I ”Operaatio Punainen Kettu” av Helena Immonen skildras den moderna konflikten och hur det påverkar vanliga människors liv. Genren som är väletablerad i Sverige efter Operation Garbo i slutet av 80-talet, och har nu fått en finländsk motsvarighet. I en anmälan till Säkerhetsrådet av äldreforskaren Charly Salonius-Pasternak vid Finlands Utrikespolitiska Institut konstateras att de psykologiska skildringarna har högt värde, att boken banar vägen för debatten i Finland och en snar svensk översättning är önskvärd.
Helena Immonen pratar om sin bok. Skärmdump från förlagets releasesamtal på Youtube. Se klippet här .
Sverige tar steg mot ett NATO medlemskap, Ryssland reagerar och Finland skickar trupp för att stödja försvaret av Gotland.
Så börjar Helena Immonens författardebut ”Operaatio Punainen Kettu” (Operation Röda Räven). I Finland har boken lovordats, även hos de större bokhandlarna fick de som önskade sig boken före jul sätta upp sig på väntelistan. Bland Finlands säkerhetspolitiska beslutsfattare så är standardfrågan om man läst boken. Det handlar alltså inte om någon vanlig roman som recensionen i Suomen Kuvalehti konstaterat..
Immonen tar i tu med försvarspolitiska frågor, inklusive politiska avvägningar, och skildrar den moderna krigföringen väl. Scenariot innehåller en upptrappning i ”gråzonen” och som följs av regelrätta strider. Vi får följa det strategiska övergripande såväl som det operativa i konflikten.
Bokens kärna är dock beskrivningarna, och inte minst de psykologiska skildringarna, av hur vanliga människor påverkas när kriget kommer. Vissa är reservister på vägen till fronter och andra undrar hur barnen ska skötas. En del återvänder evigt märkta från de första striderna medan för andra verkar livet snurra på normalt.
I ett land vars försvarssystem baseras på användning av reservister, även i inledningsfasen av en kris, är beskrivningarna av de inkallades psykologi och vad som händer i striden makalösa. Det är inga robotar som hoppar från det vanliga civila livet in i striderna som Hollywoods endimensionella hjältar. Istället skildrar Immonen mångfacetterade människor med barn, vänner och oro om andra familjemedlemmar – också de i strid.
De två huvudpersoner är två syskon, lillebror Joni och den äldre syster Riina, som båda är reservister. Joni är medlem i de nya finska beredskapsenheterna (aktiva sedan 2017) och blir skickad till Gotland just när hans flickvän ska väntas födas. Vem ska vara där för att stödja vid födseln?
Storasyster Riina, vars man Mikael jobbar som officer på finska huvudstaben, tar sig an ansvaret. Hemma börjar Mikaels ständiga övernattningar på staben irritera, och typiskt nog kan inget talas om hemmavid. Sedan blir Riina mobiliserad och perspektiven ställs över ända. Den ”den civila” i familjen hamnar vid fronten och ”den militära” sitter relativt tryggt under jorden. Dessa och otaliga andra frågor ställs läsaren inför. Att många av läsarna i Finland är reservister, eller bor med en, gör saken personligare.
Finländsk soldat. Foto: Joel Thungren / Försvarsmakten Sverige
Att Immonen efter publicering i höstas fått daglig läsarrespons från mormödrar till nyinryckta värnpliktiga berättar att boken definitivt inte bara är viktig läsning för MÖP:ar. Boken inkluderar få militärtekniska beskrivningar, det är de psykologiska skildringarna som dominerar; vare sig det handlar president, soldat, mamma eller en soldat som är mamma.
Samhällets sårbarhet, hur livet kan förändras på en stund, eller hur svårt det kan vara att sätta ord på något man upplevt är teman Immonen som berör. Några mindre scener eller händelser kan verka att inte passa in, tills man som läsare medger att så är ju livet: slumpen har sitt att säga. Man kan träffa en person för en kort tid och aldrig träffas igen, fast denna har djupt påverkat ens liv, kanske till och med bidragit till att livet fortsätter.
Att Immonen studerat säkerhetspolitik och journalistik, är mamma till småbarn, genomfört den stenhårda utbildningen ’sissiradisti’ (signalist vid jägartrupperna) som underofficer och är nu officer är tydligt, samt att hon i det dagliga jobbar på finska försvarsmaktens kommunikationsavdelning. Detta betyder inte att den finska militären eller förmågan målas iförd rosa glasögon. Tvärtom, det är de realistiska beskrivningarna av vad ett försvarssystem byggt på reservister har för styrkor och svagheter som gör boken värdefull med tanke på samhällsdebatten. Eller uttryckt med Immonens ord: ”individer är både systemets styrka och svaghet”.
Med tanken på de realistiska beskrivning, allt går definitivt inte ”som i Strömsö” (finländskt talesätt efter finlandsvenska TV-programmet Strömsö där man pysslar och alltid lyckas, en rikssvensk läsare kan tänka på typ Ernst Kirchsteiger. Säkerhetsrådets anm.) för alla finska trupper, så var det inte självklart att i princip hela den finländska försvarsmaktens ledning skulle ha positiva kommentarer om boken i sociala medier.
Detta tyder på ett brytningsskede i finsk försvarspolitisk debatt: det är dags att diskutera och ta itu med svåra frågor. Då talar vi inte om mera pengar.
Fazers godis, en inspirationskälla till bokens titel?
I lättare ändan av frågor finns att trots att Finland har förmågan att förstöra ryska förband djupt inne på ryskt territorium så är det inte alltid självklart under vilka omständigheter det är ”fiffigt” att göra det.
Svårare är vad man ska göra åt den ständigt sämre konditionen som många reservister befinner sig i; lösningarna kräver samhälleliga åtgärder, inte bara försvarsmaktens.
Många av frågeställningarna, vare sig för politisk-militära beslutsfattare eller för enskilda reservister, gäller enligt Immonen också för Sverige. Våra säkerhetspolitiska intressen och våra folks vardagar är genuint liknande. Därför hoppas Immonen att det finsk-svenska försvarssamarbetet fördjupas, och erkänner att det blev lite mindre fokus på Sverige i boken än hon ursprungligen tänkt sig. Vi får se vad uppföljaren kommer att innehålla.
Operaatio Punainen Kettu är ännu inte översatt till svenska, men hopp finns då det stora förlaget WSOY nyligen köpt Immonens förlag Crime Time / Docendo. Svensk militärfiktionsgenren är väl stockad med bland annat Operation Garbo Garbo-klassikerna från Harry Winter samt Lars Wilderängs och David Bergmans nyare böcker. Immonens roman tillför ändå något nytt, särskilt i en värld där ländernas försvarspolitik flätas allt tydligare, även om kriget i Operaatio Punainen Kettu mest härjar i Finland.
”Surt sa Putin” är ungefär vad finska och svenska politiska beslutsfattare hoppas att försvarssamarbetet länderna emellan ska åstadkomma. Vi får hoppas att läsare i Sverige snarast får se en översättning och får läsa om den ”Röda räven”, som refererar till de klassiska finska sockergodisbitarna ’kettukarkki’ eller Aesops fabel om räven. Oavsett vilket som är inspirationskällan till titeln så är boken den bästa i sin genre jag läst på många år.
Charly Salonius-Pasternak
Äldre forskare på Finska utrikespolitiska institutet, med fokus på säkerhetspolitik både gällande USA och runt Östersjön. Han är också officer i reserven.
Operaatio Punainen Kettu
Författare: Helena Immonen. Docendo förlag 2020.
