Försvarets tillväxt är en svår balansgång: ”Värnplikten löser inte alla problem”

Värnplikten löser inte alla problem, konstaterade utredningen, och föreslog en balans mellan frivillighet och plikt. Annika Nordgren Christensen, särskild utredare, såg en risk med att frågan skulle kidnappas av ”pliktälskarna” och att politiken skulle luta sig tillbaka. Så hur har det blivit?

– Den allmänna bilden nu är att det regnar miljarder över Försvarsmakten. Men på förbanden är det inga sötebrödsdagar, säger försvarsexperten Annika Nordgren Christensen till Säkerhetsrådet och berättar om sina försvarspolitiska farhågor framöver.

“Det är inte alltid man kommer gilla svaret på hur den avvägningen kommer att se ut, men jag ser det som helt nödvändigt”, säger Annika Nordgren Christensen i en intervju om försvarets tillväxt och värnpliktens roll. Foto: Joel Thungren/Försvarsmakten/Combat Camera.

VÄRNPLIKTENS ÅTERKOMST: Del 2

Problemen med försvarets personalförsörjning hade varit kända sedan länge. Men när det säkerhetspolitiska läget i närområdet snabbt försämrades gick bristerna inte längre att bortse ifrån. Något behövde göras, och det behövde göras snabbt.

– Under flera år spelade det brutalt sagt inte så stor roll, eftersom man var ganska överens om att det inte föreligger något militärt hot. Vi hade en säkerhetspolitisk utveckling som man inte riktigt ville kännas vid eller tyckte var allvarlig, säger Annika Nordgren Christensen.

I takt med ett allt mer aggressivt ryskt uppträdande, och definitivt efter annekteringen av Krim 2014, förändrades tongångarna bland politikerna. Sverige skulle rusta upp och nu var det hög tid att göra upp med de brister som funnits under åren som plikten varit vilande.

– Nu var läget ett annat. Det gjorde att det fanns en känsla av brådska. Det ställdes allt mer allvarliga frågor kring hur det gick, och man fick allt mer besvärande svar, med tanke på omvärldsläget och de krav som ställdes.

I samband med försvarsbeslutet 2015 tillsattes en utredning för att se över frågan och till uppdraget utsågs Annika Nordgren Christensen som särskild utredare. Upptäckterna under utredningen beskriver hon som ”en skräckupplevelse”. Trots en gedigen bakgrund inom försvarspolitiken, bland annat som riksdagsledamot, var läget värre än vad hon hade föreställt sig.

– Det fanns en uppdämd skuld och man sköt ett berg av personalbrist och behov framför sig.

Under åren med frivillighet hade Försvarsmakten bara lyckats locka drygt hälften så många rekryter som behövdes varje år. Antalet gruppbefäl, soldater och sjömän som tog anställning underskred även med marginal det behov som fanns i dåvarande krigsorganisation.

Men mest oroväckande var utvecklingen i kategorin officerare. Redan 2020 bedömdes tillgången på yrkesofficerare underskrida behovet.

– Vi hade försvarspolitiker, kunnare och tyckare som var marinerade i uppfattningen att problemet med officersförsörjning var att de nog redan var för många, eller i alla fall var det för många i högre grad bland generaliteten, och att de var till åren komna. Istället uppdagar sig hur enormt underarbetad den här frågeställningen hade varit.

Direktiven för utredningen var tydliga: värnplikten skulle väckas till liv igen. Det var dock inte givet i vilken form.

– Peter Hultqvist älskar totalförsvarsplikten och ville hemskt gärna ha tillbaka den. Han levde länge i opposition på att påtala att ”vi med tre rösters övervikt lämnade värnpliktssystemet, och ser hur det gick”. Medan de andra, framför allt moderaterna, hade att hantera att man varit en del av regeringen som lagt plikten vilande i ett antal år.

Att säkra ett brett politiskt stöd för utredningens förslag blev därför en viktig del av utredningsarbetet, berättar hon.

– Vissa skulle acceptera och omfamna det nya, utan att tappa ansiktet och behöva gå i försvar mot tidigare inställning i frågan. Eller för den delen på motsatt sida, bland de som tyckte plikten var en jättebra idé, att de inte skulle få uppfattningen att vi nu kan luta oss tillbaka, att det är plikt ”all over the place” och att inget annat behöver tas i hänsyn.

När utredningen presenterades i september 2016 betonade man en balans mellan frivillighet och plikt och föreslog ett ”mixsystem”. Värnplikten återaktiverades och låg i grunden, men skulle kombineras med möjligheten att frivilligt söka sig till grundutbildning och det frivilliga engagemanget skulle värnas. Därefter väntade en rekordartad snabb politisk hantering och beslutet om återaktiverad värnplikt klubbades knappt ett halvår senare. I första värnpliktsomgången skrevs 4 000 kvinnor och män in, och volymen har växt årligen sedan dess.

Annika Nordgren Christensen är tidigare riksdagsledamot (MP) och satt bland annat i försvarsberedningen 1995-2009. 2007 blev hon invald i Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Foto: Stefan Tell.

