Besked från Finlands försvarsminister – inget Patriotköp

Folk och Försvars Rikskonferens som drar igång under måndagen har i Finland inspirerat presidentens Gullrandasamtal. Journalisten Yrsa Grüne-Luoma tar tempen på debatten i Sveriges viktigaste grannland inför Rikskonferensen, med besked från försvarsminister Antti Kaikkonen om Patriot såväl som inte-besked Arktissamarbetet. 

Försvarsminister Antti Kaikkonen (C) Foto: Laura Kotila, valtioneuvoston kanslia

Det nordiska försvarssamarbetet nämndes inte med ett ord när president Sauli Niinistö höll sitt nyårstal i år. Inte heller EU eller det minskade stödet bland i synnerhet unga finländare att också i ett läge där utgången är oviss försvara Finland togs upp.

När presidenten håller sitt traditionella nyårstal brukar det vara en återblick på året som gick men också ge en uppfattning om vad den högsta politiska ledningen betraktar som de största utmaningarna inför det nya året.

Coronapandemin och klimatförändringen upptog av förståeliga skäl en stor del av president Niinistös tal i år. Båda två fortsätter att vara angelägna frågor, inte bara i Finland utan i hela världen ännu i år. När det gäller restriktionerna i anslutning till coronapandemin, det ”nya normala”, har paralleller ibland dragits till det finska folkets ”vinterkrigsanda” och viljan att arbeta för det gemensamma.

” Var och en måste fråga sig: vad är det som definierar den gemensamma viljan när vi nu går mot något nytt?”, sade Niinistö i sitt tal. Och går vidare i resonemanget genom att citera general Jaakko Valtanen och dennes tankar kring begreppet samhörighet:

”Är inte just ett sådant samhälle värt att försvara, där den enskilde medborgarens ställning och rättigheter är tryggade?”, säger generalen, citerad av Niinistö.

Presidenten går vidare i resonemanget kring myndigheternas agerande, tilliten till dem och behovet av att bestämmelserna gällande detta ska vara uppdaterade. 

”Vi borde aldrig bli tvungna att erkänna att vi har varit naiva i vår politik”.

Vid den punkten i Niinistös tal kunde man kanske ha kunnat vänta sig någon form av tankar kring utrikespolitiken i ett bredare perspektiv, inte bara ur en pandemivinkel. Säkerhetssituationen i Finlands närområde är spänd, situationen i Belarus katastrofal och också EU står inför ett nytt liv där Storbritannien inte längre är med. USA står inför ett maktskifte i Vita huset efter ett iögonenfallande och historiskt exceptionellt vaI. I Finlands östra grannland Ryssland har president Vladimir Putin genomdrivit lagar som ökat hans makt – och det är dumaval i höst. Fallet Navalnyj har ökat förtroendebristen. Men ingenting av detta togs upp.

I allmänna ordalag talade presidenten nog om hur viktigt det är att bli bättre på att avvärja cyberattacker – säkert en av huvudutmaningarna under de kommande åren – men EU, Nato, FN eller ens det nordiska försvarssamarbetet nämnde han inte. Inte heller det finsk-svenska militära samarbetet som presidenten tidigare sällan missat att nämna. Sin idé till de årliga Gullranda-samtalen fick han ju faktiskt efter att ha deltagit i Folk och Försvars rikskonferens i Sälen i början av sin första presidentperiod.

Regeringens utrikespolitiska redogörelse är avbetad, i turen står den försvarspolitiska redogörelsen som borde vara klar att överlämnas till riksdagen om några veckor. Mycket lite har avslöjats om innehållet, trots att försvarsminister Antti Kaikkonen ofta låtit sig intervjuas av Yle. 

I en av dessa sändningar i början av december ställde Yle-journalisten en fråga om de Patriot-missiler som Sverige kommer att skaffa kan bli aktuella att ingå i samarbetet mellan Finland och Sverige inom ramen för det finsk-svenska integrerade försvarssamarbetet. Kaikkonen sade att Finland för tillfället har brister när det gäller att bemöta hot från till exempel fientliga missiler men att Patriot inte är aktuella för Finlands del. Kaikkonen nämnde dock att försvaret som bäst håller på att utveckla luftvärnssystemet som helhet.

Det fick undertecknad att reagera och ställa en fråga om saken till Kaikkonen. Försvarsministern ställde inte upp på en intervju men svarade på följande fråga per e-post:

Sverige skaffar Patriot-missiler. Finland ersätter uttjänta BUK-missiler med en luftvärnsförmåga på hög höjd. Enligt tidningen Iltalehti är alternativen 5. Stämmer detta och när ska detta system vara klart? Varför har här blivit/lämnats en öppning, eftersom denna förmåga för tillfället helt och hållet finns bara hos Hornet-planen?

