Högkvarteret: ”Vi kommer behöva skruva på värnplikten ytterligare”

Från en smal och spetsig krigsorganisation – till en bredare och mer uthållig. När Försvarsmaktens högkvarter blickar framåt spelar värnplikten en viktig roll och dess användningsområde kan komma att utökas.
– Jag tror att vi kommer behöva skruva på värnplikten ytterligare, säger överste Peter Nilsson, chef för rekryteringssektionen på Högkvarteret, i en intervju om försvarets tillväxt.

“Det behövs ingen bredare spets, utan en bredare bas”, säger överste Peter Nilsson, chef för rekryteringssektionen på Högkvarteret, om det senaste försvarsbeslutet. Foto: Rickard Törnhjelm/Försvarsmakten.

VÄRNPLIKTENS ÅTERKOMST: Del 4

Politiken har kommit överens om vad man vill ha och nu är det upp till Försvarsmakten att leverera. På Högkvarteret pågår arbetet för fullt med att förvalta det färska försvarsbeslutet som klubbades igenom strax innan årsskiftet.

Nyligen lämnade Försvarsmakten in sitt budgetunderlag för kommande år, vilket ger en fingervisning om vad man kan väntas leverera framöver. Där pekas bland annat personal- och infrastruktursförsörjningen ut som ”särskilt kritiska” för genomförandet. Det senare har mycket att göra med etableringarna på nya orter som politiken har begärt, vilket nyligen uppmärksammats i bland annat Dagens Nyheter, och där diskussioner pågår om hur genomförandet ska ta form.

Samtidigt förblir personalförsörjningen en knäckfråga i försvarets tillväxt. I detta spelar värnplikten fortsatt en central roll och har sedan återaktiveringen kommit att prägla den omställning som Försvarsmakten går igenom: från insatsförsvar till nationellt försvar.

När överste Peter Nilsson, chef för rekryteringssektionen på Högkvarteret, blickar tillbaka kan han konstatera att mycket är annorlunda i dagens försvarsmakt.

– Framför allt så har den säkerhetspolitiska situationen förändrats. Krimkrisen och Rysslands aggression i östra Ukraina har lett till en annan säkerhetspolitisk situation, säger han och betonar att omställningen bör ses i denna kontext:

– I det tidigare försvarsbeslutet gällde en tydlig spets i utlandsstyrkan för att kunna vara i bland annat Afghanistan, där vi bedrev svåra operationer med både skytteförband och specialförband. Dessutom skedde det till en helt annan ekonomi. Nu befinner vi oss i en annan situation för det anställda försvaret.

När plikten låg vilande hade Försvarsmakten svårigheter med att fylla krigsförbanden. Utredningen, som låg till grund för återaktiveringen av plikten, konstaterade att det saknades både kontinuerligt och tidvis anställda relativt behovet i dåvarande krigsorganisation.

Enligt Peter Nilsson var det dock framför allt de ekonomiska förutsättningarna som ledde till detta:

– K-systemet (systemet för kontinuerligt anställda, reds. anmärkning) kom igång 2010 och var oerhört populärt. I de flesta fallen var det ekonomin som gjorde att vi inte kunde anställa fler. Vi hade ständigt ett förband i utlandsstyrkan, vilket gjorde att man inte kunde rekrytera under den tiden och istället fick avvakta. Detta och andra faktorer, som brist på befäl, ledde till att vi aldrig fyllde upp alla förband då det inte fanns läge för det.

Bristen var istället som störst bland kategorin tidvis anställda. 6 600 tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän saknades för att fylla behovet i krigsorganisationen.

– Försvarsmakten hade uppfattningen att man skulle plocka upp kontinuerligt anställda som slutade med detta system, medan politikerna ville att vi skulle utbilda direkt dit. Det systemet har aldrig riktigt slagit igenom på ett bra sätt och har att göra med att erbjudandet inte varit tillräckligt bra, vilket också ekonomin är en orsak till. Det är inte lätt att kontraktera soldater om man inte har övningar på gång för de tidvis anställda, vilket har varit fallet på flera håll.

Återaktiveringen av värnplikten syftar till att leda till en mer ”robust” personalförsörjning och innebär flera möjligheter:

– Framför allt medger det att vi kan bygga en bredare bas. Om man tar armén som exempel så ger värnplikten möjlighet till att bygga på brigadstrukturer på ett annat sätt. Att personalförsörja den strukturen hade inte varit möjligt annars, säger Peter Nilsson.

