Dags för Löfven att växla upp EU:s försvarssamarbete

Ulla Lovcalic, om att Sverige bör ta en aktiv roll i att utveckla det europeiska försvarssamarbetet Pesco. Högstämda ord kan inte ersätta handling.

I en orolig värld där framförallt Kina och Ryssland aggressivt försöker expandera sina intressesfärer in i vårt närområde måste Sverige göra mer för att öka rikets säkerhet. Eftersom Sveriges säkerhetssituation i stort sett sammanfaller med Europas vore det en bra början att Sverige bidrar mer till att fördjupa EU:s försvarssamarbeten. Sverige bör därför ta en aktiv roll i att utveckla det europeiska försvarssamarbetet Pesco.

2017 beslutade riksdagen att Sverige ska delta i Det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco), ett av EU:s senaste och största initiativ för ett fördjupat europeiskt försvarssamarbete. Deltagandet i Pesco sker på frivilliga grunder, vilket innebär att det i princip är upp till regeringen att sätta ambitionsnivå för samarbetet.

Pesco innehåller 20 bindande åtaganden som de deltagande länderna har förbundit sig till. Inom ramen för Pesco beslutas också om ett antal konkreta samarbetsprojekt som anses särskilt prioriterade. Hittills har det tagits beslut om 47 projekt. Sverige har dock endast engagerat sig i sju av dessa: ett om militär rörlighet, ett om koordinering av militära sjukvårdsinsatser, ett om hur EU:s tränings- och utbildningsinsatser ska bli effektivare, ett om materielutprovning, ett om att förbättra ubåtskrigföringen, ett om att hantera störningsverksamhet i luften och samt ett om att använda sensorer för att stärka de militära förmågorna.

Sveriges relativt låga projektanslutning och brist på egna initiativ i Pesco innebär tyvärr att Sverige på lång sikt riskerar att minska möjligheten till inflytande i dessa frågor – agendasättande faller ju sällan på oengagerade aktörer. Därtill har regeringen ännu inte utarbetat någon nationell handlingsplan för samarbetet. Och detta trots att regeringen Löfven i utrikesdeklaration efter utrikesdeklaration har betonat att samarbetet bör fördjupas och trots att det numera finns en majoritet i riksdagen för ett fördjupat samarbete.

Mot bakgrund av denna passivitet och avsaknad av tydliga mål kan Sverige därför uppfattas som både ambivalent och oseriöst i förhållande till EU:s försvarssamarbetet.

Hur kommer det sig att Sverige har intagit denna återhållsamma inställning?  Som svar på en interpellation förra året försvarade sig försvarsminister Peter Hultqvist med att ”vi är i början på en process” och att regeringen inte vill ingå i Pescoprojekt för att uppnå ”statistiska positioner”. Detta samtidigt som regeringen hävdar att de har höga ambitioner med samarbetet. I ljuset av detta är det anmärkningsvärt att varken riksdag eller regering inte deltar mer aktivt i samarbetet. Möjligen är förklaringen att socialdemokraterna krampaktigt håller fast vid den sedan länge övergivna militära alliansfriheten och därför inte vill gå helhjärtat in i samarbetet.

Det finns betydande säkerhetsfördelar för Sverige, samtidigt som det också finns ekonomiska incitament för att samarbeta mer i Pesco. Detta sammanhänger med att huvuddelen av Pescoprojekten –  oavsett om Sverige deltar eller inte –  delfinansieras av EU:s försvarsfond, det vill säga genom gemensamma EU-medel. Sveriges återhållsamhet innebär därför att vi är med och delar på notan utan att få mycket tillbaka. Sverige bör exempelvis, likt Finland, ansluta sig till Pescos cyberförsvarsprogram – särskilt viktigt då bland annat Säkerhetspolisen tydligt efterlyst ett stärkt cyberförsvar.

Ett mer aktivt svenskt deltagande i EU:s försvarssamarbeten kan dock inte jämföras med de säkerhetsfördelarna som skulle följa av av ett fullvärdigt svenskt Nato-medlemskap. Pesco är dock inte heller tänkt att ersätta Nato. I ett avtal mellan EU och Nato har det slagits fast att Nato fortsatt ska stå för det territoriella försvaret i Europa med EU i en viktig komplementär roll. När EU stärker sitt försvarssamarbete stärks således även Nato. Men till dess att Sverige tar det nödvändiga klivet in i Nato bör Sverige ta alla tillfällen i akt för att ingå och fördjupa bi- och multilaterala försvarssamarbeten med andra demokratier.

Pesco är ett försvarssamarbete som har potential att öka Sveriges, vårt närområdes och Europas säkerhet genom att effektivisera och förbättra EU:s – och indirekt Nato:s – försvarsförmåga. Om Sverige fortsätter att vara passivt riskerar vi att minska inte bara möjligheterna till inflytande och utan även den direkta nyttan vad vi får ut av det – samtidigt som vi är med och finansierar samarbetet. När EU:s försvars- och säkerhetspolitik blivit en central pelare i Ursula von der Leyen-kommissionens politiska program och sedan några år befinner sig i en formativ fas är det därför oerhört viktigt att Sverige tar vara på möjligheterna att påverka.

Bakom de högstämda brösttoner som hörs från regering och riksdag döljer sig en verklighet som gör orden allra mest till tomma tunnors skrammel. Sverige bör i stället ta en mer aktiv roll för ökat försvarssamarbete i EU – genom att utarbeta en nationell färdplan för EU:s försvarssamarbete, ingå i fler projekt i Pesco och även leda egna egna projekt. Bra för Sverige och för Europa.

ULLA LOVCALIC är internationell sekreterare i Liberala ungdomsförbundet.