETA-avtalet med Kanada är i ett lite annat läge. Det förhandlades klart helt utan protester redan 2014 och skall ratificeras av ministerrådet redan i oktober för att sen debatteras av EU-parlamentet. Meningen är att det omedelbart skall träda i kraft, men samtidigt vara preliminärt under den tid det tar för alla EU-ländernas regeringar och/eller parlament att godkänna det.

Sigmar Gabriel är anhängare av CETA, men kan som de tyska Socialdemokraternas partiledare få problem på hemmaplan. Nästa vecka samlas SPD till en särskild kongress för att diskutera frågan. Initiativet är taget av partiets vänsterfalang och ett negativt beslut kan tvinga Gabriel att lämna sin tidigare ståndpunkt. Då förändras förutsättningarna återigen. Men, som sagt, SPD är visserligen regeringsparti, men Merkel är kansler och har hittills uttalat tydligt stöd för både TTIP och CETA.

Dessutom. CETA är färdigförhandlat inte bara en utan två gånger. Kanadensarna gick med på att arbeta om tvistlösningsmekanismen (ISDS) i avtalet på grund av (obefogad) kritik. Om inte EU kan leverera ett godkännande ens under de förutsättningarna är unionens status som samarbetspartner seriöst försvagad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel