Bild: Commander, U.S. Naval Forces Europe-Africa/U.S. 6th Fleet
Tidigare denna månad, 7 mars, passerade två år sedan Sverige blev medlem i Nato. Och vilka år just dessa har varit. Omvärlden har onekligen bjudit på mycket oroligheter och de geopolitiska kontinentalplattorna har flyttat, och rör ännu kraftigt, på sig. I Norden har sannerligen ett säkerhetspolitiskt uppvaknande vad gäller det direkta omvärldshotet skett. De som ropar efter att Europa ska komma ur sin slummer behöver inte längre oroa sig för att den norra flanken inte är vaket.
I en ny analys av Nato “Towards a New NATO” från oss på Frivärld sammanfattar Minna Ålander hur Nato påverkas av en försvagad transatlantisk länk och vad medlemskapet inneburit för regionala samarbeten. Europeiska allierade står för nya bidrag till den norra flanken och Sverige och nordiska grannländer tar ett omfattande operativt ansvar inom alliansen.
Dagen före årsdagen för medlemskapet bordar svenska Kustbevakningen tillsammans med polisens nationella insatsstyrka det första av två olika fartyg (och tillfällen) utanför Trelleborg som misstänks tillhöra ryska skuggflottan.
Sverige, liksom Finland, har under de senaste åren hittat nya sätt att förhålla sig till och hantera ett eskalerande hybridkrig i vårt närområde. Det har varit händelser både till havs och i luften runt Östersjön som varit omgärdade med frågetecken. Och samtalen har rört sig allt mer till diskussioner om hur vi besvarar hybrida händelser och går ifrån det mer passiva i form av observationer och dokumenterandet av detsamma.
En dryg vecka före bordningarna utanför Trelleborg har Försvarsmakten hunnit störa ut en drönare i närheten av ett besökande franskt hangarfartyg i Malmö.
Vår svenska beredskap och agerande vid dessa typer av situationer har utvecklats parallellt med den svenska infasningen i Nato. Det är en välkommen och viktig riktning för ett demokratiskt och fritt land som tar friheten och framtiden på allvar.
Samarbeten inom Norden-Baltikum tillsammans med Polen, Tyskland, även Storbritannien och Frankrike och andra, även den transatlantiska partnern Kanada, växer, både inom Nato, samt bortom försvarsalliansen, dag för dag i styrka och värde. En gemensam nordisk-kanadensisk deklaration i samband med ett statsministermöte i Oslo häromveckan pekar på den gemensamma grund som demokratier som tror på upprätthållande av lag och ordning, mänskliga rättigheter och den territoriella integriteten och staters suveränitet delar. Just nu är det verkligen av vikt med enighet mellan just våra länder så att vi gemensamt och kraftfullt kan hävda våra intressen och värderingar. Att Island förbereder en folkomröstning i augusti om att landet ska återuppta förhandlingar om EU-medlemskap är även det ett lovande tecken.
Norden, däribland inte minst Sverige, är vaket. Det är goda nyheter, och vakenheten kan med fördel gärna få verka vidare även på en rad andra områden, som inte har samma direkta existentiella betydelse, men likväl skapar fortsatta sårbarheter och risker för framtiden. Vi bör använda vår nya styrkeposition såväl inom som utöver alliansen att vara mer proaktiva och framåtlutade för det som är bäst för Norden såväl som Europa och den fria världen i stort.
Anna Rennéus Guthrie, chef tankesmedjan Frivärld.
