I veckan är det fyra år sedan värnplikten återinfördes i Sverige. Sedan dess har den tydligt satt sin prägel på Försvarsmaktens omställning från insatsförsvar till nationellt försvar och kommer fortsatt att spela en central roll när försvaret ska växa. Under de senaste dagarna har Säkerhetsrådet därför djupdykt i frågan med en artikelserie. Som avslutning på veckans publiceringar har vi vänt oss till tre försvarsexperter för att få deras perspektiv på frågan.
När krigsorganisationen ska växa utgörs tillväxten huvudsakligen av värnpliktiga i mobiliseringsförband – samtidigt sker bara en marginell ökning av antalet anställda soldater och officerare: ”Tyvärr är jag rädd för att vi, när pengarna tryter, riskerar att få en tämligen polariserad debatt där politiken prioriterar värnplikt medan Försvarsmakten prioriterar stående förband”, svarar Karlis Neretnieks i Säkerhetsrådets enkät. Foto: Victor Persson/Försvarsmakten.
VÄRNPLIKTENS ÅTERKOMST: Del 5
I expertenkäten ingår Karlis Neretnieks, Carl Bergqvist och Jan Mörtberg. Nedan följer svaren på frågorna i sin helhet. Viss språklig redigering har förekommit.
Nästa vecka avslutar vi artikelserien med extramaterial och debatt. Har du synpunkter på värnplikten och försvarets personalförsörjning, som du vill dela med dig av? Hör gärna av dig till sakerhetsradet@frivarld.se.
Karlis Neretnieks, generalmajor i armén, tidigare chef för Försvarshögskolan och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademin
1) Vad har återinförandet av värnplikten inneburit för vår militära förmåga?
I närtid inte så mycket, det tar tid att bygga förband. Dock om cirka tre-fyra år så kommer den återinförda värnplikten ha inneburit en påtaglig ökning av vår förmåga, i första hand genom att redan existerande, men just nu inte kompletta, förband kommer ha blivit uppfyllda med personal så att de blir fulltaliga. Alla funktioner kommer vara bemannade. Innan den återinförda värnplikten får fullt genomslag, i form av nya förband, ökad antal officerare med mera, så kommer det antagligen ta i storleksordningen tio år.
2) Vilka behov fyller värnplikten? Vilka behov fyller den inte?
Det helt grundläggande skälet till att ha värnplikt är för att kunna bemanna en tillräckligt stor organisation för att kunna försvara landet. Sverige är större än vad de flesta förställer sig, större än till exempel Tyskland och lika långt som avståndet från Smygehuk till Rom. Vårt militärgeografiska läge där såväl norra Sverige som den södra delen av landet kan utgöra eventuella mål för ett angrepp kräver en avsevärt större organisation än vad som vore möjlig att bemanna med enbart fast anställda soldater och sjömän. Det är inte möjligt att här ersätta kvalitet med kvantitet, eller vice versa. Det behövs en mix för att skapa tillräckliga volymer.
Värnplikt kan till delar också kopplas till kvalitetsaspekten då vissa personalkategorier som Försvarsmakten behöver, till exempel ”IT-soldater”, är utomordentligt svårrekryterade med syftet att ge dem en fast anställning som soldater, men de kan kallas in med stöd av värnplikt.
Ytterligare ett tungt skäl till att ha ett värnpliktssystem är de ökade möjligheter det ger att rekrytera officerare av olika slag. Fler människor kommer i kontakt med Försvarsmakten och får kunskap om dess verksamhet, vilket skapar en rekryteringsbas. Få människor söker ett jobb som de inte vet något om, eller kanske inte ens vet att det existerar.
Det ibland använda argumentet för värnplikt, att det skulle utgöra en socialiseringsprocess där personer med olika bakgrund skulle träffas och därmed få en ökad förståelse för varandras situation, i vissa fall också få en bättre kontakt med det svenska samhället, saknar relevans med den mycket begränsade värnplikt som Sverige nu återinfört. Knappt tio procent av en årskull kallas in till värnpliktstjänstgöring. Skulle socialiseringsaspekten vara ett motiv skulle antagligen minst 70-80 procent av varje årskull behöva kallas in, som vi gjorde tidigare, och som exempelvis Israel gör idag vilket är ett land där socialiseringsaspekten väger tungt.
