Vill britterna röka på och köpa vapen?

EU:s frihandelsavtal kan uppfattas som komplexa, men det är ingen skillnad mot andra liknande avtal eller WTO:s regelverk. Avtalen är en spegelbild av staternas egna, interna, regleringar. 

En återkommande idé är att dagens frihandelsavtal mellan stater eller mellan EU och länder utanför EU inte är “riktiga frihandelsavtal”.

Inte minst har det varit ett tema för Brexitanhängare. Om bara Storbritannien slapp EU kunde landet ingå separata och bättre frihandelsavtal med omvärlden.

Här uppmärksammas en bok på temat av före detta Ukip MP Douglas Carswell.

“THE European Union claims to have over 40 “free-trade agreements” with around 50 countries in place but instead of “freeing trade”, these deals turn out to do the exact opposite, former Ukip MP Douglas Carswell has claimed in his his 2017 book “Rebel: How to Overthrow the Emerging Oligarchy”,

(—)

Mr Carswell argued Brexit will be a “golden opportunity” for Britain to strike free trade agreements with the rest of the world and free itself from the EU’s economic restrictions.

The former Ukip MP claimed Brussels’ so-called “free-trade agreements” actually limit trade and just like the single market does not create prosperity.

(—)

“Again and again, we are told how – following long, complex negotiations, ‘free trade’ deals like the Transatlantic Trade and Investment Partnership

(TTIP) or the Canadian-EU trade agreement might be possible.

“But hold on. If these agreements were giving permission for the goods and services sold in one country to be sold in another, and vice versa, what would there be left to negotiate?”

Mr Carswell noted it is because these deals are “corporatists agreements”, with all manner of “privileges hidden in each-subclauses”, that they take so long.

He added: “The EU’s so-called free-trade agreements, effectively extend to international trade the kind of prescriptive, top-down, permission-based approach on which the European single market has been created.

“In terms of prosperity and job creation, it’s not a template with a great record of success.””

I en mening har Carswell rätt. Det ideala frihandelsavtalet skulle förstås bara säga att “allt som är lagligt att handla med i land A bör vara lagligt att utan hinder föra in och handla med i land B, och vice versa”.

Men frågan är om ens Carswell skulle vilja ha ett sådant avtal med till exempel Kanada? Det skulle innebära en omedelbar legalisering av marijuana i Storbritannien. Eller med USA, där frågan uppkommer vilken delstatslagstiftning för marijuana och skjutvapen som skulle tillämpas i Storbritannien?

Och britterna var inte alldeles lyckliga över tanken på import av hormon- och antibiotikabehandlat kött när TTIP diskuterades för några år sedan.

Det kan mycket väl vara så att britterna får till ett stort antal frihandelsavtal med omvärlden efter Brexit och där några kommer vara bättre än vad EU skulle kunna åstadkomma. Men att avtalen mellan EU och andra länder ser ut som de gör har helt andra orsaker än att EU tvingar på andra länder en massa krångel för nöjes skull.

EU och nästan alla andra länder i världen är mer eller mindre genomreglerade. Regelverken avviker från varandra i stort och smått och måste på ena eller andra sättet hanteras för att inte utgöra handelshinder. Antingen genom att reglerna görs enhetliga, eller genom att länderna erkänner varandras regelverk. Alla dessa förändringar måste förstås sättas på pränt och beslutas.

Nästan alla länder har dessutom undantagslöst sina väl organiserade särintressen, framför allt på jordbruksområdet.

Så frihandelsavtalen är i princip spegelbilder av de moderna, genomreglerade staterna. EU kan förstås visa upp en hel del skräckexempel, men det kan även Storbritannien som i stora stycken är ett mycket byråkratiskt land.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel