Christoffer Karlsson, vice ordförande i Liberala Ungdomsförbundet, argumenterar för ett svenskt Natomedlemskap och hoppas att Finland och Sverige blir medlemmar under hans efterträdares tid.
Snart kommer riksdagen att fatta försvarsbeslutet för tiden fram till 2025. I propositionen som ligger på riksdagens bord återfinns stora och helt nödvändiga förslag på återupprättad försvarsförmåga. Däribland fler utbildningsförband i armén, en tredje armébrigad och stärkt närvaro på Gotland. Men trots ett starkare försvar så klarar sig Sverige inte ensamt, vi behöver bli medlem i Nato.
Alltsedan muren föll har väst- och centraleuropa nedrustat. Inte ens Rysslands aggressioner mot Georgien 2008 fick några större konsekvenser för försvarsutgifterna i väst, och då hade ändå Ryssland ändå redan påbörjat sin upprustning. Det som fick politiker i EU och Nato att till slut förstå allvaret i Rysslands stormaktsambitioner och aggressiva utrikespolitik var invasionen och ockupationen av Krim 2014, och det efterföljande kriget i Ukraina, som fortfarande pågår. Vid det laget hade Liberala ungdomsförbundet redan påtalat behovet av ett stärkt försvar under lång tid, men få lyssnade. Kanske för att de flesta av oss inte har tillräckligt många jordsnurr för att tas på allvar.
Ändå ledde försvarsbeslutet 2015 inte till några större förstärkningar av det svenska försvaret. Det svarta hål som Försvarsmaktens ekonomi utsatts för sedan lång tid tillbaka täpptes inte till. De ekonomiska medel som tillsköts blev genast uppätna av krav på ny materiel och ny(gamla) förmågor. För riksdagen var det viktigare att visa häftiga nya satsningar, istället för att bygga försvaret från grunden och uppåt genom att sluta underminera ekonomin. Den problematik som finns med underfinansierade försvarsbeslut börjar bli lite av tradition i svensk politik. Vi riskerar att bygga ett luftslott med fantastisk fasad, men där stabiliteten mer liknar den hos ett korthus.
Samtidigt som underfinansieringen av det svenska försvaret fortsatt genom åren, så har samarbetet med andra stater fördjupats. Och det är bra. Inte minst försvarssamarbetet med Finland är av stor vikt i en allt osäkrare östersjöregion. Men enskilda samarbeten med övningar och utbyten av fina ord väger inte särskilt tungt. Framförallt ska vi inte ta för givet att dessa samarbeten (med undantag för Finland) med säkerhet resulterar i den hjälp vi är i så stort behov av, när behovet uppstår. Sverige riskerar att stå ensamt i kris eller krig.
När alliansfriheten återigen har bekräftats som lämnad på historiens soptipp genom det nya avtalet med Finland, så bör vi ta nästa steg mot frihet genom allians. Sverige bör omgående ansöka om medlemskap i Nato, hand i hand med Finland. Inget annat bilateralt eller multilateralt avtal kan ge oss den säkerhet som ett medlemskap i Nato erbjuder. Försvarssamarbete med Finland i all ära, men franska jagare, holländska mekaniserade förband eller annan hjälp utifrån hade varit till god hjälp för oss bägge. Enbart artikel fem är en garant för hjälp från andra demokratier i Europa och på andra sidan Atlanten.
När jag för fem år sedan blev säkerhetspolitisk talesperson för Liberala ungdomsförbundet så var min förhoppning att Sverige skulle bli medlem i Nato under min vakt. Nu hoppas jag att min kommande efterträdare slipper lämna över stafettpinnen, att arbeta för ett medlemskap, till sin efterträdare, och att Sverige under hens vakt sällar sig till demokratierna i Nato.
Christoffer Karlsson
Avgående förste vice förbundsordförande och säkerhetspolitisk talesperson Liberala Ungdomsförbundet.
