Ledarna i Eritrea är skyldiga till brott mot mänskligheten. Det är hög tid att ställa de ansvariga till svars och att inleda en brottsutredning. Det skriver advokaterna Irwin Cotler, ordf Raoul Wallenbergcentret för mänskliga rättigheter och f.d. justitieminister Kanada, Antoine Bernard, chef för internationellt juridiskt och opinionsarbete på Reportrar utan gränser i Paris, Shirin Ebadi, advokat med inriktning på mänskliga rättigheter och mottagare av Nobels Fredspris 2003 samt Bernhard Docke medlem av människorättskommittén i tyska Advokatsamfundet.
Dawit Isaak. Foto: Free Dawit Isaak.
21 oktober 2020, lämnade Dawit Isaaks bror och Reportrar utan gränser in en brottsanmälan undertecknad av oss och ytterligare sju internationella jurister. Anmälan gäller brott mot mänskligheten som den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak utsätts för i Eritrea sedan 2001. I september det året greps han i en arresteringsvåg riktad mot både journalister och regeringskritiker. Han hålls isolerad från omvärlden och utan vare sig dom eller åtal sedan dess.
Brottsanmälan pekar ut Eritreas president Isaias Afwerki, hans utrikes- justitie-och informationsministrar och ytterligare fyra högt uppsatta regeringstjänstemän och militärer.
Dawit och hans kollegor har nu hållits fängslade längst av alla journalister i världen. Ingen har hört från Dawit sedan 2005. Hans två decennier i fängelse kan jämföras med en statlig kidnappning, där han förvaras under tortyrliknande former, utan tillgång till läkare i total isolering utan att få träffa vare sig släkt, vänner och utan tillgång till advokat eller konsulärt stöd. Det är inte bara ett allvarligt brott mot mänskligheten utan en stor politisk och moralisk skandal.
I januari 2021 avvisade den svenska åklagarmyndigheten anmälan med motiveringen att de misstänkta brotten inte går att utreda eftersom Eritrea inte kan förväntas samarbeta. Nu ligger ärendet hos Riksåklagaren (RÅ) för överprövning efter att en tidigare överprövning avvisades i maj. I tidigare beslut har åklagarmyndigheten åberopat ospecificerade farhågor från svenska utrikesdepartementet om att en brottsutredning potentiellt skulle kunna skada de svensk-eritreanska relationerna. Nu ligger ärendet hos Riksåklagaren (RÅ) för överprövning efter att en tidigare överprövning avvisades i maj.
Manifestation i Stockholm 2015. Foto: Wikipedia.
Märkligt nog har åklagarmyndigheten denna gång valt att ignorera ett beslut av dåvarande RÅ 2015 där han formellt sade att det fanns skäl att misstänka det eritreanska ledarskapet för brott mot mänskligheten. 2016 fann en undersökningskommission från FN att den eritreanska regimen begått brott mot mänskligheten under 25 år. Byggt på vittnesmål från hundratals eritreaner slog kommissionen fast att det skett i stor skala och genom systematiska angrepp på civilbefolkningen bland annat genom förslavande, påtvingade försvinnanden, tortyr, och våldtäkter.
Kommissionen uppmanade alla stater att lagföra personer som kunde misstänkas för dessa internationella brott, särskilt som den Internationella brottmålsdomstolen inte har domsrätt över Eritrea. Starka offentliga fördömanden och olika internationella insatser har hittills inte lett till att någon ställts till svars. Vår anmälan skulle kunna innebära att arresteringsorder utfärdas för Isaias Afwerki Eritreas president sedan landet blev fritt 1993 och för sju av hans högt uppsatta medbrottslingar och därigenom få ett slut på straffriheten.
Vi är skyldiga att ta detta avgörande steg för det eritreanska folket och för Dawit Isaak, en enastående och uthållig förkämpe för ett fritt samhälle. Redan i grundskolan skrev han och satte upp teaterpjäser. Som 24-åring kom han ut med sin första bok på tigrinja och fick nationell uppmärksamhet. Men 1987 flydde han från det brutala självständighetskriget mot den regionala stormakten och grannen Etiopien (1961–91). Han fick skydd i Sverige och arbetade bland annat som städare i Göteborg. På dagarna städade han och på kvällarna var han aktiv i den eritreanska diasporan och arbetade för ett fritt och demokratiskt Eritrea.
