Kaa Eneberg, om att den häktade historikern och människorättsaktivisten Jurij Dmitrievs hälsa blir allt sämre. Han har själv vädjat till rätten om att få komma till tals efter två och ett halvt år i fängelse.
Engagemanget för de avrättade Stalinoffren var inledningsvis mycket stort men Dmitriev började motarbetas av myndigheterna i takt med den nya historieskrivningen som går ut på att rehabilitera diktatorns minne.
Oron för den fängslade ryskkarelske forskaren Jurij Dmitrievs vacklande hälsa har ökat sedan rättsväsendet oväntat ytterligare skjutit fram rättegången i den karelska huvudstaden Petrozavodsk till den 24 juni. Den skulle ha varit avklarad i april och nu hotar nya uppskov. Historikern, som avslöjat Stalintidens gömda massgravar i gränslandet Karelen har själv vädjat till rätten om att få komma till tals efter två och ett halvt år i fängelset.
Inte ens en begäran om att få invänta rättegången i sitt eget hem har tillgodosetts.Han har genom sin advokat Victor Anufriev hänvisat till försvagad hälsa och oro för coronasmittan som sedan en tid grasserat i rannsakningshäktet.
Frågan är om rättegången alls kan hållas som planerat. Den 24 juni är nämligen nytt datum för den stora högtiden Segerdagen över segern mot Nazityskland 1945. Den nationella högtiden som annars äger rum i början av maj har senarelagts med hänvisning till Coronautbrottet. Dessutom råder oklarhet om rättssystemets beredskap med en stor del av personalen avstängd i karantän att hantera hans eller andras fall på grund av pandemin.
Av det lilla som sipprat ut framgår att Dmitriev plågas av förhållandena i fängelset och att hans hälsa är starkt försvagad. Redan innan var han helt isolerad från yttervärlden och saknade möjligheter att ta emot besök. Personkontakter är inte tillåtna i pedofilfall. Han får inte ens träffa sin vuxna dotter med hänvisning till att hon skall inkallas som vittne.
Själv uppges Dmitriev kräva att rättegången mot honom inte uppskjuts ytterligare. Hans försvar hänvisar till den friande dom som han fick i lägsta instans. Åtalet mot honom gäller sexuell kränkning av adoptivdottern Natasja. Henne fick Dmitriev och hans hustru adoptera som treåring från ett barnhem där hon lämnats. Dmitriev är själv barnhemsbarn som vuxit upp i en militärfamilj.
Åtalet mot honom anses inte trovärdigt eftersom det egentligen syftar till att hindra och stoppa den historiska kartläggning av Stalinterrorn som Dmitriev ägnat över 20 år åt. Hans arbete som involverat oräkneliga studenter och forskarkolleger har gått ut på att avslöja namnen på tiotusentalsmänniskor från 50-talet nationer som arkebuserats i de karelska skogarna. Minneslundarna Sandarmoh och Krasnij Bor var okända, eller undangömda gravplatser innan Dmitriev och hans medarbetare började utforska de undangömda talldungarna i mitten av 1990-talet.
Engagemanget för de avrättade Stalinoffren var inledningsvis mycket stort men han började motarbetas av myndigheterna i takt med den nya historieskrivningen som går ut på att rehabilitera diktatorns minne. Bl a försöker den sittande regimen nu göra människorna i massgravarna till ryska offer för de rysk-finska krigen.
Advokaten Victor Anufrievs outtröttliga arbete för att fria Dmitriev har varit en lång och seg kamp som krävt ett hundratal resor från hans kontor i St. Petersburg till den karelska huvudstaden. Han säger sig idag tro på att Dmitriev frias bara rättegången kommer igång. Själv har han dock upplevt motgång i ett annat liknande fall. Det har gällt Dmitrievs kollega museichefen Sergej Koltyrin som avled nyligen sedan han dömts till tio års fängelse för pedofili. I hans fall uppställde myndigheterna otaliga hinder för att han som cancersjuk skulle få dö i hemmet.
Hur fallet Dmitriev utvecklas är svårt att förutse. Tiotusentals engagerade i Ryssland och andra länder, däribland internationella Pennrörelsen har vädjat till president Putin. Dmitriev själv leder den karelska grenen av medborgarrättsorganisationen Memorial, som verkar i klar motvind i dagens Ryssland.
Det finska forskarsamhället har länge varit engagerat eftersom tusentals finländare ingick i den stora emigrantvågen till Ryssland på 1930-talet. Då var också finskan officiellt språk i ryska Karelen som även hade finländaren Edvard Gylling som sin första statsman.
I Finland hålls idag en mycket låg profil i fallet Dmitriev men både president Putin och Finlands president Sauli Niinistö uppges ha forskaren på dagordningen då de träffas.
KAA ENEBERG är journalist och författare.