I efterhand kan Annika Nordgren Christensen konstatera att det föreslagna systemet nu finns på plats – men att vissa förslag i utredningen lämnats orörda.

– Den delen man inte gjort något åt är incitamentdelen. Utredningen tryckte verkligen på att man inte löser försvarsmaktens personalförsörjning med plikten. Det är en viktig grundbult, men vi har även ett anställt försvar.

Redan under utredningen såg man vissa politiska risker med återaktiveringen:

– Risken är, och det diskuterar vi i utredningen också, att det nu leder till att man lutar sig tillbaka, ringer Plikt- och prövningsverket och beställer den volym som man behöver. Men det räcker inte att trycka på “pliktknappen”. Vi skulle inte överge de kontinuerligt tjänstgörande, för det anställda försvaret skulle finnas kvar. Dessutom kan man inte beordra folk att gå officersutbildningen.

– Det finns en fara i det och det kan finnas sådana tendenser nu, säger Annika Nordgren Christensen och tycker att både Försvarsmakten och politiken kan göra mer på den fronten.

Utredningen föreslog bland annat studieekonomiska incitament för att få de anställda att stanna längre i sin anställning och bättre lönevillkor.

– I utredningen fanns inget självändamål i sig om att ha stora värnpliktsvolymer, även om det finns många andra som tycker det av olika skäl. Puts och studs, integration… Det finns alla möjliga fantasier om vad pliktsystemet ska lösa. Men det var inte utredningens fokus.

Upplever du att det finns en balans mellan frivillighet och plikt idag?

– Jag skulle säga att vi har ett system som tar hand om pliktens förtjänster. Alldeles oavsett vad som händer så kan man kalla in värnpliktiga som kan personalförsörja Försvarsmakten, eftersom vi har tvånget i grunden. Så vi har ett system som tillgodoser detta, men hur man sedan väljer att använda systemet är en annan fråga.

Under utredningen fanns det även en oro för att plikten skulle tränga ut de stående förbanden och dess ordinarie verksamhet. Den snabba omställningen till värnplikt skulle nämligen kräva rejäla ansträngningar från samtliga berörda myndigheter. Annika Nordgren Christensen beskriver tempot som ”sportigt” och berättar hur flera av de inblandade aktörerna höjde på ögonbrynen över det pressade tidsschemat. Inte minst Försvarsmakten som nu skulle utbilda stora volymer värnpliktiga med en redan pressad organisation. Att hitta instruktörer och officerare skulle kräva sina prioriteringar.

– Eftersom vi visste att frågan kunde kidnappas av ”pliktälskarna”, som då inte såg problematiken med att inte främja det anställda försvaret, var vi i utredningen angelägna om att vara tydliga med att det anställda försvaret måste fungera. Det fick inte leda till utträngningseffekter. Ska man utbilda de volymer som vi ansåg var nödvändiga så gäller det att tillföra ekonomi för det. Utbildningskostnader får inte innebära att man behöver skruva ned på något annat.

Att de ökade utbildningsvolymerna skulle leda till friktioner var däremot oundvikligt, menar hon.

– Det man nu upplever på förbanden kan jag verkligen förstå, nämligen att: ”varför ska vi hålla på att utbilda värnpliktiga när vi ska bli vassare i vår egen befattning, och dessutom har skarpa uppgifter och beredskap utöver detta?”. Men om man inte gör detta nu så kommer vi att ha vår lilla och ganska anorektiska försvarsmakt över tid. Det gör ont, men det är nödvändigt.

Hon beskriver det som en ständig avvägning mellan den skarpa förmågan nu och den framtida tillväxten.

– Det är inte alltid man kommer gilla svaret på hur den avvägningen kommer att se ut, men jag ser det som helt nödvändigt. Både för officersförsörjningen framåt, men även för att man från politiken har sagt att detta försvarsbeslut bara är början. Man kommer även att växa organisatoriskt. De nya regementena och utbildningsplattformarna, som diskuteras mycket nu, signalerar att det finns en politisk vilja att växa ytterligare. Det ska bli fler brigader och investeringar i blå stridskrafter, och till detta behövs personal.

Och återaktiveringen av värnplikten har bidragit till ett ökat intresse för anställning i försvaret, vilket var en central förhoppning i utredningen. Ökade utbildningsvolymer innebär en större rekryteringsgrund som förhoppningsvis kan bidra till att säkra exempelvis officersförsörjningen framöver.

Här uppstår dock ytterligare en paradox i försvarets tillväxtfas, menar Annika Nordgren Christensen.

– Med de ekonomiska överväganden som sker nu så är det anställningsstopp på många håll. Det är också en paradox. Det är svårt att säga att: ”nu behöver vi öka de här volymerna och helst ska alla vara enormt entusiastiska till att stanna i Försvarsmakten”, men så finns det inte rader eller befattningar för dem. Det är ett problem och kommer vara ett svårt problem under de närmsta åren, och det handlar om ekonomi och resurser.

