Erik Lindmark, om att det nu är viktigt att tänka framåt och påbörja omhändertagandet av erfarenheter av virusepidemin för en långsiktig stabilitet och ett modernt totalförsvar.
Världen, och inte bara Sverige, befinner sig i en global pandemisk kris som knappast går att jämföra med någon liknande kris tidigare. Det är ju inte unikt med den här typen av pandemier dödstalen är fortfarande mycket låga jämfört med många tidigare pandemier eller bara en vanlig säsongsinfluensa, men det är första gången som baksidan av informationssamhällets framsida har slagit klorna i världen.
Kanske därför har också Sverige hamnat i en situation där en lugnare och mer välavvägd inställning till krisen tjänar oss väl. Om så verkligen är fallet har vi inte sett ännu men det är intressant att börja dra slutsatser av hur informationsdelning förändrats och hur liten inverkan på vår vardag som uppenbara påverkansoperationer från andra länder har påverkat oss.
En stor del av detta förklaras genom det faktum att den svenska staten i framförallt ekonomiska avseenden står väl förbered för att möta svårare tider. Visserligen kunde nog ingen för en dryg månad sedan föreställa sig effekten, eller kostnadsvolymerna, av den kris vi nu befinner oss i men helt klart är att ett resolut agerande från politisk nivå sprider ett lugn, i vart fall i ekonomiska termer, som sannolikt också skapar en betydligt lägre samhällsoro än vad som är fallet i ett stort antal andra länder.
Med historien som facit kommer vi antagligen framöver att behöva omvärdera flera aspekter kopplat till nationalstatens vara med hänsyn till att många länder, exempelvis Italien och Spanien, kommer att hamna i post-pandemiska situationer där det inte längre är självklart att tidigare rätt svaga nationalstatskonstruktioner ska hålla samman för framtiden.
Men en av de kanske viktigaste faktorerna nu för långsiktig stabilitet är att den svenska regeringen också orkar lyfta blicken och titta framåt. Inte för att hantera alla tänkbara situationer vi kommer att ställas inför, vilka vi ändå inte kan förutsäga med någon ackuratess, men för att påbörja erfarenhetsomhändertagandet mitt i själva krisen. Svårt? Ja. Nödvändigt? Ja.
Här finns en oerhörd potential att låta det starka myndighetssverige kliva in och stötta det antagligen rätt ansträngda Regeringskansliet. För det är väl det krisen visat: starka myndigheter klarar också att hantera situationer som mycket få kunde föreställa sig. För det vi de facto vi befinner oss i, är en övning som vi måste se till att kapitalisera på.
Påbörjas erfarenhetsomhändertagandet nu kommer vi att få ett mycket värdefullt underlag till arbetet med ett modernt totalförsvar där vi kan dra slutsatser utifrån en skarp verksamhet som kan hjälpa Sverige att göra korrekta prioriteringar i det fortsatta arbetet.
Därför bör regeringen, med omedelbar verkan, tillsätta en statlig kommission för att genast påbörja erfarenhetsomhändertagande från den samhällspåfrestning vi befinner oss mitt i. Om regeringen väljer att göra detta, kommer det svenska vägvalet med stor sannolikhet också att inte bara skapa långsiktig stabilitet utan även här och nu skapa möjligheter att på nationell nivå skapa synergier i hanteringen av påfrestningarna.
Att initiera ett sådant arbete kommer säkerligen också att innebära att följdeffekter av den nuvarande krisen kommer att kunna identifieras på ett så tidigt stadium att de inte behöver blir nya kriser eller samhällsbelastningar. Till exempel måste vi vara öppna för en ökad psykisk ohälsa i krisens spår liksom att det är centralt att redan nu börjar utvärdera effekterna av de omfattande ekonomiska stödpaketen – kommer de verkligen att rädda de delar av samhället som krävs för att vi inte ska hamna i en statskollaps?
Det svenska valet och de svenska satsningarna är hitintills unika. Låt oss också göra oss unika genom att mitt i krisen våga lyfta blicken och påbörja omhändertagandet av erfarenheter för en långsiktig stabilitet.
ERIK LINDMARK är statsvetare, reservofficer och statsanställd.
