Pandemi och toppmöte kräver beredskapspolis

Pandemi och stora evenemang är skäl för att avlasta en redan hårt prövad polis med en återinförd beredskapspolis konstaterar Mikael Juul Sörensen, sakkunnig i polisens krisberedskap samt beredskapspolis. Mikael Juul Sörensen gör därmed comeback i spalterna trots att han i somras trodde han skrivit sin sista debattartikel på ämnet. Välkommen tillbaka säger Säkerhetsrådet!

Den 18 november 2015, svarade dåvarande justitie- och migrationsministern Anders Ygeman på en skriftlig fråga ställd av Roger Haddad och Alan Widman, båda från Folkpartiet, om ett återinförande av beredskapspolisen.

Bakgrunden var det omfattande flyktingmottagandet under hösten 2015.  Haddad och Widman frågade justitie- och migrationsministern vilka åtgärder han var beredd att vidta för att en återupprättad beredskapspolis ska kunna avlasta den ordinarie polisen i händelse av att Sverige fattar beslut om inre gränskontroll.

Svaret från Ygeman blev att en rad frågor behövde besvaras i samband med att ett eventuellt återinförande av beredskapspolisen.

Den grundläggande frågan var vilket behov som ska tillgodoses och om detta behov skulle lösas av en beredskapspolis. Ygeman ansåg dock inte att polismyndigheten hade behovet.

Att Sverige stod mitt uppe i den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget var alltså inte ett tillräckligt skäl för ett återinförande.

Sedan följde en rad stora och omfattande händelser; skogsbränder, terrordåd, en skogsbrand och sedan en pandemi med stängda gränser.

I år, 3 februari 2021, svarade Inrikesminister Mikael Damberg på en skriftlig fråga från Pål Jonson (M) och Daniel Bäckström (C) om behovet av beredskapspolis för att klara av gränsbevakning och gränsövervakning vid fredstida extraordinära händelser såsom pandemi samt under höjd beredskap och ytterst krig. Damberg började sitt svar med att understryka att det aldrig tidigare funnits så många poliser som det gör idag och att arbetet med att nå regeringens mål med 10 000 fler polisanställda nått halvvägs:

”Myndigheten har idag en sammanhållen nationell organisation och en väl fungerande intern förstärkningsorganisation vilket gör det möjligt att flexibelt leda, förflytta och kraftsamla resurser över hela landet.”

Bara månaden efter kunde man i DN (19 mars 2021) läsa att kommenderingschefen Per Engström konstaterade att en stor del av landets polis saknades på gator och torg för att var tionde polis i yttre tjänst användes för att kontrollera rikets gränser. Poliser i utsatta områden behövdes alltså vid hamnar, flygplatser och längs landgränserna mot Norge och Finland. Konsekvensen blev en belastad myndigheter och sämre bemanning där polisen behövs som mest. Enligt Engström ställde gränserna ett bemanningskrav på 1500-2000 poliser per vecka. 

”Man kan översätta det till ungefär 250 patrullbilar färre på våra gator och torg per dygn. Vi har ungefär 8.000-9.000 uniformerade poliser i Sverige. Det är minst 10 procent av dem som står vid gränsen. Det gör att vi drar ner på massa annat.”

Pandemin ställdes mot brottsbekämpning, med konsekvenser för tryggheten.

Polisens totala nota för det första pandemiåret, från mars 2020 till mars 2021, landar på runt 90 miljoner kronor. 

Polisens prövningar när det gäller personal och ekonomi är inte över. I oktober kommer en rad andra världsledare till Malmö för arrangemang ”Remember – react”. Det blir den största poliskommenderingen sedan påvebesöket 2017. Den gången gick notan på 12 miljoner kronor då poliser från hela landet kommenderades till Lund för att garantera säkerheten för besökarna.

Trots upprepade behov har polisen har regeringen ännu inte dragit slutsatsen att beredskapspolisen behöver återinföras. Tänk om regeringen hade fattat beslutet att återinföra beredskapspolisen 2016. Då hade vi haft fler poliser ute på gator och torg i utsatta områden medan Beredskapspolisen tog hand om gränsbevakning och påvebesök. Det är hög tid att lära av misstagen.

Mikael Juul Sörensen

Sakkunnig i polisens krisberedskap samt beredskapspolis