I årets värnpliktsomgång genomför 5 000 kvinnor och män grundutbildning. 2024 ska den siffran vara 8 000.

– Och då får vi de mest villiga och kompetenta 19-åringarna i Sverige, vilket är en stor ynnest. Dessutom ser vi redan positiva effekter på officersrekryteringen, säger Peter Nilsson.

De utökade utbildningsvolymerna har ställt nya krav på Försvarsmakten och har inneburit en stor omställning för de anställda. Men överste Peter Nilsson upplever att den delvis nya vardagen har tagits väl emot:

– Under sju-åtta år så hade vi ingen värnplikt och det är nästan en hel generation yrkesofficerare som har blivit uppväxta i det särskilda systemet, då huvuduppgiften var utlandsstyrkan. Men jag upplever att den omställningen är på god väg. Jag kan tänka mig att det finns många gruppchefer och soldater som tycker att det är inspirerande att även få syssla med utbildning.

Det anställda försvaret spelar däremot fortsatt en viktig roll. Peter Nilsson betonar ”balansen”, som återkommande lyfts fram när det gäller försvarets tillväxt.

– Det är viktigt att det finns en balans och det är något som ÖB trycker på. Den säkerhetspolitiska situationen som vi såg efter 2014 innehöll en gråzonsproblematik vilket skapade behov av förband som kan sättas in omedelbart. Det är fortsatt viktigt och har inte ändrats. Vi kommer att behöva stående förband med kontinuerligt och tidvis tjänstgörande som kan svara mot detta.

De stående förbanden ger ledningen handlingsfrihet och kräver inte politiskt beslut om mobilisering.

– Om han vill göra något liknande som beredskapsinsatsen på Gotland förra året, så är det med de stående förbanden som han gör detta.

I det senaste försvarsbeslutet spelar värnplikten en central roll för tillväxten. När krigsorganisationen till 2025 ska växa från 62 850 till 78 800 utgörs tillväxten huvudsakligen av värnpliktiga i mobiliseringsförband. Samtidigt sker bara en marginell ökning av antalet anställda soldater och officerare.

I en tidigare intervju med Säkerhetsrådet har arméchef Karl Engelbrektson berättat om de diskussioner som nu förs gällande hur detta ska hanteras. För det kommer att kräva en omorganisering av förbanden där en väntad utveckling är att vissa förband i huvudsak, eller i delar, kommer att bemannas av värnpliktiga i mobiliseringsförband och andra av framför allt kontinuerligt anställda.

Dessa frågor diskuteras på Högkvarteret just nu, men Peter Nilsson delar i huvudsak bilden som arméchefen ger.

– Antalet kontinuerligt tjänstgörande vid förbanden kommer kräva en avvägning mellan ekonomi och funktionalitet, där vi måste lägga in faktorn vad förbandet ska göra.

Satsningen på mobiliseringsförband har mött viss kritik, men Peter Nilsson betonar att detta handlar om att skapa uthållighet och att man även kan upprätthålla hög beredskap genom att hitta en balanserad lösning.

Utökad närvaro utomlands kan leda till problem med personalförsörjningen framöver, enligt överste Peter Nilsson. Foto: Marcus Nilsson/Försvarsmakten.

– I försvarsbeslutet trycker man på att uthålligheten ska växa och att vi behöver fler förband som kan verka under längre tid. Det behövs ingen bredare spets, utan en bredare bas. Mycket av satsningarna ligger på ledning, logistik, armén och på manöversidan och där har politiken pekat på att mobiliseringsförbanden ska göra att Försvarsmakten växer i uthållighet.

Nuvarande personalvolymer kan dock innebära begränsningar inom andra områden: bland annat gällande utlandsstyrkan.

– Det handlar också om hur mycket man ska vara utomlands. Just nu har vi ungefär 300 tjänstgörande i utlandsstyrkan vilket är ovanligt lite. Skulle det öka till helt andra siffror, då kan det bli mer problematiskt med personalförsörjningen om bara de stående förbanden ska lösa uppgiften.

