Gallups årliga opinionsmätning visar att det globala förtroendet för det tyska ledarskapet är stort. Samtidigt är USA:s siffror knappt högre än Rysslands och Kinas.
Varje år gör den internationella analysfirman Gallup en global opinionsmätning om hur stormakternas ledarskap uppfattas. I årets undersökning deltog 135 länder. Frågan är enkel: Gillar du eller ogillar du ledarskapet i följande länder – Kina, Ryssland, Tyskland och Förenta staterna? I år toppar Tyskland (44%) gilla-ligan och är i en komfortabel ledning, elva procentenheter före USA (33%) som slår Kina (32%) med en procentenhet och Ryssland (30%) med tre procentenheter.
Det handlar alltså om ”soft power”. Under Obama lyckades USA återta tätplatsen, efter att ha dalat rejält under finanskrisen och George W Bush, och landet snuddade vid 50-procenstrecket i början och slutet av Obamas ämbetsperiod. Med valet av Donald Trump rasade siffrorna igen till lägst någonsin, och fortfarande ligger Trump under Bushs sämsta siffra, även om han har gått upp en procentenhet per år sedan 2017.
Helhetsbilden är självfallet bekymmersam. Istället för att USA och Tyskland finns i toppen har Trump parkerat USA i det auktoritära klustret, vars sympatier hovrar kring trettio procent. Tyskland är ensam spelare i anständighetsdivisionen. Antipatisiffran för USA:s del är 42 procentenheter, dubbelt så hög som för Tyskland med sina 21 procentenheter. USA:s negativa balans är 9 procentenheter. Tyskland är det enda landet med en positiv balans om 22 procentenheter.
Föga förvånande är USA:s ställning svagast i Europa, där den negativa balansen är hela 37 procentenheter. Supportrarna ligger stadigt kvar på 24 procentenheter, men antipatisiffran sätter rekord, 61 procentenheter. Trenden är att antipatierna stadigt fortsätter att växa i Europa. Dessa är nu på samma nivå som gentemot Ryssland. Trump vinner totalt sett inga proselyter, men kritikerna blir fler. Mönstret är också tydligt. Stödet är störst i länder där Rysslands inflytande märks mest och där korruptionen är som värst – Rumänien, Moldavien, Kosovo, Albanien, Polen, Ungern och Ukraina.
Tendensen att sympatierna korrelerar med de egna institutionernas integritet eller snarare brist på sådan speglas i den afrikanska opinionen. I Afrika är nämligen stödet för amerikanskt ledarskap klart större än i resten av världen och den enda kontinent där USA har en positiv balans. Det kan säkert till viss del förklaras med att USA:s inflytande inte är lika märkbart i Afrika som i Mellanöstern och att det finns en öppet antagonistisk relation till Kina och Ryssland, som påverkar resultaten på andra kontinenter. Men det är ändå tydligt att USA-bilden i den fria världen är uppseendeväckande usel. Det är också signifikant att detta beror på den nuvarande administrationens egen politik snarare än yttre omständigheter.
Tysklands balans är positiv på alla kontinenter medan Ryssland med samma systematik belägger sistaplatsen överallt. Det ligger ett budskap i detta. Varken Ryssland, USA eller Kina har vunnit i respekt med sin ökande nationalism. Det är globalisten i stormaktskretsen som vinner allierade, inte chauvinisten. För USA:s del är förändringen dramatisk medan attityderna till Kina och Ryssland är stabilt negativa. Något mindre uppseendeväckande men tydligt är hur Tysklands relationer till omvärlden möter ökat gensvar.
Konstruktivt samarbete istället för antagonism och strävan efter dominans över andra är således vad som gäller för den som vill utöva inflytande med hjälp av soft power. Det är den goda nyheten i Berlin och Bryssel. I Washington är det däremot ett klart besked om att ”America first” betyder att the ”Shining City of the Hill”, inte längre lyser med annat än sin frånvaro.
Hela undersökningen hittar du här.
Olof Ehrenkrona
Tillförordnad redaktör
