Vacker retorik kanske fungerar i Sverige men blir knappast trovärdigt utomlands, verkligheten bakom siffrorna visar att ord inte räcker när totalförsvar ska byggas, menar Karl Lallerstedt, ansvarig för säkerhetspolicyfrågor på Svenskt Näringsliv.
Regeringens proposition Totalförsvaret 2021-2025 är ett mycket välskrivet dokument. Beskrivningen av hotbilden, den säkerhetspolitiska utvecklingen, är övertygande. Identifikationen av de tillkortakommanden som finns framstår som uppriktig. Och även de föreslagna åtgärderna låter övertygande.
Som en retorisk produkt är det ett mycket välproducerat dokument. Regeringen identifierar hoten, våra brister, samt föreslår rimliga åtgärder. Politiken har levererat. Tanken är att vi skall bli tillfredsställda. Politikens uppgift är att klä upp förslagen så
attraktiva som möjligt. Det gäller lika mycket idag som det gjorde på Forum Romanum under den antika republikens glansålder. Men man kan sminka en gris hur mycket som helst och det ändrar inte faktum att det är en gris.
Problemet med totalförsvarspropositionen har inget med orden, eller sminket, att göra, det handlar om matematik och underliggande fakta. Siffrorna går inte ihop med den uppgift man identifierat.
Regeringen uppger att deras föreslagna mål för det civila försvaret ska vara att ha förmåga att:
–värna civilbefolkningen, –säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna, –upprätthålla en nödvändig försörjning, –bidra till det militära försvarets förmåga vid väpnat angrepp eller krig i vår omvärld, –upprätthålla samhällets motståndskraft mot externa påtryckningar och bidra till att stärka försvarsviljan, –bidra till att stärka samhällets förmåga att förebygga och
hantera svåra påfrestningar på samhället i fred, och –med tillgängliga resurser bidra till förmågan att delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.
Ingen blygsam uppgift. Man säger också att under perioden 2021–2025 är det viktigt att förmågan i det civila försvaret utvecklas och att konkreta steg framåt tas. Regeringen gör bedömningen att utgångspunkten för planeringen av totalförsvaret bör vara att under minst tre månader kunna hantera en säkerhetspolitisk kris i Europa och Sveriges närområde som innebär allvarliga störningar i samhällets funktionalitet samt krig under del av denna tid.
Regeringen uppger att arbetet med att öka motståndskraften särskilt behöver vidareutvecklas och stärkas inom områdena ordning och säkerhet, skydd av civilbefolkningen, hälso- och sjukvård, livsmedel och dricksvatten, finansiell beredskap,
transporter, energiförsörjning samt elektroniska kommunikationer och post. Behovet av stärkt informations- och cybersäkerhet nämns också.
Man är tydlig med att många av de system som är kritiska för att upprätthålla samhällets funktionalitet är redan i fredstid sårbara för störningar. Även för någon som inte är insatt i frågorna borde det mot ovanstående bakgrund vara uppenbart att kostnaderna för att bygga upp en adekvat totalförsvarsförmåga på det civila området kommer att vara mycket stora.
Här blir regeringens matematik förbryllande. 2021 skall 429 miljoner tillföras det civila försvaret för att gradvis öka till 3,8 miljarder år 2025. Som jämförelse kommer det militära förvaret år 2025 ha en budget på 88,7 miljarder – över 23 gånger mer.
Detta nämns inte för att ifrågasätta de militära utgifterna, men för att illustrera hur låga de planerade utgifterna för det civila försvaret är. Med tanke på hur sårbart vårt samhälle är, vilket det militära försvaret och hela statsapparaten är fullständigt beroende av, framstår detta som en extrem underprioritering.
Propositionen belyser bland annat behov av utveckling av reservkraft för samhällsviktig verksamhet, förstärkt transportförmåga, lagerhållning av livsmedel, läkemedel och vårdutrustning för att klara allvarliga störningar i minst 3 månader.
Att bygga upp strukturerna för att hantera de kraven kommer givetvis kosta ännu mycket mer än vad de löpande kostnaderna kommer att vara på längre sikt. Budgetmässigt innebär detta en stor kostnadspuckel i början av uppbyggnaden av det nya civila försvaret. Något man inte tagit budgethöjd för överhuvudtaget.
Propositionen är tydlig med näringslivets centrala roll inom totalförsvaret, genom att påpeka att många av de viktigaste samhällsfunktionerna idag är i privata händer. Man uppger att det privata näringslivet bör involveras mer i planeringsarbetet – men utan tillförsel av resurser är detta ett tomt slag i luften.
Totalförsvarsresurser kan inte skapas ur tomma intet – det kräver investeringar, stora investeringar. Regeringens siffror visar tydligt att man inte är villig att tillföra de nödvändiga medlen.
Vacker retorik kanske lurar väljarna på hemmaplan, men hur tolkar man budskapet på andra sidan Östersjön?
Karl Lallerstedt
Ansvarig för säkerhetspolicyfrågor på Svenskt Näringsliv.
