En ny säkerhetspolitisk formulering efterlyses

Svensk säkerhetspolitik har hamnat i formuleringarnas återvändsgränd. Genom riksdagens tillkännagivande om att en majoritet önskar en Nato-option finns inte längre riksdagsstöd för regeringens formulering om ”militär alliansfrihet” som ”tjänar oss väl”. Utrikesminister Ann Linde som inleder Folk och Försvars Rikskonferens på måndag kliver ut i en säkerhetspolitisk debatt som får betraktas som unik i modern tid.

Utrikesminister Ann Linde. Foto Ulf Palm, Folk och Försvar.

– Vår säkerhetspollitiska linje kan, efter senaste riksdagsdebatt om NATO-optionen, ifrågasättas från diametralt olika utgångspunkter utgående från begreppet trovärdighet, konstaterar ambassadör Michael Sahlin som är ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien, KKrVA, i Frivärlds enkät inför Folk och Försvars Rikskonferens.

17 experter och debattörer har svarat på enkäten och de flesta är inne på att Sverige behöver säkerhetspolitiska formuleringarna som speglar verkligheten.

– Sverige har sedan länge fastslagit att de utmaningar världen och vi står inför inte kan lösas av enskilda länder utan tillsamman ska var ledstjärnan. Då bör vår doktrin ta sin utgångspunkt i solidaritet och tillsammans i såväl proaktivt agerande som i lösning av kriser med både civila och militära ingredienser, konstaterar Sverker Göranson som är styresman för KKrVA och tidigare ÖB. 

Bland svaren finns de som vill se ett medlemskap i Nato, som Ann-Sofie Dahl som är docent i internationell politik. 

– NATO-optionen är ett mycket positivt första steg – nästa vore en svensk ansökan om medlemskap i NATO, alltså en ny säkerhetspolitisk doktrin. Snarast möjligt.

Pol dr Lars Nicander är inne på samma linje:

– Optionen ett minimikrav. Sedan är anslutningsfrågan ett mål i sig men där måste det ändå till en blocköverskridande samsyn.

– Doktrinen bör ge tydliga signaler om att Sverige är en självklar del av det västeuropeiska försvarssamarbetet och därför omgående kommer att ansöka om medlemskap i Nato. Därmed behöver det inte råda någon tveksamhet rörande hur Sverige kommer att agera vid en framtida konflikt, svarar Stefan Kristiansson, tidigare chef för MUST.

Den mest målande beskrivningen kommer från Finland, där jämförelsen med en mammut görs av den nuvarande formuleringen:

– Svårt att se att formuleringen om att ”militära alliansfrihet tjänar oss väl” har en plats i nästa utrikesdeklaration. Den är inte så mycket elefanten i rummet som en stor ullig mammut – en imponerande varelse som visserligen inger respekt med sin känsla av uråldrig beständighet, men som också fått se världen springa förbi och finner sig dåligt lämpad för ett allt hetare säkerhetspolitiskt klimat, menar den finländske försvarsdebattören Robin Häggblom. 

Men det finns de som vill ha kvar formuleringarna om ”militär alliansfrihet” och ”tjänar oss väl”. Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet, vill liksom utrikesminister Ann Linde inte se en Natooption: 

– Vår säkerhetspolitiska doktrin ska vara fri från plakatpolitik, som ”natooptioner” och liknande. Mitt förslag: ”Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Den militära alliansfriheten tjänar vårt land väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp drabbar ett annat land i Norden eller i EU. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.”

Några av svaren pekar på risker, både med Natodebatten och formuleringar, som Niklas Granholm, forskningsledare på FOI:

– Viss varning för önsketänkande utfärdas och en högre grad av förutsättningslöshet och mindre av dogmatism bör prägla processen. Vilka av de säkerhetspolitiska ”grundbultar” vi utgår ifrån påverkas eller förändras?

– I bästa fall får diskussionen om Natofrågan oss att skärpa till oss; i värsta fall riskerar den att flytta fokus från vad jag anser är det mest akuta i arbetet med vårt totalförsvar. Man bör kunna prata om flera saker samtidigt. Jag är bara inte säker på att vi är på den nivån säkerhets- och försvarspolitiskt. Än. Tyvärr, säger totalförsvarsexperten Kristina Syk. 

Daniel K. Jonsson, forskningsledare på FOI, konstaterar risker när ord och handling inte går ihop, Sverige är inte i alliansfritt i praktiken och vi beter oss inte som det heller menar Jonsson: 

– Svenska myndighetsrepresentanter ska inte på egen hand behöva ”läsa mellan raderna” och göra egna halvpolitiska avvägningar i internationella säkerhetsrelaterade samarbetsforum. Det är långt ifrån oproblematiskt att tjänstemän måste fundera över hur långt man kan gå inom ramen för ”att bygga säkerhet tillsammans med andra” och samtidigt bejaka ”alliansfrihet”. Detta bäddar för ett icke önskvärt personligt godtycke.

Martin Hurt, forskare på ICDS i Tallinn, understryker betydelsen av kopplingen till förmåga och säkerhet är viktigt och inte ett medlemskap i sig:

– Norra Europas säkerhet skulle gagnas av ett starkt svenskt försvar (både militärt och civilt) samt ett integrerat samarbete med andra länder inom Nato. Om den politiska viljan att leverera ett starkt försvar är otillräcklig skulle ett svenskt medlemskap i Nato snarare försvaga alliansen. Således beror den säkerhetspolitiska doktrinen i grund och botten på graden av politisk vilja och handlingskraft.

Frågan är vilken vilja och handlingskraft regeringen kan uppbåda för att bygga en bred majoritet kring en säkerhetspolitisk linje i tid till utrikesdeklarationen. Inledningen av Folk och Försvars Rikskonferens med anförandet utrikesminister Ann Linde kommer att ge en indikation. 

Tidigare delar:

Torsdag: 17 experter – Försvarsbeslutet räcker inte!

Fredag: Experterna om Sverige förmår förmår att fatta besluten som krävs 

Kommande delar:

Söndag: Så här svarade 17 experter på Frivärlds frågor (alla svaren i sin helhet)

Patrik Oksanen

Redaktör för Säkerhetsrådet, senior fellow Frivärld och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och Kungliga Örlogsmannasällskapet.