Bild av Free-Photos från Pixabay
Endast Säkerhetsrådet är vaken
Fritt efter Viktor Rydberg
Midvinternattens köld är ej hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i covid-säkrad gård
djupt under midnattstimma.
Smittan vandrar sin tysta ban,
hackare och troll ligger bakom gran,
och spejar bort över taken.
Endast Säkerhetsrådet är vaken.
Står där så grå vid riksdagsdörr,
grå men redo att frågor driva,
tittar, som många gånger förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot Rosenbad, där Löfven gör tur
drar kring Riksdagen sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till nätet och hemsideshus,
knattrar och tittar in över åsen —
Föpol drömma vid månens ljus
sommardrömmar i twitterbåsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Flygvapnet har ock en dröm:
luften den vakar över
fylls av finansens klöver; —
Går till civilt försvar som får,
se, hur de sakna ledning där inne;
går till armén, där nytt regemente står
stolt med sin högsta pinne;
Marinen mår ej heller gott,
vaknar och viftar med handen smått,
Men den sitt Säkerhetsråd känner,
de äro goda vänner.
Säkerhetsrådet smyger sig sist att se
svenska folket det kära,
länge och väl rådet märkt, att de
hålla vårt flit i ära;
barnens kammare han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må dessa förtrycka:
det är rådets största lycka.
Mor och dotter, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varför
saknas totalförsvarets seder?
Sparbeslut följde på sparbeslut snart,
malpåse, och nedläggning, tiden gick — allt för snart
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Säkerhetsrådet vandrar till kontorets loft:
där har vi bo och fäste
högt på Kungsgatan med dess doft,
nära vid Riksdagens näste;
nu under julen är den tom,
men till våren med blad och blom
kommer ledamöterna nog tillbaka,
och får våra argument smaka.
Då har vi allt mycket att twittra om
som att att påminne,
om svar till gåtan, som
rör sig i Säkerhetsrådets sinne.
Genom en springa i gardinens vägg
lyser månen på gubbarnas skägg,
strimman på skägget blänker,
Säkerhetsrådet grubblar och tänker.
Tyst är huvudstaden och nejden all,
livet där ute är fruset,
av coronapandemins alltför många fall
i det gemensamma europeiska huset.
Säkerhetsrådet lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, hur ska vi oss i morgon försvara.
Midvinternattens köld är ej hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i riksdags- och regeringsgård
alltför gott intill sena timma.
Månen sänker sin tysta ban,
främmande makt bakom fur och gran,
lurar bortom taken.
Endast Säkerhetsrådet är vaken.
God Jul önskar Patrik Oksanen & Viktor Lundquist.
