Margareta Cederfelt, om att Helsingforsdeklarationens grundläggande värden utmanas under Coronakrisen. Om alltför genomgripande begränsningar drivs igenom, är faran att vi har en mindre demokratisk värld att återgå till när pandemin är över.
Europa är hårt ansatt av utbrottet av Covid-19. Pandemin sätter hård press på samhället genom ett oerhört starkt tryck på sjukvården och med en allvarlig risk för ytterligare smittspridning. Sverige är hårt belastat, men än svårare är utmaningarna för flera av våra europeiska grannländer. Med coronavirusets spridning följer dessutom en kris som inte går att räkna i antal döda eller smittade, i antal sjukvårdsplatser eller i ekonomiska termer. Krisen tar sig nämligen även uttryck i hotet mot demokratin och den europeiska säkerhetsordningen.
Mot bakgrund av den pågående krisen är vissa begränsningsinskräkningar av fri- och rättigheter nödvändiga, till exempel de tillfälliga begränsningarna av mötesfriheten. Men den ansträngda situationen får inte innebära att de demokratiska principerna åsidosätts mer än vad som är absolut nödvändigt. Om alltför genomgripande begränsningar drivs igenom i tider av kris, är faran att vi har en mindre demokratisk värld att återgå till när pandemin är över.
Den europeiska säkerhetsordningen såsom vi känner den idag grundläggs i Helsingforsdeklarationen från 1975. Dokumentet grundar sig på principer om respekt för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, och understryker särskilt vikten av enskilda staters territoriella integritet och suveräna rättigheter. Deklarationen föreskriver att eventuella konflikter i Europa bör hanteras på ett fredligt sätt.
På en rad punkter utmanas Helsingforsdeklarationens grundläggande värden av coronapandemin. I flera länder åsidosätts den maktdelning som vanligen råder, när parlamenten får stå tillbaka för regeringars ökade befogenheter. I Europa har det införts begränsningar av mötesfriheten och övervakningen av medborgare har ökat i omfattning. För att förhindra smittspridning har länder även ställt in och skjutit upp allmänna val. Läget är, kort sagt, sådant att den demokratiska ordningen är påverkad – i mer eller mindre hög utsträckning.
Ett europeiskt land där demokratin befinner sig under hot är Viktor Orbans Ungern. Den ungerska regeringen har snabbt drivit igenom lagändringar som ger regeringen rätt att tillfälligt upphäva lagar och styra genom dekret. Lagändringen gör det även straffbart att förhindra regeringens pandemibekämpning, exempelvis att bryta karantänen. Personer som offentligt uttrycker eller sprider ”osanning” eller ”förvrängd sanning” i samband med pandemin riskerar fem års fängelse. De nya lagarna gäller så länge regeringen anser att de behövs. Coronakrislagen kan endast upphävas om minst två tredjedelar av parlamentsledamöterna och presidenten röstar för att så ska ske.
Senast säkerhetsordningen prövades i skarpt läge var i samband med Rysslands illegala annektering av Krim 2014, när Putins gröna män intog den ukrainska halvön och satte principen om territoriell integritet ur spel. Efter annekteringen, och under de påföljande striderna i östra Ukraina, var Sverige tillsammans med andra länder i det internationella samfundet ett föredöme för upprätthållandet av respekt för staters suveräna rättigheter. Genom att framhålla och uppmärksamma kräkningen av Ukrainas territorier höll det internationella samfundet tillbaka Ryssland och försvarade den europeiska säkerhetsordningen.
Det brukar heta att allt har sin gång, och det gäller även under en kris som denna. Väpnade konflikter i Europa såväl som andra världsdelar fortgår – coronaviruset till trots. Eftersom pandemibekämpningen tar stor plats, i politiken och i media, ägnas allt mindre uppmärksamhet åt de konflikter som också fortgår. Till följd av detta riskerar konflikterna att bli okontrollerbara. Det som tidigare hindrat Rysslands fortsatta försök att söndra och slå split i och runt Krim, i Donbass och Luhansk, har varit det internationella samfundets ansträngningar att bevaka och uppmärksamma konflikten och kräva vapenstillestånd – ett arbete som Sverige medverkat till i bland annat OSSE, FN och Europarådet.
För att förhindra att situationen i östra Ukraina, men även i andra konfliktzoner, inte förvärras under den pågående krisen är det nödvändigt att det interntionella samfundet även fortsatt arbetar koncentrerat och målmedvetet för att upprätthålla den europeiska säkerhetsordningen.
Utmaningarna som följer av coronakrisen är flera, och kommer påverka eller inskränka vissa av de fri- och rättigheter som europeiska medborgare vanligtvis åtnjuter. I tider av kris och oro är det dock viktigt att hålla ögonen på de värden och ideal som är väsentliga och förtjänar att skyddas. I det läge som världen helt plötsligt ställts inför står en sak säker: den europeiska säkerhetsordningen måste upprätthållas och skyddas.
Värnandet av den europeiska säkerhetsordningen kräver att det politiska arbetet, inom bland annat OSSE, FN och Europarådet, även fortsättningsvis uppmärksammar pågående konflikter och arbetet för mänskliga rättigheter. De åtgärder som genomförs, nationellt som internationellt, måste vara väl avvägda och liksom Helsingforsdeklarationen grunda sig på en grundläggande respekt för mänskliga fri- och rättigheter. I varje enskilt fall där stater använder pandemin som ett svepskäl för att beröva människor deras lagstadgade rättigheter måste det internationella samfundet agera mot. Detta inkluderar också när europeiska ledare genomdriver lagändringar som riskerar demokrati och de folkvalda parlamenten att stifta lagar samt granska regeringarna.
Att pandemibekämpningen tar stor plats i politiken är naturligt, men får inte innebära åsidosättandet av principer om respekt för territoriell integritet och grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. På samma sätt som den europeiska säkerhetsordningen försvarades efter Rysslands annekteringen av Krim 2014, behöver internationella aktörer stå upp för dess principer även under den pågående krisen.
Att se till att krisåtgärderna inte tillämpas på bekostnad av den europeiska säkerhetsordningen handlar i slutänden om att försvara den värld vi har att återkomma till när krisen värsta vindar har blåst över.
MARGARETA CEDERFELT är riksdagsledamot (M), vice ordförande i den svenska OSSE-delegationen och vicepresident i OSSE:s parlamentariska församling.
