Segerdagen 9 maj är central i Putinregimens propaganda och dagen har utvecklats från ett stillsamt firande till att bli den viktigaste dagen att mobilisera patriotiska värderingar för den ryska regimen. Historien har blivit ett allt viktigare slagträ i propagandan, och det finns ingenting som tyder på att årets segerdag blir mindre viktig, tvärtom konstaterar Frivärlds Senior Fellow Patrik Oksanen.
Segerdagen 2020. Propagandafoto från Presidentadministrationen www.kremlin.ru
Vi kan förvänta oss omfattande rysk propaganda som kopplar andra världskrigets kamp mot Hitler till dagens konflikt med Ukraina under segerdagsfirandet. Den ryska säkerhetsstrategin från 2015 tar upp ”andliga och moraliska värderingar” och riktar sig även till ryssar utanför Ryska federationens gränser. Putin själv var inne på vad det här innebar i ett telefonväkteri 2014; en person i den ryska världen koncentrerar sig på det allmännas bästa, och att dö för sina vänner, sitt folk och sitt fädernesland är vackert.
Den patriotiska historieskrivningen rymmer inte mer besvärande episoder. Istället framhävs berättelsen om ett ädelt och heroiskt försvarskrig som under ledning av Stalin som övergår till att Sovjetunionen (nästan) på egen hand befriar Europa från det nazistiska oket. Narrativet går ut på att världen ska känna tacksamhet och ödmjukhet gentemot dagens Ryssland.
Kampen om historieskrivningen är för Ryssland också ett strategiskt intresse, vilket Frivärld har belyst i tre viktiga briefar som presenteras längre ned. Syftet bakom Segerdagen och kampen om historien kan inte analyseras separat. Det måste ses som en del i Kremls verktygslåda för inflytande, där det finns långt fler verktyg som används, ibland tillsammans och ibland var och en för sig. De övergripande, långsiktiga målen är att säkra regimens överlevnad och att öka Rysslands inflytande både i närområdet och i världen.
Historieförfalskning för samman den ryska befolkningen och passiviserar opposition mot Putin. Den ursäktar också aggression mot andra länder, som Ukraina vars historia och nation ska utplånas. På dagen för det förnyade angreppet 24 februari gick Kreml ut med direktiv till skolboksförlag om att stryka ”olämpliga” referenser till Ukraina och Kiyv.
Historievapnet kan också användas för att olika politiska krafter i väst ska bli mer sympatiska och förstå Rysslands ”rättmätiga krav” eftersom ”historien har förfördelat Ryssland”. Det är på det här sättet som berättelser att Nato ”militariserat” östra Europa tillsammans med att Polen startade andra världskriget kan spridas.
Den senaste affischkampanjen mot Sverige i Moskva, där bland annat Astrid Lindgren pekas ut som nazist är förstås ingen tillfällighet, kopplingen till svensk Natodebatt och behovet att måla fiendebild för det ryska folket är uppenbar. Man garanterar också uppmärksamhet i Sverige genom att ge sig på i Ryssland omtyckta svenska nationalklenoder som IKEA och Astrid Lindgren utanför Sveriges ambassad. En teori bakom just den historieattacken är att ambassadör Tatarintsev, Rysslands ambassadör i Stockholm, ville ge igen för en affisch i busskur utanför ambassaden från Asylbyrån.
Foto Pixabay
Historieverktyget kring andra världskriget används både i Ryssland och utomlands. Många gånger kan ryska propaganda budskap vid en första anblick se ut att motverka varandra, men de samspelar genom att tilltala olika grupper för att bana vägen för Rysslands mål. Till exempel kan Ryssland både göra sig till ett historiskt offer och projicera historisk styrka.
I Sverige har pro-Kremlgrupper ordnat segerdagsdemonstrationer runt 9 maj i flera år, med upp till 500 demonstranter i Stockholm. Här återfinns framför allt ryska exilgrupper, den Moskvanära delen av fredsrörelsen och vänsterextremister. Demonstrationerna har haft stöd av Ryska ambassaden och Moskvapatriarkatet. Manifestationer har också hållits i bland annat Göteborg.
Så, vad kan vi förvänta oss av Segerdagen? Frivärld listar:
*Stor propaganda tillställning i Moskva med utfall mot ”dagens nazister”, alltså i den ryska propagandan alla som står i vägen för Kreml och dess mål. Detta budskap kommer att köras ut i det ryska informations-ekosystemet i stor omfattning.
