SVT visade diktaturens sanna ansikte

SVT:s Anders Holmberg gjorde i 30 minuter ett gott journalistiskt hantverk genom att ställa de besvärliga frågorna och när han inte fick svar upprepade han det igen och igen till Kinas ambassadör Gui Congyou. Därigenom visade SVT diktaturens sanna ansikte, menar Frivärlds Patrik Oksanen i en kommentar.

Foto: Skärmdump från SVT.

Riksdagsledamoten Roger Haddad (L) jämförde passande nog budskapet med det som vi vanligen förknippar med Nordkorea. Dessutom konstaterade Haddad att han varit i Kina som riksdagsledamot och träffat politiska företrädare, departement som akademi, men att även om han är anhängare av dialog så blir det svårt när Kina fortsätter med sina lögner och bortförklaringar.

Även om Kina genom sitt agerande nu stöter bort en del krafter som är inställda på dialog, även om den är hård och rak och man inte kan komma överens, så finns det i den långsiktiga kinesiska kalkylen att man kan forma världen efter sina intressen med piskan och moroten.

Piskan är hoten mot länder, företag, organisationer och individer som dristar sig till att rikta direkt eller indirekt kritik mot Kina. Här fick journalisten Jojje Olsson återigen en avhyvling av den kinesiska ambassadören, som dock var snubblande nära att återigen av misstag erkänna Taiwan. Jojje Olsson skriver om det själv i Expressen:

Foto: Skärmdumpar från SVT

“Det blir så ovant och krångligt att Gui Congyou, när han talar om mig, trasslar in sig till den grad att han säger att Taiwan inte är en del av Kina. Ett misstag som tidigare – i bästa fall – kostat många kinesiska tjänstemäns karriärer.”

Moroten i sammanhanget är pengar. Möjligheten att göra affärer med en marknad på 1,4 miljarder människor samt billig produktion av en lång rad varor har varit Kinas trumfkort. Det erbjudandet kompletteras med investeringar och lån i andra länder för att knyta dem närmare Kina i en beroendeställning.

Länder som på olika sätt motsätter sig den kinesiska synen straffas, som Australien som häromdagen fick en uppläxning på samma tema – inget är Kinas fel. Kinesiska UD:s presstalesman kallade Australien för sjukt: “Australien är sjukt, men de ber att andra ska ta deras medicin, det löser ju inga problem…”

Ambassadören Gui Congyou är inte den som hittat på tonläget mot Sverige, han är det kinesiska kommunistpartiets utsände och hans sätt att kommunicera är beställt i Beijing och han är bara en av många utförare. Det är omöjligt att tänka sig att en svensk presstalesperson för UD skulle börja kalla andra länder för sjuka, liksom det är otänkbart med en svensk ambassadör som blåljuger. Men diktaturens sanna ansikte skiljer sig från en demokrati.

Ambassadören hinner på 30 minuter med att förneka allt om Xinjiangprovinsen och kidnappningen av den svenske medborgaren Gui Minhai, som Kina inte erkänner som svensk.

Kraven på att persona-non-grata ambassadören skrattas bort, ett av de få tillfällen då den stela masken förbyts i något annat.

Och så är förstås det kinesiska kommunistpartiet den enda sanna och bästa uttolkaren av det kinesiska folkets vilja, och det gör att Kina är en demokrati…

På många sätt var det en riktigt bra dag för public service och SVT, genom Anders Holmbergs tålmodiga, lugna men ihärdiga sätt att ställa raka frågor. Problemet i den större bilden är att ambassadör Gui Congyou nog inte var missnöjd heller. Han fick ju 30 minuter på sig att vifta med piskan, vilket är hans jobb.

Morotssnacket står andra krafter för…

Patrik Oksanen

Senior fellow, redaktör Säkerhetsrådet.

Foto: Skärmdump från SVT