Finländsk final för flygplansupphandling

Finland går mot slutspel i flygplansupphandlingen. “Bästa och sista buden” ska komma in i slutet av april skriver Yrsa Grüne-Luoma, som också berättar att Kaikkonen och Hultqvists hemliga möte till stora delar handlade om värdlandsarrangemang. 

Kommer Finland att välja Gripen? Foto: Louise Levin/Försvarsmakten.

Om och om igen har Finlands försvarsminister Antti Kaikkonen (Centerpartiet) betonat att experternas ord väger tungt när flygvapnet ska välja nya jaktplan.

”I teorin kan regeringen förstås välja vilket jaktplan vi vill. Men själv ser jag det som mycket klokt och önskvärt att vi i den här frågan lyssnar på de experter som arbetar med upphandlingen. De har det bästa kunnandet och det väger tungt då beslutet tas”, sade Kaikkonen i en intervju för Hufvudstadsbladet (HBL) i mitten av februari.

På frågan om det ändå inte kunde finnas andra orsaker som kunde få regeringen att stanna för ett annat alternativ än det som experterna vill ha svarar försvarsministern inte direkt. Kaikkonen vill inte spekulera i frågan och säger att det är regeringens sak att fatta det slutgiltiga beslutet. Han medger ändå att också andra aspekter som har med försvarssamarbetet att göra kommer att beaktas.

För att sedan konstatera att alla fem kandidater redan nu är centrala partner för Finland.

Brittiska Eurofighter Typhoon, franska Dassault Rafale, amerikanska Lockhead Martin F-35, amerikanska Boeing F/A-18 Super Hornet samt svenska Saab Gripen fick i slutet av januari en begäran om att komma in med sina slutliga offerter, BOFA (best and final offer) före slutet av april.

Det handlar om en för finska förhållanden jätteaffär, totalt 10 miljarder euro. Enligt försvarsministern kommer antalet plan inte att avvika nämnvärt från det nuvarande antalet Hornet-plan. Det betyder att man talar om cirka 60 plan. Av den totala summan öronmärks 579 miljoner euro för bland annat integration av de nya planen i ”Finlands försvarssystem”.

Exakt vad denna reservering omfattar vet man inte, men en slags buffert mot vissa kostnader som valet av plantyp kan orsaka lär ingå.

Det har cirkulerat rykten om att militärerna helst vill ha F-35. Att förre kommendören för Försvarsmakten Jarmo Lindberg – som själv hade en bakgrund inom flygvapnet – i ett skede aktivt engagerade sig i Lockheads F-35 stärkte uppfattningen.

Men enligt Försvarsministeriet finns det ingen favorit bland de fem alternativen. Mycket hänger på den sista och slutliga offerten, vad den innehåller.

Det handlar emellertid inte enbart om den bästa tekniska prestationsförmågan enligt experternas bedömning, utan om en helhetsbedömning, precis som Kaikkonen låter förstå.

Det vill säga om politik.

Om man vill förenkla resonemanget så kunde valet falla på Eurofighter som redan nu är i bruk i flera EU-länder men som har sitt brittiska ankare, och på så sätt främja EU-samarbetet och samtidigt bevara en del av försvarssamarbetet med Storbritannien också utanför EU. Dassault Rafale kunde vara ett alternativ för att betona EU:s försvarssamarbete, något som Frankrike gärna skulle utveckla, och som Finlands president Sauli Niinistö kraftigt stöder. F-35 och Super Hornet kunde stärka banden till USA. Och vad vore naturligare än att välja Saab Gripen, eftersom det militära samarbetet med Sverige ”syftar till att skapa förutsättningar för finländsk och svensk samverkan och gemensamma insatser under alla förhållanden”, som det står i Statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse?

”Är det ännu någon som undrar över varför Sverige så ofta vinner Melodifestivalen”, suckade en representant för ett av de andra alternativen uppgivet efter Saabs senaste charmoffensiv strax innan det finländska jaktplansprojektet gick in på målrakan. Journalister fick bekanta sig med Saab Gripen på ort och ställe i Linköping i mitten av februari.

Till HBL sade biträdande chefen för flygvapnet i Sverige, ställföreträdande flygvapenchefen Anders Persson, att om Finland väljer Gripen ”kommer situationen att vara som ett flygvapen med två chefer”.

Med på presskonferensen var också Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist som upprepade vad han sade till HBL i början av februari: Om Finland går in för det svenska planet så kommer det fördjupade samarbetet att bli ännu mera fruktbart. Han talar om ”oerhörda möjligheter att verka tillsammans på ett väldigt djupt sätt”.

Visst kan det verka lockande. Men faktum är att alla jaktplan är Nato-kompatibla – tidigare i veckan övade amerikanska bombplan med svenska Saab Gripen innan de flög vidare till Norge för en arktisk övning.

“I propositionen Totalförsvaret 2021–2025 uttrycker vi viljan att samordna operationsplanering med Norge, Danmark, USA, Storbritannien och Nato. Denna fördjupning handlar om att skapa ett riktigt fungerande samarbete med handlingsfrihet i händelse av en kris eller konflikt. Det är en logisk konsekvens av våra redan nära relationer, men också av att säkerhetspolitiska förändringar kan komma snabbt. Samarbeten av detta slag bidrar ytterligare till stabilitet, höjer den säkerhetspolitiska tröskeln och skapar möjligheter att hantera snabba och oförutsedda händelseutvecklingar”, sade Hultqvist på Rikskonferensen i mitten av januari.

Kaikkonen är mer återhållsam. Trots upprepade försök har han inte velat kommentera om Finland är inne på samma linje, inte ens efter den avsiktsförklaring som Finland, Sverige och Norge undertecknade i höstas: ”Trepartssamarbetet med Norge är inte lika djupt som samarbetet mellan Finland och Sverige. Situationen i Norge är också annorlunda eftersom landet hör till Nato, medan vi inte gör det och vi är EU-medlemmar i motsats till Norge”, sade han i HBL-intervjun.

Vad som egentligen avhandlades på mötet mellan försvarsminister Kaikkonen och hans svenske kollega Hultqvist under det 2,5 timmar långa mötet i Finland strax efter nyår har man varit förtegen om.

”Vi talade om vårt samarbete sinsemellan och det regionala säkerhetsläget, alltså frågor som vi normalt brukar avhandla. Vi har alltid viktiga ärenden på listan” sade Kaikkonen.

Enligt obekräftade men vanligen väl informerade källor var en av huvudpunkterna på mötet det bilaterala värdlandsarrangemanget – vilket är helt i linje med regeringens fastställda mål:

”Samarbetsområdena omfattar bland annat lägesbilden, gemensamt utnyttjande av logistik och infrastruktur, värdlandsarrangemanget (Host Nation Support) och samarbete för stärkt övervakning och tryggande av den territoriella integriteten”, står det skrivet i den säkerhetspolitiska redogörelsen.

Mera uppgifter om hur detta framskrider väntas i mars-april.

Och om man tar med övervakningen och den territoriella integriteten så kan man notera att Finland nu gränsar till två av Rysslands militärlän, det västra och det norra, sedan Ryssland officiellt meddelat att det norra nu har lagts till som militärlän nummer fem.

Hur och om detta kommer att påverka regeringens arktiska strategi som i utkastform som bäst lagts ut på remiss återstår att se. Och om Finland kanske ser en anledning att inse Nordkalottens ökade försvarspolitiska betydelse.

Yrsa Grüne-Luoma

Frilansjournalist och tidigare utrikes- och säkerhetspolitisk kommentator i Hufvudstadsbladet i Helsingfors.