Christoffer Karlsson, om det orimliga i politisk detaljstyrning av Försvarsmakten.
Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten
Under början av 2020 hände något mycket märkligt. Politiker i riksdagen gick nästan unisont ut med nyheten att de är bättre lämpade att planera för Sveriges försvar än Försvarsmaktens högkvarter. Försvarsmakten meddelade att satsningarna på armén måste vänta några år, och att utbyggnaden av andra försvarsgrenar prioriteras högre under början av 2020-talet. Det fick politikerna att köra över Micael Bydén, vilket är helt orimligt.
Ett starkt skalförsvar eller ett effektivt försvar på djupet, det är dilemmat. Skalförsvaret är förmågan att skydda sig längst ut, i Sveriges fall med hjälp av flygvapnet och marinen. Alltså att slå fienden innan de hinner landstiga eller landa på svenskt territorium. Försvaret på djupet är alltså förmågan att bekämpa och slå fienden när de redan befinner sig på svenskt territorium, vilket främst är arméns jobb. I den ena vågskålen ligger starka marina stridskrafter och ett starkt flygvapen, i den andra vågskålen ligger en stark armé.
Givetvis behöver ett trovärdigt försvar vara starkt i alla delar, men resurserna är begränsade. Därför kan vi inte göra allt samtidigt. Särskilt när vi som nu befinner oss i ett läge där vi återuppbygger vår förmåga. Det är helt enkelt svårt att öka inköpen av materiel, öka underhållet av materiel, öva mer och sätta upp nya förband över hela Försvarsmakten samtidigt.
Försvarsmakten gjorde uppenbarligen analysen att prioritet borde ligga på att snabbt stärka upp skalskyddet, medan konsekvensen av att stärka armén i ett långsammare tempo inte är lika stor. Jag har betydligt större tilltro till Micael Bydéns och officerskårens kompetens att avgöra sådana prioriteringar än regeringens och riksdagens kompetens att göra det. Därför är det mycket olyckligt att vi i Sverige har en kultur av att politiker ska detaljstyra Försvarsmakten och därigenom Försvarsmaktens verksamhet, investeringar, inköp och planering.
Det går inte att undkomma det faktum att Försvarsmakten präglas av en detaljstyrning som det är svårt att finna en motsvarighet till någon annanstans i offentlig sektor. Lika olämpade som politiker är att avgöra vilken modell av röntgenapparat som ett sjukhus ska köpa in, lika olämpade är politiker att avgöra vilket luftvärnssystem Sverige ska köpa in. På samma sätt är politiker olämpade att bestämma den exakta sträckningen av en ny järnväg, eller lokaliseringen av ett nytt regemente.
Försvarsmakten bör styras med uppgift och medel, inte genom politikers iver att med politiska beslut försöka påvisa någon egen självupplevd kompetens inom området. Jag och många andra politiker har mycket åsikter om vad som är bra eller dåligt. Vi kan tycka att vi har djup förståelse för olika vapensystems gemensamma verkan eller vad som behövs för en lyckad operation. Men vi politiker är inte bättre lämpade att ta avgörande beslut för försvarsmaktens återväxt än Micael Bydén och hans kollegor som har ägnat hela yrkesliv åt militär planering. De är proffs, vi politiker är amatörer. Riksdagen ska styra genom uppgift och medel, inte genom att köra över professionen.
CHRISTOFFER KARLSSON är förste vice förbundsordförande i Liberala ungdomsförbundet (LUF).
