Den 25 februari publicerade Svenska Dagbladet en kolumn skriven av Frivärlds senior fellow Patrik Oksanen. Texten tar avstamp i det uppmärksammade spionåtalet vid Göteborgs tingsrätt där en 47-årig man misstänks för att ha bedrivit industrispionage på uppdrag av Ryssland. Oksanen beskriver hur fallet utgör ett skolexempel på hur spionarbete bedrivs:
På många sätt är historien klassisk. Rysk underrättelsetjänst är skicklig på att identifiera sårbara personer och sedan trycka på rätt psykologiska knappar. Rekryteringstrappan börjar långt innan måltavlan är kontaktad, med kartläggning och analys. Den första kontakten skräddarsys. En barnfamilj träffar en annan barnfamilj på semestern, en vinälskande mellanchef träffar en annan vinentusiast på en bar och så vidare. Särskilt utsatta är personer som har en bakgrund i det land som försöker värva, då kan både lojalitetskort och hot mot släktingar spelas.
Vidare beskriver Oksanen hur det troligen är SVR, den ryska utrikesunderrättelsetjänsten som avknoppades från KGB, som ligger bakom.
Om ni undrar vad en del ryska diplomater gör på jobbet, så ger åtalet mot 47-åringen svaret på just den frågan. Underrättelsehotet mot Sverige är reellt och växande.
Läs hela artikeln här.