Sverige behöver gå från ord till handling i rymden. Dagens säkerhetshot kräver att ett land som Sverige har en egen operativ rymdförmåga, för att nå dit behöver Rymdstrategin från 2018 få resurser för genomförandet och den kommande nationella säkerhetsstrategin måste lyfta rymdfrågorna skriver förre flygvapenchefen Mats Helgesson.
Foto: Bild från Arek Socha på Pixabay och Wikipedia.
– Samma dag som presidenterna Biden och Putin möttes i Geneve offentliggjorde Ryssland och Kina ett avtal om en gemensam plan som ska leda till en rymdstation på månen.
– Antalet aktiva satelliter i omloppsbana runt jorden är idag ca 3500 och det finns nästan lika många satelliter som är inaktiva. De kommande tio åren menar initierade bedömare att det kommer tillkomma minst 10000 aktiva satelliter.
– Kostnaderna för att placera satelliter i omloppsbanor har kraftigt sjunkit de senaste decenniet. Dessutom använder idag stora statliga aktörer privata kommersiella företag för att placera kritiska säkerhetskomponenter i omloppsbanor.
Ovanstående är bara några intressanta exempel på att det händer mycket inom rymdområdet. Stora delar av vårt samhälle har blivit alltmer beroende av tjänster som förmedlas från rymden. Ett bra exempel på detta beroende är den mycket noggranna och exakta tid som kan fås från navigationssatelliter. Tiden används inom många områden i samhället och vad skulle vi göra om till exempel våra finansiella system inte har tillgång till exakt tid för att öronmärka transaktioner? Skulle transportsektorn klara sig utan navigationshjälp från rymden? Och vad är det egentligen som passerar där uppe långt ovanför oss? Vad är det som ryssar, amerikaner och kineser kan se här egentligen?
Satelliter som med sina multispektrala kameror i ena stunden mäter klorofyllhalter och bevattningsbehov på åkrar i Småland kan i nästa ögonblick spana efter maskerade stridsfordon eller truppförflyttningar i Kaliningrad. Att säga vad som är civilt och vad som är militärt i rymden är svårt eller omöjligt att särskilja. Det är egentligen användandet av den inhämtade datan som styr vad som är militärt eller civilt. Gränserna för vad som påverkar vår säkerhet är svåra att dra när det gäller rymdbaserade förmågor. Ett exempel är klimatfrågor och väderfenomen som många bedömer kommer få en ökad betydelse för säkerhetsperspektiven och här gäller det att kunna förstå, använda och utveckla rymdförmågor så att de egna nationella säkerhetsmålen kan nås.
Foto: SSC. Antenn vid Esrange i april 2021.
Den nation eller aktör som inte har tillgång till rymdarenan eller inte har egen operativ kunskap om rymden kommer i en konflikt ha en signifikant nackdel gentemot den aktör som har tillgång till rymden, precis som den som inte har kontroll över sitt luftrum eller sjöterritorium kommer ha en stor nackdel i en kris- eller krigssituation. Personal, infrastruktur, metoder och IT-resurser kopplade till rymdverksamhet är därför mycket viktiga och skyddsvärda för den som vill kunna agera på rymdarenan.
Sverige har sedan 2018 en nationell rymdstrategi och den innehåller flera bra och långsiktiga mål men den saknar i många fall en konkretisering av hur och med vilka medel målen ska uppnås. I och med att rymdbaserade tjänster har stor påverkan på samhället är det enkelt att se att rymden är ett viktigt säkerhetsintresse för Sverige och att tillgången till rymdtjänster måste vara god.
Vi i Sverige har goda förutsättningar att göra det som behövs för att vi ska bli en relevant och kompetent aktör inom rymdområdet. Det finns kunskap på hög nivå på universitet och högskolor och det finns en högteknologisk industri som redan idag tillverkar bland annat delsystem till satelliter och raketer. Swedish Space Cooperation (SSC) är kanske mest kända för sin verksamhet i anslutning till rymdcentret Esrange utanför Kiruna men de har också verksamheter i många andra länder och SSC är en av de stora globala aktörerna när det gäller upp- och nedladdning av information till satelliter. Den nationella rymdmyndigheten Rymdstyrelsen är mycket kompetent och har stor erfarenhet inom rymdområdet men är alldeles för liten för att kunna engagera sig över bredden av det säkerhetsrelaterade området av rymdfrågorna.
SPIDER 2 skjuts upp från Esrange Space Center i februari 2020.
Foto: Marcus Lindh, SSC.
Vi vet också att de stora aktörerna på rymdarenan har olika varianter av anti-satellit vapen som har provats i praktiken, bland annat har Indien ganska nyligen skjutit ner en av sina egna satelliter. Det är också möjligt att störa ut kommunikation till och från satelliter och det finns självklart cyberhot mot hela kedjan av tekniska system som ingår i rymdförmågorna. Även mer naturliga orsaker som solstormar eller rymdskrot kan ställa till stora problem för satelliter och rymdsystem om de träffar på fel plats vid fel tid. Det moderna ”smygande konflikt”-slagfältet ställer krav på att aktörerna på alla nivåer förstår vad som kan åstadkommas med rymdbaserade sensorer. Man måste förstå vad bl. a. autonoma system, cyberattacker, datafusion och modern vilseledning (som Fake News) kan åstadkomma i kombination med rymdbaserade förmågor.
Utan en egen operativ förmåga inom säkerhetsdimensionen av rymden är vi i Sverige i händerna på andra. Stora civila kommersiella aktörer på rymdområdet blir en sorts rymdområdets legoknektar när små och medelstora länder inte har förmågan själv. EU har lyft säkerhetsperspektivet på rymden dock utan särskilt stort deltagande från Sverige. Ett land med de resurser som vi har i Sverige kan inte stå utan en egen operativ rymdförmåga eftersom det försätter oss i en situation som i en kris kan göra oss partiellt blinda och förlamade samtidigt som vi inte egentligen förstår vad sker i rymden ovanför våra intresseområden.
Den svenska rymdstrategin behöver resurssättas och ges ett statuslyft genom bland annat ett tydliggörande av rymdområdes betydelse i kommande uppdateringar av vår nationella säkerhetsstrategi. Civila och militära myndigheter behöver ges uppdrag att stärka vår svenska rymdförmåga och att etablera relevanta internationella samarbeten som gynnar svensk säkerhet.
Mats Helgesson
F.d. Flygvapenchef och ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.
