Ett mörker sänker sig över Europa. Vi står inför den konkreta risken av ett större konventionellt krig som kommer beröra oss alla konstaterar Gunnar Hökmark inför öppnandet av Folk och Försvars Rikskonferens.
Bilden på Putin är från Wikipedia, som i sin tur har fått den från Kremlin.ru, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=37564928
Orsaken är de upptrappade ryska kraven på att få dominera sin omvärld.
Redan invasionen av Ukraina 2014, annekteringen av Krim och det fortsatta kriget med rysk milis i sydöstra Ukraina visade vad det handlade om. Det politiska och militära stödet till Lukasjenkos diktatur i kampen mot demokrati är ytterligare ett exempel. Den nu pågående militära insatsen för att slå ner demonstrationerna mot diktaturen i Kazakstan ännu ett. Despotin kräver sina buffertzoner för att kunna upprätthålla sitt förtryck och skydda sin makt.
De krav på underordning och lydnad som Putin nu för fram tillsammans med hoten om en storskalig invasion av Ukraina är till sitt innehåll omvälvande för hela den europeiska säkerhetsordningen. De ställs inte bara på Ukraina utan på alla Europas nationer. Sverige och Finland ska förbjudas att gå med i Nato och ska inte heller få genomföra övningar i samverkan med trupp från andra länder. Järnridån som demokratin övervann i slutet på 1980-talet ska återupprättas genom att demokratier som ersatte regimerna i de sovjetiska satellitstaterna inte längre ska kunna få militärt stöd mot ett revanschistiskt Ryssland.
Vi har inte hört liknande tongångar sedan Sovjetunionens upplösning.
Ändå förs den säkerhetspolitiska debatten som om det bara handlar om en debatt bortom våra gränser och inte om en fundamental geopolitiska förändring som hotar vår säkerhet. Det är en aningslöshet som för tanken till det demokratiska Europas missbedömningar på 1930-talet.
Ändå borde tiden sedan dess ha lärt oss att det inte finns något skeende bortom våra gränser som inte också påverkar oss. Otrygghet i världen innebär otrygghet rakt in i det svenska samhället. Öppna hot om krig får även vår egen fredsordning att skaka. Bristande respekt för nationella gränser och andra länders suveränitet riskerar också respekten för Sveriges gränser och suveränitet.
Demokrati står mot diktatur
Vi är ingen isolerad ö oberörda av andras konflikter bara för att vi själva inte anser oss vara en del av dem.
I den värld vi lever i finns inga allianser att stå emellan eller att förhålla sig neutral till. Motsättningarna handlar inte om militära blocks balans utan än en gång om diktaturers anspråk på att dominera en omvärld där demokratier är hotfulla genom sin blotta existens. Sådan är diktaturens logik. Varje diktatur ser kraven på demokrati och rättsstat som ett hot som måste mötas med förtryck så långt diktaturen kan nå och den räckvidden är i dag längre än någonsin.
Kinas växande ekonomiska makt paras med alltmer långtgående krav på det internationella samfundet anpassning till det kinesiska kommunistpartiet intressen. I andra länder ska tystnad och underkastelse uppnås genom hot, repressalier och ekonomiska blockader.
Det är en utveckling som blir allt farligare i takt med kinesiska ekonomins tillväxt. Kina har idag en militär förmåga som är regionalt dominerande och globalt betydelsefull. Kinesiska flottan har t o m uppträtt i Östersjön tillsammans med ryska fartyg i en gemensam maktdemonstration. Risken för ett kinesiskt anfallskrig för att utplåna den taiwanesiska demokratin är reell. Det skulle involvera USA, Australien, Sydkorea och Japan och sända chockvågor i hela Stillahavsregionen.
Irans snabba utveckling av kärnvapenteknologin är inte längre omtvistad. Den har som avgörande syfte att dominera regionen och i enlighet med egna politiska uttalanden i ett visst läge utplåna Israel. Den situationen kommer naturligtvis Israel inte att tillåta. Det judiska folket har i evigt minne Förintelsens roll som skäl för den demokratiska staten Israels tillkomst och kommer inte tillåta ännu ett hot om förintelse.
Foto: Wikimedia Commons/kremlin.ru
Putinregimens krav kan inte accepteras
Den ryska regimens hot mot Europas freds- och säkerhetsordning innehåller både militär upprustning och en vilja att invadera som demonstrerades i Georgien 2008 och Ukraina 2014. Med mer än 100 000 soldater i moderna förband kring Ukrainas gränser har Putin backat upp sina krav på Ukraina och omvärlden.
Eftersom de krav Putinregimen har ställt på sin omvärld inte kommer att accepteras av det enkla skälet de alla strider mot den europeiska fredsordningen, självständiga nationers suveränitet och demokratiers rätt att forma sin egen framtid, är det svårt att tolka de ultimativa kraven som annat än ett försök att legitimera ett militärt angrepp. Avsikten är att dela upp Europa i intressesfärer, där bland andra Sverige och Finland enligt Kreml ska underkastas en rysk hegemoni.
Mötet mellan Ryssland och USA som inleds den 10 januari är ett försök att avgöra frågan om Europas säkerhet och delningen av Europa i intressesfärer över huvudet på Europas länder. Att ett sådant möte med en sådan dagordning över huvud taget kommer till stånd är med Putins logik en framgång som kommer att leda till fortsatta krav.
Putin gör det i vetskap om att den politiska utvecklingen i USA under kommande år i allra högsta grad är osäker vad gäller synen på dessa frågor. En framgång för republikanerna i höstens kongressval, färgade av Donald Trumps förakt för Europa, transatlantiskt samarbete och principer kommer att försvaga respekten för till den transatlantiska länken om inte Europa med en egen styrkeuppbyggnad gör den starkare genom att sluta upp som en global partner till USA.