I en tidigare intervju på Säkerhetsrådet har arméchef Karl Engelbrektson beskrivit samma sak, att söktrycket på vissa håll är högre än vad försvarsmakten kan hantera ekonomiskt.

– Den allmänna bilden nu är att det regnar miljarder över Försvarsmakten. Hultqvist beskriver det som den här “historiska satsningen som inte skett sedan 50-talet” och då blir allmänhetens bild att det är jättemycket pengar som tillförs – vilket det är. Men på förbanden är det inga sötebrödsdagar, utan tvärtom upplever många just det här med anställningsstopp. Då blir det en besvikelse om man har förespeglat de här kommande stora värnpliktskullarna om att det finns en framtid i Försvarsmakten, men sedan gör det inte det. När de precis kommer ut från sin grundutbildning och kanske är som mest motiverade.

Att hantera läget ligger både på Försvarsmaktens och politikernas bord, menar Annika Nordgren Christensen. Försvarsmakten måste inom givna personalramar och utifrån ekonomi hitta en balanserad lösning, men även politiken har möjlighet att styra utvecklingen.

– Från politiken styr man i antalet befattningar och har ett tak vad gäller anställningar av kontinuerligt tjänstgörande. Det tycker Försvarsmakten är jättedåligt, vilket jag förstår att man tycker. Det är en form av politisk styrning som man kan tänka sig beror på att man tycker det är jäkligt dyrt med de stående förbanden. Istället är det billigare att ha folk krigsplacerade inom ramen för totalförsvarsplikten. Så man kan inte bara säga att det är upp till Försvarsmakten, för från politiken styr man även med dessa personalramar och där är det en politisk vilja som måste tränga igenom.

Under kommande år kommer den utökade krigsorganisationen framför allt att utgöras av pliktpersonal i mobiliseringsförband. Samtidigt sker endast en marginell ökning av anställda soldater och officerare.

Viss kritik har riktats mot denna prioritering, men enligt Annika Nordgren Christensen behöver inte det ena utesluta det andra.

– Det är svårt att säga antingen eller. Plikt eller anställda, det snabbt gripbara eller inte. Och detta slår fullt ut när det gäller Försvarsmakten. Vi har inte råd att göra tydliga vägval och måste investera i både och. En motståndare kommer att angripa oss där vi är som svagast, och blir vi starkare på det snabbt mobiliserande så är det det sega som man kommer slå oss med. Är det tvärtom så kommer vi just se brister i att vi inte har anställda förband som ger ÖB handlingsfrihet. Därmed finns ingen “quick fix” och inget billigt alternativ till plikten, utan vi kommer att behöva ha förmåga i båda de här spåren.

De senaste årens försvarssatsningar innebär ett tydligt trendbrott mot den omfattande nedrustning som präglade åren efter kalla kriget. Det nyligen klubbade försvarsbeslutet är ytterligare ett steg i rätt riktning.

Men trots att ett ambitiöst och omfattande försvarsbeslut nyligen är klubbat så finns det skäl att vara vaksam på den försvarspolitiska utvecklingen framöver, menar Annika Nordgren Christensen.

– Säg att vi, trots all retorik i försvarspolitiken, inte riktigt har gjort upp med de här stora pendelrörelserna som man från olika håll hoppas att det är slut med. Vad lärde vi oss egentligen av tiden när vi trodde att den eviga freden var här? Av den effektiva nedläggning av totalförsvaret och vad det kostar att bygga upp igen? Om det nu mot förmodan skulle ljusna vid horisonten och i relationerna, kommer man då att snabbt avstanna den här tillväxten från politiskt håll? Det är en farhåga, säger Annika Nordgren Christensen och lyfter risken för att coronapandemins ekonomiska och politiska konsekvenser kan påverka utvecklingen:

– Kanske inser att man vill satsa pengar på annat efter pandemin. Men många av oss har tillräckligt stort intresse för att hela tiden påminna om att vi inte ska göra om misstaget med de stora pendelrörelserna. Nu måste vi hålla i det här.

Jesper Lehto

Praktikant på Frivärld

Om artikelserien: För fyra år sedan återinfördes värnplikten. Beslutet klubbades med bakgrund i en negativ omvärldsutveckling och Försvarsmaktens skriande behov av soldater och officerare. Med det senaste försvarsbeslutet signaleras tydligt att försvaret ska fortsätta växa – och värnplikten spelar fortsatt en central roll. Tankesmedjan Frivärld kommer i en artikelserie att djupdyka i frågan om vad värnplikten inneburit för vår militära förmåga, personalförsörjningen och vad som återstår att göra för att stärka försvaret av Sverige.

Första delen: Arméchefen vill att värnpliktiga ska lösa skarpa uppgifter: “Plikten är helt avgörande”

Säkerhetsrådet podcast: Katarina Tracz och Patrik Oksanen diskuterar värnpliktens återkomst med Christina Malm, generaldirektör på Plikt- och prövningsverket, och försvarsexperten Annika Nordgren Christensen.