Viktor Lundquist, om hur främmande makter dagligen försöker påverka och försvaga det svenska samhället.
Foto: Säkerhetspolisen
Säkerhetspolisen släppte i förra veckan sin årsbok för 2019. I den ges en beskrivning både av myndighetens verksamhet och den allmänna hotbilden mot Sverige. Det är alltså viktig läsning.
Först och främst ger årsboken allmänheten möjlighet att hålla sig uppdaterad om vilka reella hot som faktiskt finns, både inom och utanför Sverige. För det andra är det ju ofrånkomligen så att Säpos verksamhet av naturliga orsaker i mångt och mycket präglas av sekretess, men här ges insyn i flera till synes känsliga områden. Och för det tredje är det även spännande och underhållande; i årsboken för 2019 beskrivs bland annat hur kontraterrorism, cyberspionage och kontraspionage går till i praktiken.
Men mest intressant, och oroande, är trots allt genomgången av det generella säkerhetsläget kring och i Sverige.
Under de senaste tio åren har risk- och hotbilden förändrats radikalt till det sämre. Dels på grund av hur andra statliga aktörer i närområdet agerar, såsom Rysslands annektering av Krim och det allt mer aggressiva uppträdandet kring Östersjön och mot väst generellt. Men även på grund av så kallade asymmetriska hot, såsom terrororganisationer och cyberhackare. Sverige utsätts idag helt enkelt för en rad diversifierade hot, och försök till påverkan och skada kommer från flera olika håll.
För bara några år sedan fanns det fortfarande i det svenska samhället en tendens att linda in formuleringar kring risker och hot av detta slag. Men i takt med att hoten blivit allt mer tydliga, och där med även har behövt bemötas allt klarare, har detta förändrats.
I Säpos årsbok är hoten explicit beskrivna, vilket både är välkommet och nyttigt. Redan i förordet beskriver säkerhetspolischef Klas Friberg hur Ryssland idag utför angrepp som syftar till att påverka och försvaga Sveriges territoriella suveränitet och politiska oberoende. Även Kina framställs i liknande ordalag, och beskrivs bland annat bedriva avancerat cyberspionage som skall främja landets militära förmåga och ekonomiska utveckling.
Inte helt oväntat är Kina och Ryssland återkommande aktörer som i årsboken på ett eller annat sätt pekas ut som särskilda hot mot svensk säkerhet. Bland annat beskrivs hur just Ryssland och Kina är de två stater som främst ägnar sig åt spioneri mot Sverige, vilket bland annat tar sig uttryck i inhämtning av känsliga uppgifter och diplomatiska påtryckningar.
Ett femtontal länder beskrivs bedriva underrättelseverksamhet mot Sverige, och förutom Ryssland och Kina omnämns även Iran. Årsboken ger en djupgående inblick i hur dessa aktörer verkar och med vilka syften.
Årsboken beskriver också hot inifrån, exempelvis den senaste tidens utveckling i extremistmiljöerna. Bland annat beskrivs hur våldsbejakande högerextremism tycks attrahera allt fler, och att risken för attacker från individer eller organisationer med sympatier för denna typ av ideologi bedöms öka.
Coronapandemin har varit en brutal påminnelse om vårt samhälles sårbarhet, och skall inte förminskas. Men det kommer en tid även efter Coronan, och andra hot är betydligt svårare att se slutet på. Säpos årsbok ger en unik inblick i vilka hot och attacker som pågår just nu, och dessa kommer tyvärr vara framträdande en lång tid framöver. Om detta bör alla bli varse – då det bidrar till bättre motståndskraft.
VIKTOR LUNDQUIST är biträdande redaktör för Säkerhetsrådet.
