Den 23 mars publicerade finlandssvenska Hufvudstadsbladet en kolumn skriven av Frivärlds senior fellow Patrik Oksanen. Ämnet är Rysslands långa tradition av ”kulisspel”, förmågan att påverka andra.
Förmågan att påverka andra är central för Kreml nu som då: ”Rysslands huvudsakliga vapen, som kan visa sig vara avgörande för statens nuvarande hållbarhet … handlar inte, som för normala europeiska länder, om den militära styrkan. I stället förlitar Ryssland sig på sin politiska handlingsförmåga, som karaktäriseras av en splittrande, decentraliserad och propagandistisk essens.”
Orden skrevs 1938 av en polsk geostrategisk tänkare, Włodzimierz Bączkowski, som uppmärksammats av Warszawa-institutet. I våra dagar kan vi konstatera att det nog inte är en slump att det är fina ord med i namnen för en rad organisationer som utgör moderna potemkinkulisser.
I texten lyfter han hur organisationer som ”Svenska läkare för mänskliga rättigheter” och ”Kvinnor för fred” används för ryska påverkanskampanjer och hur detta är en del av en medveten strategi.
Läkare är snälla, svenska läkare är nog lite extra snälla, mänskliga rättigheter är fint, kvinnor är fina och vem vill inte ha fred?
Läs hela artikeln här.