3) Inför återinförandet fanns det en farhåga att plikten skulle tränga ut de stående förbanden. Hur upplever du att värnplikten har påverkat de stående förbanden?
Eftersom jag idag inte tjänstgör i Försvarsmakten kan jag inte svara på frågan med någon större exakthet. Möjligtvis kan jag tänka mig att resurser som befäl, övningstid, materiel med mera delvis har omprioriterats från de stående förbanden för att möjliggöra utbildning av värnpliktiga. Någonstans måste ju resurserna komma ifrån, och det fanns knappast något överskott tidigare att ta ifrån. En farlig utveckling, om det är som jag befarar. Om verksamheten drabbas av allt för stora begränsningar kan det på sikt drabba såväl motivationen i det dagliga arbetet som viljan att fortsätta som anställd soldat.
4) Hur bedömer du att framtiden ser ut för de stående förbanden?
Det kommer att bli, och är redan, en viss dragkamp mellan att bibehålla, och delvis utöka antalet stående förband, och viljan att öka antalet mobiliseringsförband bemannade med värnpliktiga. Tyvärr är jag rädd för att vi, när pengarna tryter, vilket de kommer att göra, riskerar att få en tämligen polariserad debatt där politiken prioriterar värnplikt medan Försvarsmakten prioriterar stående förband. Något som i mina ögon är ytterst olyckligt då båda kategorierna behövs. Det enda sättet att lösa problemet på är genom ökade försvarsanslag, då mot en nivå som närmar sig satsningarna i våra grannländer, cirka två procent av BNP.
5) Hur bör man i framtiden använda värnplikten för att på bästa sätt stärka svensk försvarsförmåga?
Det är med förband bemannade med värnpliktiga som den nödvändiga volymen kan skapas. Värnpliktiga ska utnyttjas i stort sett i alla mer personalkrävande förbandstyper: skyttebataljoner, logistikförband, artilleriförband, basförband med flera. I avvägningen mellan att skapa en godtagbar förmåga att agera i gråzonssituationer, där tillgången på stående förband sannolikt är avgörande, och ha tillräcklig förmåga vid ett väpnat angrepp, där volymen är viktig, ser jag en generell bemanningsstruktur för Försvarsmakten som innebär att ungefär en tredjedel av organisationen består av fast anställd personal och ungefär två tredjdelar av värnpliktiga. Som en förenklad illustration: en bataljon per brigad är stående, de två andra bemannade med värnpliktiga. Samma förhållande bör råda i andra funktioner som artilleri, logistik etc.
Därutöver bör värnplikten användas för att tillgodose behovet av olika specialiteter inom Försvarsmakten, till exempel ”IT-soldater”, medicinsk personal med flera.
Speciell uppmärksamhet bör också ägnas åt att kalla in personer som kan utgöra presumtiva befälsämnen, blivande officerare, specialistofficerare, reservofficerare och värnpliktigt befäl. Hur man än vrider och vänder på olika faktorer så är det dugliga chefer på olika nivåer som är den enskilt viktigaste faktorn i en väl fungerande och krigsduglig försvarmakt.
6) Vilka är de främsta utmaningarna som Försvarsmakten står inför när det gäller sin egen personalförsörjning?
Personalförsörjningen syftar till att skapa en krigsanvändbar organisation, inte att anställa ett visst antal personer. Den i alla avseenden största utmaningen Försvarsmakten står inför är att anställa, utveckla, och behålla dugliga chefer för olika krigsbefattningar. Att bli duktig förbandschef, stabsmedlem eller vilken befattning det än må vara i krigsorganisationen, går bara i mycket liten utsträckning att uppnå med ”on the job training” i fred. Det krävs studier och övningar målinriktade mot de uppgifter som personerna förväntas lösa i krig. Även om krigsorganisationen kommer att växa under de närmaste tio åren så kommer antalet övningar i förband och med krigsstaber vara otillräckligt för att befälskåren ska få öva i den utsträckning som vore önskvärt. Problemet accentueras också av att den skolbundna utbildningen för officerare, jämfört med tidigare, fått en alltmer generell och teoretisk inriktning. Här bör åtgärder vidtas, både vad avser möjligheterna att bedriva praktiska övningar och inriktningen av skolbunden utbildning för att utveckla och befästa kunskaper och förmågor kopplade till officerarnas aktuella och framtida krigsuppgifter.
