I Putins Ryssland ställs sanningen inför rätta

Kaa Eneberg, om den politiska rättegången mot den ryske forskaren Jurij Dmitriev som dokumenterat Stalinterrorn i massgravarna i Karelen.

Efter Sovjetunionens fall gjorde aldrig Ryssland upp med den kommunistiska historien och under Putin har Stalin fått en renässans.

Tingsrätten i den karelska huvudstaden Petrozavodsk väntas i veckan komma med sitt utslag mot den ryske historikern och människorättsaktivisten Jurij Dmitriev. Han har suttit fängslad i tre år anklagad för sexuellt övergrepp på sin minderåriga adoptivdotter Natalja.

Rättsläget är dock mycket förvirrat. Dmitrievs försvarare, advokaten Viktor Anufriejev har inkallats till domstolen 80-talet gånger från St Petersburg där han har sin verksamhet. Trots upprepade uppgifter om ett snart domslut vågar ingen tro på det. Det anses t o m troligt att inget utslag kommer förrän efter sommaren.

Domstolen har levererat motstridiga slutsatser alltifrån totalt frikännande i fjol, till väntade domslut på både 12 och 20 års fängelse. En friande dom som skulle ha gällt pornografiska bilder Dmitriev tagit på flickan ogiltigförklarades dock snabbt. Fotografierna på hennes undernärda kropp efter tre års vistelse på ryska barnhem hade beställts av medicinsk expertis. Åtalet utvidgades dock oväntat att även gälla sexuella övergrepp på flickan. Domaren byttes ut.

Mycket litet har sipprat ut från rättegången som belagts med tystnadsplikt med flickans låga ålder som förevändning. Dmitriev har ett välgrundat anseende i forskarkretsar. Det har tagit sig uttryck i otaliga solidaritetsaktioner, i form av konferenser och namnlistor. Dmitriev är sedan tiotalet år ledare för det historiesamfundet Memorial i Karelen. Sammanslutningen har eller har haft lokala organisationer i hela det forna sovjetväldet, men utsätts systematiskt för trakasserier och tvingas stänga ner.

Dmitrievs forskargärning består i att han med olika konstellationer medarbetare – studenter, akademiker och soldater – dokumenterat Stalinterrorn i massgravarna i Karelen. Alltsedan mitten av 1990-talet har avrättade av olika nationaliteter samlats på stora gravplatser i republiken. Det gäller också de många svenskar och finländare som sökte lyckan i arbetarparadiset Sovjetunionen på 1930-talet.

En känd grupp svenska arbetare går under benämningen Kirunasvenskarna. De värvades i gruvfälten i Kiruna då de hotades av arbetslöshet, andra värvades bland svenska amerikafarare som drabbats av 30-talets depression.

Efter stor tacksamhet från främst de avrättades familjer ännu för tiotalet år sedan utsattes Dmitriev och hans sympatisörer plötsligt för rena hatkampanjer. En variant härrör från historieledningen vid Petrozavodsk universitet. Där har man hävdat att de skjutna människorna i massgravarna inte alls var relaterade till 1930-talets terror.

Enligt denna nya historieskrivning skulle de främst ha varit ryska offer för den finska armens offensiv i Karelen 1942-43. Krigshistoriker i Finland har avfärdat påståendet som osakligt. Inga strider förekom så långt in i landet. Dessutom är de finsk-ryska krigen (Vinter- och Fortsättningskrigen) väldokumenterade.

En av Dmitrievs närmsta medarbetare har varit Sergej Koltyrin, museichef i staden Medvesjegorsk invid Stalinkanalen. Han och en medarbetare har dömts till långa fängelsestraff för pedofili.

Adoptivdottern Natalja togs om hand mitt på dagen i skolan samma dag som Dmitriev greps. Hon har nu i tre år bott hos en äldre kvinna, som påstås vara hennes släkting.

Dmitrievs vuxna dotter Katerina Klodt har på bästa sätt försökt bevaka Nataljas intressen men får enligt rysk lag inte ha kontakt med henne. Hon förväntas bli inkallad som vittne mot fadern.

KAA ENEBERG är journalist och författare.