Putin stannar i Kreml men vi lämnar Säkerhetsrådet

Claes Arvidsson och Viktor Lundquist, om att vi lämnar redaktörskapet för Säkerhetsrådet och att vi gör det med ett tack till alla som bidrar till att Säkerhetsrådet är ett kvalificerat forum för försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik.

1:a juli kommer det ryska folket att få säga sitt om den nya konstitutionen. Det är en omröstning som också är ett snapshot av Putinland. Parlamentet har redan antagit den grundlagsförändring som innebär att president Putin inte längre behöver stiga av 2024 utan kan sitta kvar till 2036. Det blir tredje gången han sätter sig över grundlagens begränsningar genom manipulation – dessutom utvidgas presidentämbetets formella makt.

Omröstningen på onsdag är inte heller någon folkomröstning i egentlig mening med kriterier för valdeltagande etc och institutet finns inte heller i konstitutionen. Det är ett grepp för att post-faktum skapa legitimitet för nyordningen och det görs olika typer av ansträngningar för att få upp valdeltagandet – och då inte minst pr-kampanjer där Putin i vanlig ordning framställs som Rysslands frälsare och hot om kaos om han försvinner.

Man kan få presenter. Putin har lovat mer social välfärd och höjda skatter för rika.

Under stor pompa och ståt genomfördes också det uppskjutna firande av Segerdagen 9 maj i förra veckan. Det blev en imponerande uppvisning av 13 000 paraderande soldater och en mängd olika vapensystem. Veteraner var på plats, men ”solen” sken förstås allra mest på Vladimir Putin. Putins desinformativa berättelse om andra världskriget är en annan del i regimens legitimitetsskapande program. Ett tredje centralt inslag är hur hotat Ryssland är. Militärt. Och av LGBT-smitta från väst.

Putins popularitet har sjunkit men sannolikt kan han räkna med att ryssarna röstar rätt eller att valdeltagandet inte blir tillräckligt högt, kommer det att lösa sig. Det är ju så Putinland fungerar. Putin stannar i Kreml.

Vi lämnar dock redaktörskapet för Säkerhetsrådet vid månadskiftet och går vidare. Som det är i livet. Säkerhetsrådet har dock kommit för att stanna. Trots att det numera råder ett helt annat och rikare debattklimat än när det bildades. Säkerhetsrådet har unik bredd – från det verkligt samla till de stora globala perspektiven. Oberoende och plats för meningsbrytningar är en grundsten. Säkerhetsrådet håller i frågor genom att t ex följa fallet med den politiskt förföljde karelske forskaren och människorättskämpen Jurij Dmitriev vars rättegång nu ännu en gång blivit uppskjuten till 25 juli (och tyvärr går det inte att utesluta att tanken är att han mot bakgrund av ett allt sämre hälsotillstånd att han rätt och slätt ska avlida). Brottet? Kartläggning av Stalinterrorn. Det också Putinland.

Tack till alla författare som under vårt redaktörskap har bidragit till att göra Säkerhetsrådet till en kvalificerad mötesplats för försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik. Vi går alltså vidare men ser fram emot att få läsa er igen i Säkerhetsrådet och närmast under tf redaktörskap av Olof Ehrenkrona.

CLAES ARVIDSSON är författare, mångårig ledarskribent i SvD och Säkerhetsrådets redaktör.

VIKTOR LUNDQUIST är Säkerhetsrådets biträdande redaktör.