I och med att volymen av soldater och förband som ska utbildas kommer att öka, kommer det också ställas högre krav på officerarnas förmåga att planera, organisera och leda utbildning.
Sammantaget innebär detta att Försvarsmakten, förutom att rekrytera fler officerare av olika kategorier, också mycket målmedvetet måste arbeta med personalens kompetensutveckling riktad mot deras krigsuppgifter och rollen som utbildare på olika nivåer. I båda fallen bygger mycket av kompetensen på erfarenhet, varför olika åtgärder för att bibehålla erfaren personal också måste ges hög prioritet.
Carl Bergqvist, överstelöjtnant i flygvapnet, ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademin och Kungliga Örlogsmannasällskapet, grundare av försvarsbloggen ”Wiseman’s Wisdoms”
1) Vad har återinförandet av värnplikten inneburit för vår militära förmåga?
Återinförandet av värnplikten möjliggör en tillväxt i Försvarsmakten av personal och så småningom även förband. Framförallt innebär vänplikten att fler unga exponeras för Försvarsmakten och det kommer att bli lättare att både rekrytera officerare och soldater. Här syns det redan resultat då så många värnpliktiga vill ta anställning som soldater efter muck att det inte finns lediga personalrader för dem.
2) Vilka behov fyller värnplikten? Vilka behov fyller den inte?
Värnplikten fyller framförallt behovet av personalvolym för Försvarsmakten när en mobiliserad organisation behövs. Vårt lilla befolkningsunderlag gör det orealistiskt att anställa en så pass stor andel av befolkningen som soldater som skulle behövas för att försvara sig mot ett väpnat angrepp, och den volymen behövs heller inte i normalläget eller vid de lägre stegen av beredskapshöjningar. Värnplikten löser inte behov av snabbt tillgänglig personal för att hantera en snabb beredskapshöjining, eller möjliggöra en mobilisering. Där behövs både kontinuerligt och tidvis anställda soldater, så det är viktigt att dessa kategorier finns kvar.
3) Inför återinförandet fanns det en farhåga att plikten skulle tränga ut de stående förbanden. Hur upplever du att värnplikten har påverkat de stående förbanden?
Den främsta påverkan är att det nu är mycket enklare att rekrytera till de stående förbanden från muckande värnpliktiga.
4) Hur bedömer du att framtiden ser ut för de stående förbanden?
Jag ser deras framtid som mycket stabil. Framförallt Flygvapnet och Marinen, men även vissa förbandstyper i Armén behöver vara stående för att kunna möta beredskapskraven och framförallt för att kunna hantera gråzonproblematiken inkl. icke-linjär krigföring. Där krävs hög tillgänglighet och uthållighet i operationer i ett läge där politiken kommer att ha svårt att motivera en mobilisering (eller del av).
5) Hur bör man i framtiden använda värnplikten för att på bästa sätt stärka svensk försvarsförmåga?
Till mobiliserande förband som bidrar till den volym som behövs för att hantera ett väpnat angrepp, samt som rekryteringsbas.
6) Vilka är de främsta utmaningarna som Försvarsmakten står inför när det gäller sin egen personalförsörjning?
Den främsta utmaningen är att kunna utbilda tillräckligt många officerare för att hantera förestående pensionsavgångar, samt möjliggöra den tillväxt som politiken har beställt. Här ingår även att kunna behålla nuvarande personal så att inte ytterligare vakanser uppstår. Det är därför kritiskt att öka volymerna på de olika officersutbildningarna, samtidigt som man har tillräckligt med personal för att utbilda värnpliktiga, vidareutbilda nyblivna officerare, omhänderta tillväxten och lösa skarpa uppgifter. Det är en svår balansgång som borde ha ägnats mycket större vikt i försvarsbeslutet.
Jan Mörtberg, överste i armén, tidigare institutionschef på Försvarshögskolan och chef för Norrbottens regemente, ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademin
1) Vad har återinförandet av värnplikten inneburit för vår militära förmåga?
