Rysslands krav på individuella säkerhetsgarantier från andra länder är inte nytt. Men när Finland och Sverige – som inte är NATO-medlemmar – uppmanas svara individuellt inställer sig frågan: varför? Ett försök att skapa förvirring, säger president Sauli Niinistö, det rapporterar Yrsa Grüne-Luoma från Helsingfors.
I sitt anförande vid riksdagens öppningsceremoni i onsdags förundrade sig president Sauli Niinistö över den starka reaktion som den ryske utrikesministern Sergej Lavrovs brev har väckt. Samma fråga valde presidenten också att ta upp när han inledde presskonferensen efteråt.
”Ingenting är nytt i sak”, sade Niinistö. Den enda skillnaden är att det som tidigare avhandlats i telefon nu kom i ett kuvert.
Niinistö underströk att Finlands linje står fast. Om det blir aktuellt med att ansluta sig till en militär allians – NATO – så är det en sak som är Finlands eget beslut. Presidenten sade också att Finlands position är känd också i Ryssland.
”Det här är bara ett försök att skapa förvirring”, sade han.
Inne på samma linje är också Teija Tiilikainen, direktör för det europeiska centret för bekämpning av hybridhot, The European Centre of Excellence for Countering Hybrid Threats, Hybrid CoE. Tiilikainen sade på onsdagsmorgonen att brevet i själva verket är ett klassiskt exempel på just hybridpåverkan.
Syftet är att skapa förvirring, få till stånd splittring och en strävan att få ett övertag, sade hon. Tiilikainen sade också att detta är något som Ryssland tillämpar skickligt. Att skicka brev till Finland, Sverige och Norge samt många andra länder kallar hon ett skickligt drag. Om och om igen har den högsta utrikespolitiska ledningen i Finland understrukit att Finland fattar sina egna beslut. Finland har konsekvent betonat vikten av goda diplomatiska relationer till andra länder. Detta gäller också Ryssland. Ryssland har också offentligt kallat Finland en god granne.
Det är därför det ryska brevet väckte en sådan uppmärksamhet. Varje land har sin historia och när det gäller Finlands östra granne är misstanken om Rysslands påverkningsförsök djupt rotad. Sovjetunionens inflytande i finländsk politik var länge ett faktum.
Men tiderna har förändrats. Även om Ryssland kräver att varje lands ledning ska svara separat på Lavrovs brev så väljer ju varje land också själv om det vill göra så. För Finland och Sverige är det naturligt att man koordinerar sina svar – eller till och med svarar gemensamt. Detsamma gäller alla länder som har mottagit brevet.
Många har ställt frågan varför Ryssland går ut så hårt just nu. Förklaringen kan vara att det inte går så bra för den ryska ekonomin. En annan förklaring kan vara att president Vladimir Putins ställning har försvagats.
En tredje förklaring är att Ryssland upplever EU som splittrat. Den uppfattningen saknar inte grund. En verklig union hade reagerat direkt när det dyker upp uttalanden utifrån med krav på hur ett eller flera länder inom unionen borde förhålla sig till ett land utanför unionen, sade president Sauli Niinistö i en tv-intervju förra veckan. Samma tema tog han upp redan i sitt nyårstal där han sade att sådana krav gör EU till part i målet – och rentav målsägande (Niinistö är till utbildningen jurist).
På torsdag besöker kommissionsordförande Ursula von der Leyen Finland. hon träffar också presidenten under sitt besök, För Finland, som målmedvetet har arbetat för att stärka EU:s säkerhetspolitik, är unionens tröga maskineri en källa till irritation och oro. I krissituationer av den art som vi upplever just nu i och med Rysslands allt mer högljudda krav på en ny säkerhetsordning i Europa skapar oenigheten inom unionen men också unionens brist på en egen identitet en känsla av osäkerhet. Därför är det högst troligt att frågan tas upp under von der Leyens besök.
Artiga uttalanden och försäkranden inför kamerorna räcker inte längre.
Finlands linje är tydlig och klar. På så sätt kan man förstå presidentens förvåning över att det ryska brevet nu stöts och blöts i alla sammanhang. Finland betonar betydelsen av diplomatiska förhandlingar och fredliga lösningar. Dialogen med Ryssland har betraktats som viktig och den har ett brett stöd. Finland vill vara en god granne, också med Ryssland. Det borde också Ryssland veta. Goda grannar vill bli behandlade med ömsesidig respekt. Och till dem skickar man inte brev med krav för att skapa förvirring.
Yrsa Grüne-Luoma
Journalist med inriktning på säkerhetspolitik.