Sverige bör inte sköta Afghanistan från Stockholm. Flytta den tillfälliga ambassaden till Doha i Qatar istället skriver Frivärlds senior fellow Diana Janse, som gärna ser en gemensam EU-ambassad. Det skulle innebära bättre möjligheter att förstå vad som sker under talibanstyret. 
Utvecklingen i Afghanistan är inne i ett extremt formativt skede. Behovet av att skapa sig en så tillförlitlig bild av situationen är stort. Många frågor väntar på svar, eller i alla fall en kvalificerad bedömning.
Hur går det i regeringsförhandlingarna (eller hur nu talibanerna tänker styra)? Hur ser förutsättningarna och tidtabellen ut för att öppna upp flygplatsen i Kabul igen och därigenom möjligheterna att få ut fler som behöver evakueras? Vad kommer talibanstyret betyda för den hårt prövade befolkningen? På vilket sätt kan det eventuellt finnas utrymme för påtryckningar från västs håll vad gäller humanitär access, respekt för mänskliga rättigheter och mycket annat? Dessa och många andra frågor behöver också Sverige få klarhet i.
I dagsläget har Utrikesdepartementet evakuerat ambassaden i Kabul med all personal till Stockholm. En full evakuering var ett nödvändigt och korrekt beslut i det farliga och osäkra läge som uppstått i och med talibanernas maktövertagande och avvecklingen av amerikanska militära närvaron.
Men nu bör ambassaden Kabul, pro tempore Stockholm, snabbt omlokaliseras till Doha, Qatar. Anledningen är att Qatar har seglat upp som det nav, där mycket av den internationella diskussionen om Afghanistans framtid äger rum, i väntan på såväl klarhet om framtida kontakter med talibanstyret som ett klarare säkerhetsläge i Kabul.
Har Sverige ambitionen att ha någon form av inflytande på den framtida Afghanistan-policyn och ska Sverige säkra ett gott beslutsunderlag inför avgörande frågor, så bör vi vara på plats där diskussionerna förs, och delta i dem. Sitter vi fast kvar i Stockholm riskerar vi att hamna i slutändan av en viskningslek modell ryska posten, och basera våra beslut på andrahandsuppgifter. Här har Utrikesdepartementet dessutom redan en Asienavdelning med en Afghanistandesk.
Det idealiska vore att Sverige i detta gjorde gemensam sak med de andra EU-länder som brådstörtat fått lämna Kabul och öppnade en gemensam närvaro i Doha. Givet att säkerheten sannolikt även vid en eventuell återflytt kommer att vara en viktig (och kostsam) faktor skulle den gemensamma EU-ambassaden i nästa led också kunna flytta till en gemensam plats i Kabul. De olika länderna kan därefter inom den gemensamma ramen ha nationell konsulär personal och annat som är nödvändigt av t ex nationella lagstiftningsskäl.
På så sätt kan vi säkra inte bara en bättre utgångspunkt för att skriva nästa kapitel i den svensk-afghanska relationen och i EU:s relation till Afghanistan. Så kan vi också säkerställa att den europeiska koordineringen i Afghanistan blir bättre, och att effektiviteten med våra skattemedel ökar. Genom en i verklig mening väl koordinerad politik inom EU-kollektivet maximerar vi i väst våra möjligheter till inflytande i vad som i alla avseenden lär bli en komplex och svår situation att navigera i.
Diana Janse
Senior Fellow på tankesmedjan Frivärld tillika riksdagskandidat (M) för Uppsala län.
