Den 17 april inleddes Försvarsmaktens övning ”AURORA 23”. Den pågår till den 11 maj. Övningen bedrivs över hela Sverige och 26 000 soldater deltar. Samtliga försvarsgrenar är engagerade och Försvarsmakten övar tillsammans med enheter från fjorton länder. Det är den största nationella övningen i sitt slag på mer än 25 år. Det är viktigt att visa upp svensk försvarsförmåga under AURORA för att bland annat stärka försvarsviljan. Det är dock den större, samlade bilden av olika övningar och samarbeten i regionen som är verkligt viktig för vår försvarsförmåga, skriver Freddy Jönsson Hanberg.
Svenska soldater övar med amerikanska kollegor. Foto: Mattias Nurmela/Försvarsmakten
Någon vecka efter att AURORA startat inleddes den amerikanska övningen DEFENDER 23. Övningen äger rum från 22 april till 23 juni och inkluderar mer än 7 800 amerikanska soldater och officerare och ytterligare 15 000 deltagare från 26 NATO- och partnerländer. Övningen skall testa amerikanska arméns förmåga att snabbt samla sina stridskrafter i östra Europa men också öka alliansens förmåga att verka med långräckviddiga bekämpningssystem. Utöver det genomförs också övningarna ANAKONDA i Polen i maj och NORTHERN FOREST i Finland i juni.
Det finns minst två skäl till att inkluderandet av andra övningar i helhetssynen är viktig. Det ena är att Sveriges militärstrategiska doktrin talar om att vi skall ”undvika att förlora enskilt för att sedan vinna tillsammans med andra”. Det andra faller ut av det första – tiden det tar för amerikanska förstärkningar att nå Europa. Våra europeiska grannländer kommer i ett krig att ha fullt upp med att försvara sig själva. Även om det förekommer samordning, inte minst av flygstridskrafter, så är det först när amerikansk hjälp anländer som styrkeförhållanden kan förändras så att Sverige kan ”vinna tillsammans med andra”.
Atlanten utgör en så kallad geostrategisk konstant. Avståndet till den amerikanska kontinenten är en faktor vi måste ta hänsyn till. Samtidigt möjliggör också havet mycket stora transporttonnage som inte landtransporter medger.
De andra geostrategiska konstanterna (utifrån och inåt i geografisk storlek) i vars sammanhang vi skall sätta övningarna DEFENDER och AURORA i, är följande:
1) Den euroasiatiska kontinenten där konflikten mellan Ryssland (och i någon mån Kina och Iran) och Väst (främst EU-länderna) utspelar sig.
2) Nordeuropa (inklusive Östersjön, Öresund, Kattegatt, Skagerrak, Bottenhavet, Barents hav, Norska havet och Nordkalotten).
3) De svenska strategiska subregionerna som i stort sett motsvaras av de sex civilområdena; Norra Norrland, Nedre Norrland, Skåne, Göteborgsregionen, Mälardalen med huvudstadsregionen och Gotland och Östra Götaland/Småländska höglandet.
Tyngdpunkten för AURORA ligger i de två sistnämnda samt i östra Skåne men är i hög grad beroende av införsel av gästande förband och förnödenheter från Sverige sydvästra kust. Dessa försörjningsstråk är beroende av tillförsel via sjötrafik till Skandinavien, vilket i sin tur bygger på fungerande förbindelser till Europa över Atlanten.
Det är den kopplingen mellan AURORA och DEFENDER som ger den större bilden i vilken vi ska betrakta årets Försvarsmaktsövning. Möjligheter och begränsningar i och runt Sverige beror på vad andra kan bidra med. På samma sätt som stärker vårt bidrag (skydda förbindelser över Östersjön, försvara vårt territorium och stödja våra grannars försvarsansträngningar) allas förmåga – inte minst möjligheterna att ta emot amerikansk hjälp.
Sverige måste, tillsammans med andra, stå emot fientligt angrepp över hela den europeiska kontinenten till dess att styrkeförhållanden nått upp till en för oss tillfredsställande nivå. Vi bör betrakta AURORA ur det perspektivet.
Dessa stora militära övningar bygger på scenario där regeringskontinuitet, samhällsviktiga verksamheter och de nämnda försörjningsstråkens funktionalitet är säkerställda vilket förstås också måste övas.
Freddy Jönsson Hanberg, strategisk rådgivare och grundare av Totalförsvarsstiftelsen