Och så här svarar försvarsministern (något förkortat, hänvisningarna till regeringsprogrammet har lämnats bort):

”Jaktplan med multipel avvärjningsförmåga och luftvärnsförmågan på hög höjd kompletterar varandra. Ingendera kan ersätta den andra inom den helhet som luftvärnet består av.

Jaktplanens försvarsförmåga handlar om att klara av att var som helst i Finland reagera på en snabbt eskalerande hotfull situation.

Ett jaktplan med multipel avvärjningsförmåga borde alltså patrullera i väntan på att faran uppenbarar sig eller så borde dess bas befinna sig alldeles bredvid det objekt som ska skyddas.

Men när luftvärnsförmågan en gång installerats på sin plats kan det i princip stanna kvar hur länge som helst.

Inom försvaret är ett projekt på gång där syftet är att utveckla luftvärnets förmåga på ett sätt som ökar räckvidden både uppåt och horisontellt. Försvaret skaffar ett luftvärnssystem som möjliggör avvärjning av hot på alla höjder. Offertbegäran har skickats till fem företag och det är meningen att ett avtal om anskaffning av lavetter, robotar, radar och ett integrationssystem i anslutning till dem ska ingås före utgången av nästa år. Det nya systemet kan då tas i bruk efter mitten av 2020-talet.”

På frågan om Patriot-missilerna svarar försvarsministern alltså inte. I tv-intervjun i början av december sade Kaikkonen att Finland inte har några som helst planer på att skaffa Patriot-missiler. Det är för dyrt, den förmåga man nu satsar på ryms inom försvarsbudgeten.

Två frågor som det skulle vara intressant att gå djupare in på är varför antalet finländare som tycker att landet borde försvaras till varje pris, även om utgången är osäker, har sjunkit. 

Planeringskommissionen för försvarsinformation PFI ställer bland annat denna fråga med jämna mellanrum till finländarna. I den senaste enkäten som publicerades i december svarade 65 procent av de tillfrågade – mot 68 procent 2019 – att Finland bör försvaras med vapenmakt även om utgången är osäker. Intressant är dock att förändringen var störst bland dem som var under 25 år. Där svarade 69 procent jakande på frågan. Men för ett år sedan var deras andel 84 procent. 

Handlar det om att yngre finländare tror mer på en militär allians? Resultatet av PFI:s enkät pekar inte direkt åt det hållet, även om både motståndet och stödet för en militär allians har minskat och antalet osäkra har ökat. En annan förklaring kan vara att antalet finländare med familjeanknytning till Vinterkriget och Finlands historia har minskat. Finland har kanske sakta med säkert blivit mer internationellt.

På en punkt är stödet bland folket starkt. Det gäller det nordiska samarbetet, och då framför allt samarbetet med Sverige. 

Frågan om vilken betydelse avsiktsförklaringen mellan Finland, Sverige och Norge har och vilken dess betydelse är för att få tillgång till underrättelseuppgifter om det militära läget i Arktis samt förändringar i detta ställdes också per mejl till försvarsminister Kaikkonen.

Så här svarade försvarsministern:

”Avsiktsförklaringen mellan våra länder har som mål att öka det trilaterala samarbetet, speciellt det operativa försvarssamarbetet. Den omfattar inte specifika referenser till underrättelsesamarbete. På ett generellt plan kan man konstatera att Finland givetvis följer noga med den säkerhetspolitiska utvecklingen på det arktiska området. Vi har en värdefull och fungerande försvarspolitisk dialog med Norge, som redan på grund av sitt geografiska läge har en bra insyn i Arktis.”

Avsiktsförklaringen när det gäller utbyte av försvarsinformation mellan Finland, Sverige och Norge gavs stor uppmärksamhet i Finland när det ingicks i höstas. Regeringens arktiska strategi beräknas vara klar i mars och tillsammans med den försvarspolitiska redogörelsen förhoppningsvis ger mer klarhet när det gäller konkreta mål och medel. Frågor som varken togs upp eller besvarades i president Sauli Niinistös tal. Eller som försvarsminister Antti Kaikkonen inte kunde eller ville uttala sig tydligare om.

Yrsa Grüne-Luoma

Frilansjournalist och tidigare utrikes- och säkerhetspolitisk kommentator i Hufvudstadsbladet i Helsingfors.