Osäkerheten om USA:s framtida roll för europeisk säkerhet kommer att förstärkas om Trump återkommer till den politiska makten i USA, en osäkerhet som i så fall skärps med en fundamental oro för utvecklingen av den amerikanska demokratin som sådan.
Svensk linje skapar instabilitet
Svensk säkerhet måste bygga mer på vår egen delaktighet i det gemensamma försvaret av Europa och vår egen militära förmåga. Även en Nato-anslutning kommer att kräva väsentligt större försvarsanlag. Vi kan inte längre hoppas på att vår säkerhet garanteras av andras stabilitet och ansträngningar.
Den svenska allianslösheten är i själva verket en utlösande faktor för instabilitet i vår del av världen. Vare sig Ukraina eller Georgien har haft någon nytta av sin alliansfrihet. Det är inte mellan några militära block de säkerhetspolitiska spänningarna i dag byggs upp utan mellan auktoritära regimer som vill försvara despotin genom att dominera andra länder och demokratier som upplevs som hot just genom demokratins öppenhet och rättsstat. I det säkerhetspolitiska spänningsfältet står vi vare sig utanför eller bredvid utan mitt i och i första linjen på grund av att vi saknar militärt allierade partners.
Ett ryskt krig mot Ukraina ökar risken för att Kina tar tillfället i akt för ett kinesiskt angrepp mot Taiwan. I den globala kris som det skulle innebära riskerar utvecklingen att förvärras väldigt snabbt även i vår del av världen och bortom Ukrainas gränser.
Oavsett denna risk kommer att ryskt angrepp mot Ukraina att öppna fönster för Putinregimen att i krigets namn angripa även andra mål som till exempel ryskspråkiga regioner i grannländerna. Deras medlemskap i Nato kommer att verka avskräckande, men det strategiska övertag som av Putin kan uppnås genom att hota eller kräva tillgång till svenskt och/eller finländskt allianslöst territorium kan bidra till en krigföring som involverar fler mål än Ukraina.
Oavsett enskilda scenarier hotar ett ryskt angrepp på Ukraina svensk och europeisk säkerhet. Det handlar i första hand om friheten till luftrummet och Östersjöhavet men ytterst vårt eget och våra grannländers territorium.
Dags att inse problemen med ett underfinansierat försvar. Foto: Hampus Hagstedt/Försvarsmakten
50 miljarder nu!
Det är svårt att förstå att denna utveckling framför våra ögon ännu inte har lett till politiska åtgärder som på kort och lång sikt stärker vår säkerhet. Och att regeringen, som omedelbart skulle få ett brett, starkt och hållfast stöd i riksdagen för snabbare och större förstärkningar av försvaret, istället fortsätter att fördröja och begränsa den ökade försvarsförmåga som är det mest logiska svaret på krigsretoriken i Moskva samtidigt som regeringen, som Putin vill, i minoritet till majoriteten i Sveriges riksdag låser sig vid ett nej till Nato-medlemskap.
Följande bör nu göras som svar på den ryska upprustningen, hoten om krig och kraven på att riva upp den europeiska freds- och säkerhetsordningen.
Sverige bör ta initiativ för att diskutera processen för en anslutning till Nato. I samtal med Finland bör vi klargöra att det som nu sker kräver att vi tar fasta på den av riksdagen upprepade Nato-optionen. Det är det enda rätta svaret på Putins krav på att få styra vår säkerhetspolitik men det är framförallt ett nödvändigt svar för att stå emot de hot som Putin riktar mot omvärlden. Ett starkt Nato med ett starkt europeiskt ben är i dag den bästa garanten för fred i Europa.
Sverige måste klargöra, tillsammans med Finland, att vi avvisar varje försök att destabilisera Östersjöregionen. Vi ska samtidigt klargöra att vi med en anslutningsprocess till Nato ger den europeiska solidaritetsgarantin som vi redan i dag är en del av ökad kraft och betydelse. Det ska inte finnas några frågetecken om vare sig vår egen eller den gemensamma säkerheten kring Östersjön.
Vi bör vidare nu sätta målet om minst 2% av BNP till det svenska försvaret. Det är en nivå som bör uppnås under de följande åren med hänsyn till försvarets planering och innebär ett radikalt skifte från en senfärdig försvarspolitik. Det är en viktig signal till omvärlden att vi tar försvaret av vårt eget land på fullt allvar i relation till de hot som nu riktas mot europeisk säkerhet. Det är en signal som bidrar till att göra det transatlantiska samarbetet starkare.
Vi gör omgående tillföra en engångssumma på 50 miljarder för att snabbt genom ammunitions- och materielanskaffning, förnyelse och modernisering utöka antalet operativa flygplan och fartyg samt fullt ut beväpna arméförbanden med utrustning som av budgetskäl ännu inte utförts.
Vi bör ta initiativet till en rådsprocess inom EU som definierar vilka åtgärder som EU på kort sikt kan genomföra för att stärka Europas försvar mot den hybridkrigföring som redan nu pågår mot flera medlemsstater. Vi bör vidare som land och som medlem i EU genomföra en revision kring frågorna om hur Sverige och Europa stärker sitt oberoende när det gäller energi, råvaror och utvecklad handel samtidigt som vi stärker vårt partnerskap med USA i allt som förutom Nato och försvar rör digitalisering, handel och gemensam politik mot Kinas krav på att dominera världen.
Mot Putins krav måste Sveriges regering visa styrka istället för att upprepa det han vill höra.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande för Frivärld.
Fotnot: Texten har uppdaterats med korrigering av detaljerna kring mötet 10 januari.
