Visst finns en framtid för frihandeln efter covid-19

Coronapandemin har som alla kriser avsatt en rad föreställningar om vilka samhällsförändringar som kommer att följa i dess spår. Ofta är det starkt ideologiska uppfattningar som grundar sig i önsketänkande: nu kommer äntligen den tröga allmänheten vakna till insikt och min gamla käpphäst vinna loppet.

Populära uppfattningar är till exempel att vi inte kommer att börja flyga igen, eller att onlinemöten ersätter de fysiska sammanträdena och konferenserna. Den som lever får se. Det är dock lätt att konstatera att vi kunnat kommunicera och göra upp affärer på distans de senaste hundra åren. Det kallas att tala i telefonoch har nog snarast ökat än minskat behovet av fysiska möten mellan människor. Ifall möjligheten att också se sin konversationspartner på skärmen på allvar kommer att ändra på detta är en teori som återstår att bevisa. 

Och som lyckoforskaren Laurie Santos på Harvard konstaterade i en podd med Sam Harris en av de viktigaste faktorerna för lycka är interaktionen med andra människor. Det gäller inte bara våra nära och kära, utan även utbytet av några ord med servitören på lunchrestaurangen eller en okänd person i hissen eller på gymmet. Man är mans gamman eller riktigare i Lars Lönnroths översättning av Den poetiska EddanMänskan är mänskans glädje

En annan förutsägelse är att världshandeln kommer att krympa kraftigt, att vi nu ser slutet på den globaliserade handeln och gränsöverskridande värdekedjor.

Och visst, för tillfället är det uppenbart att handelsvolymerna mätt i såväl pengar som transporterade produkter minskar.

Los Angelesports have seen 50 blank sailings” — ships scheduled to arrive that never finished their journeys since the outbreak began, according to Ray Familathe, a union official at the port. This is not normal this is very extreme, things I have never seen,Mr Familathe said, adding that Chinas shutdown compounded shipping declines caused by the ongoing US-China trade war.  

The port is a harbinger for how the slowdown due to coronavirus in China, the worlds second-largest economy and biggest goods exporter, could threaten already weak global trade. Even as Beijing relaxes its containment measures, demand is falling elsewhere as the virus spreads. From Singapore to Rotterdam, many ports are seeing sharp falls in activity.  

World trade contracted 0.5 per cent last year, the first annual decline since 2009 according to ING, the Dutch Bank, as the Trump administrations trade war with China and threats to place tariffs on EU exports created uncertainty.  This latest slowdown has pushed China-US West Coast freight prices down 10 per cent year on year, according to shipping consultancy Freightos, a sign of weak demand. Almost 80 per cent of US importers surveyed by the consultancy reported lower inventories as a result.

Oroväckande. Särskilt med tanke på en rad andra faktorer som kommer att drabba handeln, exempelvis WTO:s kris, eventuellt eskalerat handelskrig när Donald Trump går in i valrörelse och lågkonjunktur.

Det är nog ingen tvekan om att såväl världshandelns volymer som det politiska stödet för frihandeln kommer ta mycket stryk de kommande åren.

Men vad händer på lång sikt, säg tio år?

En gissning är att vi kommer se en ökning av världshandeln på längre sikt och att den nuvarande utvecklingen bara blir ett hack i kurvan.

Anledningen är helt enkelt att handelns utveckling inte i huvudsak påverkas av vilka ideologer som för tillfället sitter i världens kanslihus. Utvecklingen av handeln sker nämligen på grund av fundamentala ekonomiska faktorer, närmare bestämt värdet av arbetsdelning, specialisering och stordrift. 

Läran om arbetsdelning, eller komparativa fördelar, upptäcktes och formulerades av den brittiske nationalekonomen David Ricardo på 1800-talet. Den säger i korthet att varje land (eller individ) bör göra vad de är relativt sett minst dåliga på. Det är därför alla vinner på att delta i en marknadsekonomi, inte bara de mest konkurrenskraftiga. 

Att specialisering är bra säger sig självt. Världens bästa violinister eller pianister spelar aldrig andra instrument. Tiokampare har nästan aldrig världsrekord i någon av sina sporter. De innehas av specialisterna. Att kunna spela många instrument eller vara mångkampare är förstås ytterst beundransvärt, men mångfalden har en kostnad. 

Samma sak gäller på marknaden. Specialisering ger överlägsna resultat. 

Och stordrift är viktigt i moderna ekonomier med stora mängder produktionskapital. En tillverkare som specialiserar sig på att tillverka muttrar har anledning att skaffa den mest fantastiska muttermaskin som finns. Men huruvida han har råd med det eller ej, beror på om han har tillräckligt många kunder för att den ska kunna räknas hem. Maskinen kanske måste gå dygnet runt för att betala sig. Det kräver en efterfrågan. Det är lättare att hitta den efterfrågevolymen på en världsmarknad än enbart i det egna landet. 

Dessa krafter stimulerar eller till och med tvingar företag att söka kunder och leverantörer globalt. Politikerna kan hindra handel, men de länder med störst öppenhet kommer få det mest framgångsrika näringslivet och därmed bästa ekonomin.

Att vissa företag bör tänka efter en extra gång innan man gör sig beroende av en leverantör är självklart och särskilt om den leverantören ligger långt bort. 

Likaså bör förstås inte sjukhus eller svenska regioner göra sig beroende av just-in-time-leveranser av viktiga insatsvaror. Inte heller bör stater lägga ner sin krisberedskap och avveckla sina beredskapslager. Men det är en helt annan sak. Det finns inget i teorin eller ideologin kring frihandel som säger att politiker skall vara naiva, slarviga eller dumma. Mänskligheten har inte sett sin sista katastrof och det finns förstås inga garantier för att globala transporter alltid kommer att fungera normalt.

Men för det mesta råder normalitet. Definitionsmässigt. Och på sikt kommer ekonomins lagar att driva fram ännu mer handel och därmed frihet och välstånd.

/Magnus Nilsson

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel, EU, USA, Corona