I kölvattnet av coronakrisen uppdagas ett nygammalt hot – Islamiska staten är tillbaka. Nu väntar en kamp mot klockan för både Mellanösterns, men även Sveriges och Europas makthavare.
Den 3 augusti attackerades ett fängelse i staden Jalalabad, i östra Afghanistan. 29 personer, bland dessa civila, fångar, väktare och regeringssoldater, dödades och ett 50-tal skadades. Islamiska staten tog snabbt på sig attacken. Organisationen hade alla incitament att utföra den – i Jalalabads fängelse sitter hundratals IS-fångar i förvar. Efter attacken lyckades ett antal av dem fly.
Två av de döda fångarna kunde identifieras som talibaner. IS har fortsatt att föra lågintensivt krig mot Talibanerna, trots att organisationen förlorat sin makt i Irak och Syrien. Detta är något som snart kan komma att ändras.
Trots pandemin fortsätter terrororganisationen Islamiska staten att utgöra ett hot mot Centralasien och Mellanöstern. Syrien och Irak är särskilt hårt drabbade. Antalet regionala attentat har eskalerat under våren efter att ha legat på en relativt låg och stabil nivå under vintern. I april hade antalet attentat i Irak ökat med 69 procent. Provinsen Diyala har varit hårdast drabbad, med nästan dagliga attentat och staden Kirkuk har upplevt en 200 procentig ökning av attentat. Detta har att göra med att amerikanska styrkor dragit sig tillbaka från avlägsna, men strategiskt viktiga punkter, en alltjämt pågående politisk stagnation i Bagdad, samt att samhällets fokus legat på de utmaningar som covid-19 innebär. Det tycks därmed finnas incitament hos IS att sakta men säkert börja återuppta den makt man förlorade när kalifatet officiellt föll under våren 2019.
I Syrien har IS:s närvaro främst ökat i den centralt belägna regionen Badia där Assadregimens närvaro är svag, trots upprepade försök att återuppta regional kontroll. I april drabbade regimstyrkor och IS-celler samman, vilket eskalerade till en intensiv två dagar lång konflikt som bland annat tvingade regimstyrkorna att ta hjälp av ryska attackhelikoptrar. 30 personer med koppling till regimen dödades.
Enligt IS själva är coronaviruset ett straff från Gud. Den 28 maj publicerade organisationen ett ljudklipp i sina kanaler där dess talesperson Abu Hamza al-Quraishi hävdar att viruset är Guds straff mot IS:s fiender, så kallade ”samtidens tyranner och deras följare”. Han uppmanar därefter IS:s följare att ”samla kraft” och förbereda sig på att ”vara så hårda som möjligt mot Guds fiender”.
De starka ideologiska krafterna finns således kvar bland organisationens medlemmar. Tack vare att den USA-ledda koalitionen på grund av pandemin har påskyndat tillbakadragandet av trupper från de amerikanska militärbaserna, har man haft möjlighet till omorganisation, vilket även har förstärkts av den politiska turbulensen i Irak och det fortsatta kriget i Syrien. På kort sikt planerar IS att förbättra sin finansiella situation genom att upprätta vägspärrar och beskatta varor som transporteras genom kontrollerade områden, samt att stärka den lokala närvaron i områden som man har tagit tillbaka.
Tidigare i februari tecknade USA och Talibanerna en överenskommelse som förutspåddes vara första steget mot ett intra-afghanskt fredsavtal. Från Washingtons sida lovade man att successivt dra tillbaka sina trupper från landet, i utbyte mot att Talibanerna ska se till att hålla al-Qaida och andra terrororganisationer borta från afghanskt territorium och framför allt se till att de inte utgör ett hot mot USA eller dess partners. Frågan är huruvida Talibanerna menar allvar med avtalet eller om de enbart går med på det för att få bort utländska trupper från Afghanistan. Även deras stridsförmåga väcker frågetecken. När IS sakta men säkert mobiliserar i regionen är risken för upptrappad konflikt påtaglig. Oskyldiga civila kommer med största sannolikhet att drabbas.
IS:s regionala närvaro tillsammans med den successivt ökande makten kan på lång sikt leda till svåra konsekvenser, där svaga regeringar tvingas att bekämpa både coronasmitta och militanta aktörer, med knappa resurser. Sverige och Europa bör vara uppmärksamma. Även om IS:s makt och möjligheter fortfarande inte motsvarar nivåerna de hade när de var som störst, kan detta ändras på sikt. Detta kommer att drabba västvärlden. Islamismens närvaro i Europas utanförskapsområden upphörde inte med kalifatet och radikaliseringen bland unga är fortfarande ett påtagligt problem.
IS är en kompetent användare av digitala plattformar och har god förmåga att nå ut till unga på sociala medier. Det är ett viktigt vapen i kampen om hearts and minds ute i Londons, Bryssels eller Göteborgs förorter, särskilt under sådana omständigheter som formas av pandemin. När möjligheten att lämna hemmet och leva sitt liv som vanligt begränsas, spenderas mer tid än vanligt på sociala medier. Där har IS goda chanser att öka sin synlighet. I kölvattnet av isolering och stress ökar även den psykiska ohälsan. En arg och deprimerad ung människa, vars ekonomiska förutsättningar som konsekvens av pandemin slagits i bitar, är ett enkelt byte för islamisterna.
Det finns med andra ord all anledning att vara på sin vakt. Därmed finns det även goda anledningar till att redan nu fördela resurser och utforma strategier kring hanteringen av dels radikaliseringsprocesser och dels terrorattentat och återvändande förbrytare. Det är trots allt inte särskilt länge sedan IS var på toppen av sin makt och lärdomen från denna tid bör vara färsk i minnet hos Sveriges och Europas makthavare.
Margareta Barabash
Tillförordnad biträdande redaktör