Tidigare i artikelserien har det uppmärksammats att det vid flera förband råder “anställningsstopp”. På flera håll är söktrycket högre än vad Försvarsmakten kan erbjuda i anställningar, vilket beror på ekonomi och givna personalramar. Överste Peter Nilsson menar dock att detta är ett “begränsat problem”:

– Alla förband har en personalram utifrån given organisation över olika anställningskategorier att förhålla sig till, och gällande det så har det uppstått frågor om man kan gå över den ramen eller inte. Då har svaret varit nej. Men från centralt ledningshåll upplever vi inte att det har varit ett stort problem. Vi kan inte anställa hur många som helst. Diskussionen har mer varit kring hur vi ska se på systemet, säger Peter Nilsson och fortsätter:

– När vi nu går mot att utbilda 8 000 värnpliktiga varje år så skulle det aldrig gå att anställa allihop. Men vi behöver ha en uppdaterad systemsyn på hur många som ska vara anställda vid förbanden och det är en diskussion som förs nu.

Han betonar även att Försvarsmakten fortsatt kommer ha ett behov av nyanställningar, vilket främst beror på “naturliga avgångar och personalrörlighet”:

– Vi räknar med att till exempel nyanställa drygt 1 000 GSS/K varje år. Behovet av GSS/T är något lägre, men även där ett antal hundra per år. Utöver detta så finns det ett behov av att nyrekrytera cirka 2 000 soldater till hemvärnet årligen. Så det är inte tal om något stopp. Vill någon ha ett vidare engagemang i Försvarsmakten så finns det stora möjligheter.

Sedan återaktiveringen har värnpliktsystemet utvecklats i flera avseenden. Bland annat utbildas numera värnpliktiga i befälsbefattningar på plutons- och kompaninivå, vilket kommer öka i antal framöver. Dessutom har nya värnpliktsbefattningar tillkommit. Numera utbildas exempelvis både värnpliktiga förhörssoldater och cybersoldater.

Här kan mer väntas ske.

–  Jag tror att vi kommer behöva skruva på värnplikten ytterligare i vissa nischer där det finns ett behov av att använda värnpliktiga lite mer, säger Peter Nilsson.

Arméchef Karl Engelbrektson har tidigare berättat om förslaget att använda värnpliktiga till att lösa skarpa uppgifter redan under utbildningstiden. Detta har gjorts tidigare under nu gällande lagstiftning.

– Det är samma pliktlag som vi hade på 90-talet och då hade vi beredskapsförband med värnpliktiga. Nu har man inte riktigt tagit det steget i det här försvarsbeslutet, men man kan tänka sig en sådan utveckling inom vissa nischer, säger Peter Nilsson och lyfter militärpolisen som en funktion där värnpliktiga kan tänkas utgöra stöd:

– Det är fullt möjligt att göra så med det här värnpliktssystemet, men sedan är det alltid en fråga om man under den begränsade utbildningstiden hinner få alla nödvändiga behörigheter för att kunna verka. Det är lättare att utbilda stående förband till att få polismans befogenheter eller andra befattningar som kräver lång utbildningstid.

Nästa del: Experterna om värnplikten och försvarets tillväxt: “En farlig utveckling”

Jesper Lehto

Praktikant på Frivärld

Om artikelserien: För fyra år sedan återinfördes värnplikten. Beslutet klubbades med bakgrund i en negativ omvärldsutveckling och Försvarsmaktens skriande behov av soldater och officerare. Med det senaste försvarsbeslutet signaleras tydligt att försvaret ska fortsätta växa – och värnplikten spelar fortsatt en central roll. Tankesmedjan Frivärld kommer i en artikelserie att djupdyka i frågan om vad värnplikten inneburit för vår militära förmåga, personalförsörjningen och vad som återstår att göra för att stärka försvaret av Sverige.

Första delen: Arméchefen vill att värnpliktiga ska lösa skarpa uppgifter: “Plikten är helt avgörande”

Andra delen: Försvarets tillväxt är en svår balansgång: “Värnplikten löser inte alla problem”

Tredje delen: Så väljer de ut framtidens svenska försvar

Säkerhetsrådet podcast: Katarina Tracz och Patrik Oksanen diskuterar värnpliktens återkomst med Christina Malm, generaldirektör på Plikt- och prövningsverket, och försvarsexperten Annika Nordgren Christensen.