Den 25 februari kommenterar Thomas Hermansson riksdagens utrikesdebatt på Barometern ledarsida. I artikeln lyfter han fram regeringens otydlighet gällande den säkerhetspolitiska linjen och refererar till Frivärlds rapport “Sveriges säkerhetspolitiska doktrin: Från neutralitet på väg mot Natooption”.
Vad gäller retorik kan man påpeka att ord har betydelse; omvärlden kommer analysera utrikesdeklarationen, och lita på att Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov kommer känna sig nöjd. Och när det kommer till otydlighet: häromdagen släppte tankesmedjan Frivärld en rapport av tidigare försvarsministern Sten Tolgfors. Han visar bland annat hur regeringen sedan 2014 har ändrat formuleringen av den säkerhetspolitiska linjen ett halvdussin gånger, dessutom utan någon bred politisk förankring.
I övrigt menar Hermansson hur det är ”detta med neutralitet som spökar bakom regeringens ovilja att ens ta i Nato-optionen med tång”:
”Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl”, mässade utrikesministern som ett eko från forna dagar. Förvisso samarbetade Sverige redan då med Nato, om än i hemlighet. I dag behöver vi inte längre låtsas. Alliansfrihet. Ett ord som i sin tur är frånvarande i den ovan nämnda totalförsvarspropositionen. Där slås i stället fast att en solidarisk säkerhetspolitik är grundläggande för svensk säkerhetspolitik.
Kontrasten är alltså slående mellan vad riksdagens partier gemensamt och efter idogt arbete kommit fram till gällande försvarspolitiken, och vad regeringen nu kommunicerar.
Läs hela artikeln här.