*Det är inte osannolikt att Segerdagen innehåller ett eller flera av följande budskap från Putinregimen; Folkomröstning/annektering av Donetsk, Luhansk och eventuellt Cherson (om än mindre troligt), tillkännagivande av allmän mobilisering och krigsförklaring, ökad repression i Ryssland med hänvisning till kriget och förklarande av fullständig seger vid Mariupol.
*Det kan inte uteslutas att Segerdagen kommer att innehålla scener med krigsfångar i någon form, från uppvisning i tv av krigsfångeläger till att ukrainare tvingas paradera på Röda Torget under förödmjukande former. Notera att om så sker är det ett brott mot Tredje Genèvekonvetionen om behandling av krigsfångar. För att citera Röda Korsets hemsida: ”Krigsfångar ska hela tiden behandlas humant och ska skyddas, såväl mot våldshandlingar och hot, som mot förolämpningar och allmänhetens nyfikenhet.”
*Segerdagsmanifestationer kommer att hållas runt omkring i västvärlden under helgen och på måndag 9 maj. De kommer att variera i stöd för Putins krig och i storlek. På Irland har arrangörerna förbjudit Z, medan i exempelvis Tyskland har det redan tidigare ordnats demonstrationer till stöd för Putins krig vilket ökar sannolikheten för en större pro-krigsmobilisering där.
I Finland planeras den 8 maj en bilparad till stöd för den ”pågående operationen mot nazismen och fascismen” till minne av segerdagen. Arrangören RUFI är en mindre rysk-finsk vänskapsförening där den ökände docenten Johan Bäckman (dömd i Finlands högsta domstol för trakasserierna av Jessikka Aro (vars bok Putins troll just kommit ut på svenska)) uppges finnas med i bakgrunden. Bilparaden kommer att få stöd av ryska ambassaden enligt RUFI själva. Experten Janne Riiheläinen har kallat bilparaden för en provokation för att skapa reaktioner, som kan användas i Ryssland, i en intervju med Hufvudstadsbladet.
*Vi kan just nu förvänta oss mindre försök att manifestera segerdagen i Sverige, men troligen ingen större aktivitet. Ännu på onsdagsmorgonen (4/5) fanns inget demonstrationstillstånd givet i Stockholm för perioden 7-9 maj. Vi har inte heller sett en mobilisering för Segerdagen på öppna sidor på nätet.
*I Väst kan vi förvänta oss att ett offernarrativ som påståendet att ryssar nu diskrimineras kommer att användas.
Patrik Oksanen
Frivärlds briefer om Kremls användande av historia:
”Russia´s Victim Narrative” av professor Stefan Forss.
I rapporten går Forss igenom hur Ryssland porträtterar sig som ett offer i berättelserna kring andra världskriget. Stor möda läggs vid att sudda bort den roll som Sovjetunionen hade som ”partner in crime” med Nazi-Tyskland vid krigsutbrottet. Särskild uppmärksamhet ägnas åt Vinterkriget. De ryska försöken att få ett universell erkännande för den sovjetiska historieskrivningen ska förstås som ett sätt att bygga en ny europeisk säkerhetsordning konstaterar Forss i briefen.
”Controlling the past” av docent Gudrun Persson.
Rapporten handlar om hur det politiska ledarskapet i Ryssland använder historia för att skapa legitimitet och stödja sitt agerande på den internationella arenan. Historia betraktas inte av det ryska ledarskapet som en oberoende akademisk disciplin, utan snarare som ett maktinstrument för nationella intressen. Rapporten visar att användandet av historia, både inkorrekt och korrekt historieskrivning, går bortom retoriken och är en integrerad del av rysk säkerhetspolitik som får direkta konsekvenser både för Ryssland och hennes grannar.
”Kremls historievapen” av senior fellow Patrik Oksanen
Den här rapporten är en genomgång av hur Ryssland använt historievapnet mot en rad EU-länder, däribland Sverige. En särskild tonvikt läggs på Segerdagen och hur dagen har utvecklats under Putins styre till att bli allt mer en strömlinjeformad propagandatillställning. Rapporten konstaterar att för att möta utmaningen på historiearenan behövs uttalad solidaritet med länder som attackeras, bättre historiska kunskaper hos befolkningen och att Kremls historieförvanskande nätverk synliggörs.