Han återvände dit när landet blev fritt 1993, ett år efter att han fått sitt svenska medborgarskap. I hemstaden Asmara gifte han sig och bildade familj. När landets första tidning Setit grundades 1997 blev han snart en av dess medarbetare. Som journalist skrev han om kulturfrågor, men också om vikten av social rättvisa, transparens och vikten av öppenhet och ärlighet i det offentliga livet och styret av landet.
Karta Eritrea från Wikipedia.
Dawit Isaak greps 23 september 2001, dagarna efter att regimen slagit till och börjat inskränka de medborgerliga rättigheterna, bland annat pressfriheten. Regimen stängde landets åtta oberoende tidningar och inledde en arresteringsvåg.
I maj 2009 gav presidenten ett iskallt besked till Dawits familj och till alla journalister: ”Vi kommer inte att hålla någon rättegång (mot Dawit) och vi kommer inte att släppa honom. Vi vet hur man skall handskas med hans sort.”
Sedan president Afwerki tog makten har han kvävt alla former av debatt och kritik. Eritrea ligger nu sist på Reportrar utan gränsers Pressfrihetsindex, på plats 180 av 180 länder, bakom Nordkorea och Kina. Hundratusentals eritreaner har flytt. De som är kvar riskerar godtyckliga gripanden för minst kritiska yttrande, en bokstavligen ändlös militärtjänst som ofta kan liknas vid en sorts slaveri. Det är svårt att täcka grundläggande behov som vatten, mat och mediciner.
Även om Sverige och EU har en särskild skyldighet att agera för sin medborgare och omedelbart inleda en brottsutredning, så har även det internationella samfundet ett ansvar att ställa de ansvariga för dessa grova internationella brott till svars och lagföra dem. Oavsett hur högt uppsatta de är som bär ansvaret för att Dawit Isaak hålls fången måste ställas inför rätta för att de låtit honom lida i över 20 år och för att de berövat det eritreanska folket deras fria medier.
President Afwerki Foto: M.husseiny1 – Own work, CC BY-SA 3.0,
Raoul Wallenbergcentret för mänskliga rättigheter i Kanada (RWCHR) lämnade för en tid sedan in en begäran till det kanadensiska utrikesministeriet om att införa sanktioner mot de eritreanska företrädare som kan misstänkas för korruption och brott mot Dawit Isaak. Anmälan är gjord med stöd av den sk Sergej Magnitskijlag Kanada infört (Justice for Victims of Corrupt Foreign Officials Act).
Liknande petitioner om att åtta företrädare för den eritreanska regimen skall få sina tillgångar frysta och beläggas med reseförbud kommer att lämnas in i USA och Storbritannien inom kort. Positiva beslut där bör leda till en liknande process inom EU som nyligen infört sådana sanktionsmöjligheter. Ett sådant beslut skulle vara en stark signal om stöd för det eritreanska civilsamhället och särskilt för Dawit Isaak den ende journalisten och EU-medborgaren som klassats som samvetsfånge av Amnesty International.
Kanada ledde arbetet med att ta fram en deklaration mot godtyckliga gripanden (Declaration on Arbitrary Detention in State to State Relations) i februari 2021. Hittills har 65 länder skrivit under. Deklarationen syftar till att utkräva ansvar från länder som är inblandade i gripanden, tortyr, fängslande av personer med dubbla medborgarskap som Dawit Isaak och i den gisslandiplomati som följer av det.
Kanada och EU borde kombinera Magnitskijsanktioner med internationella arresteringsorder även om det inte innebär att man når in i själva Eritrea. Det skulle innebära att de inte kunde resa fritt i EU och Kanada utan att riskera att gripas. Detta vore det rätta budskapet till president Afwerki och hans medbrottslingar; förr eller senare kommer de att få betala för sina allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. De kommer inte att slippa undan rättvisan. Vi står upp för både individerna och pressfriheten. Det kommer att bli rättegångar och vi kommer inte att ge oss förrän Dawit Isaak och hans kollegor är fria.
Irwin Cotler
Advokat, ordf Raoul Wallenbergcentret för mänskliga rättigheter fd justitieminister Kanada
Antoine Bernard
Advokat, chef för internationellt juridiskt och opinionsarbete, Reportrar utan gränser Paris
Shirin Ebadi
Advokat med inriktning på mänskliga rättigheter, mottagare av Nobels Fredspris 2003
Bernhard Docke
Advokat, medlem av människorättskommittén i tyska Advokatsamfundet