Det är av avgörande betydelse för att vi ska kunna fullfölja den beslutade och nödvändiga tillväxten, särskilt för Armén. Viktigt är att i ett längre perspektiv se en ökad volym av värnpliktiga, upp mot 16 000 i slutet av nästa försvarsbeslutsperiod (2030)
2) Vilka behov fyller värnplikten? Vilka behov fyller den inte?
Jag ser sex syften för värnplikten: 1) skapa volym i personalförsörjningen, 2) bidra till kvalitet i officersrekryteringen, 3) dra på kompetens i samhället som det är bättre att den över tiden finns ute i samhället (exempelvis cyber), 4) vara en del i folkförankringen och skapa nära relationer mellan försvaret och samhället, 5) uthållighet i internationella operationer (nu har nästan hela Försvarsmakten gått åt för att fylla den, bättre som det var före 2010), 6) ge handlingsfrihet för att snabbare kunna öka tillväxten ytterligare.
Vissa befattningar har så kvalificerade krav som behöver upprätthållas så pass regelbundet att det inte lämpar sig för värnpliktiga. UAV-operatörer och sonaroperatörer kan vara exempel på det. Det fyller heller inte behovet av förband med krav på hög tillgänglighet för att kunna genomföra insatser (men i den nationella dimensionen kan det också lösas med ”smart” tillämpning av värnplikten).
3) Inför återinförandet fanns det en farhåga att plikten skulle tränga ut de stående förbanden. Hur upplever du att värnplikten har påverkat de stående förbanden?
Det är för tidigt att svara på, men det ska inte behöva vara så. Dessutom är det en överdrift att tala om stående förband. De flesta förbanden i Armén har varit en blandning av K- och T-soldater.
4) Hur bedömer du att framtiden ser ut för de stående förbanden?
Se svaret på förra frågan. Det kommer att behövas förband med K-soldater, men med värnplikten och ett klokt utvecklat beredskapssystem kommer behovet av stående förband att kunna hållas nere.
5) Hur bör man i framtiden använda värnplikten för att på bästa sätt stärka svensk försvarsförmåga?
Fortsätta den inslagna vägen, utveckla ett FOMS-system som bygger på ett utbildningssystem i cykler taktat mot krigsförbandens behov. Det kunde vi i Armén på 90-talet och det kan i ett framåtriktat perspektiv återerövras, precis som beskrivs försvarsberedningens rapport Värnkraft.
6) Vilka är de främsta utmaningarna som Försvarsmakten står inför när det gäller sin egen personalförsörjning?
En av de viktigaste utmaningarna är att så snabbt som det någonsin är möjligt få igång en volym i utbildningen av KB-värnpliktiga (kompanibefäl, reds. anmärkning). Detta dels för att det tillsammans med ovan beskrivna FOMS-system utgör en möjlighet till avlösning i grundutbildning av värnpliktiga, och dels för att det är en central del i att få upp volymerna i officers- och specialistofficersrekryteringe
Jesper Lehto
Praktikant på Frivärld
…
Om artikelserien: För fyra år sedan återinfördes värnplikten. Beslutet klubbades med bakgrund i en negativ omvärldsutveckling och Försvarsmaktens skriande behov av soldater och officerare. Med det senaste försvarsbeslutet signaleras tydligt att försvaret ska fortsätta växa – och värnplikten spelar fortsatt en central roll. Tankesmedjan Frivärld kommer i en artikelserie att djupdyka i frågan om vad värnplikten inneburit för vår militära förmåga, personalförsörjningen och vad som återstår att göra för att stärka försvaret av Sverige.
Första delen: Arméchefen vill att värnpliktiga ska lösa skarpa uppgifter: “Plikten är helt avgörande”
Andra delen: Försvarets tillväxt är en svår balansgång: “Värnplikten löser inte alla problem”
Tredje delen: Så väljer de ut framtidens svenska försvar
Fjärde delen: Högkvarteret: ”Vi kommer behöva skruva på värnplikten ytterligare”
Säkerhetsrådet podcast: Katarina Tracz och Patrik Oksanen diskuterar värnpliktens återkomst med Christina Malm, generaldirektör på Plikt- och prövningsverket, och försvarsexperten Annika Nordgren Christensen.
