Viktor Lundquist, om hur de globala förutsättningarna för ett fritt internet för tionde året i rad fortsätter att försämras.
Under 2019 har flera auktoritära ledare runt om i världen valt att stänga ner sociala medier – och ibland internet helt och hållet.
Varje år genomför den oberoende amerikanska människorättsorganisationen Freedom House en undersökning av graden av fritt och oberoende internet runt om i världen. Studien jämför 65 länder, vilket motsvarar cirka 87 procent av världens alla internetanvändare, och ger således väl underbyggd bild över det fria internets förutsättningar. I förra veckan publicerades rapporten för 2020 – och tyvärr är trenden fortsatt negativ.
För tionde året i rad minskar graden av fritt internet runt om i världen. I hela 40 procent av de undersökta länderna syns negativa trender. Att hela det senaste decenniet präglats av ett allt mindre fritt internet understryker givetvis att detta är en komplex utveckling med flera förklaringsfaktorer, men tydligt är att trenden under 2020 har accelererats på grund av Covid-19.
Freedom House beskriver hur makthavare i flera länder använt pandemin som ett svepsjäl för att rättfärdiga inskränkningar i respektive lands internetfrihet. Bland annat handlar det om censur och tystande av kritiker till ländernas valda strategi, ökad övervakning, och massiva åtgärder för att sprida utvalda narrativ – med varierande sanningshalt.
Reportrar utan gränser har tidigare visat hur liknande tendenser – Covid-19 som rättfärdigande av begränsningar i demokratin – bland annat drabbat många länders pressfrihet, något som Säkerhetsrådet också uppmärksammat.
Vad gäller begränsningar i internetfrihet har den vanligaste metoden varit att censurera obekväma röster. Intressant i sammanhanget är att det både rör sig om kritiker som tycker att deras makthavare tagit till allt för kraftiga åtgärder i syfte att bromsa smittspridningen, men också de som menar att deras regeringar inte gör tillräckligt och istället försöker bagatellisera pandemin. Åtgärder av detta slag har bland annat omfattat nedstängning av konton eller forum, och inte sällan även oberoende nyhetssidor. Journalister och individer som uttryckt sig kritiskt på internet har också fängslats, ofta med hänvisning till att de ”hotar rikets säkerhet genom att sprida falsk information och lögner”.
Allt vanligare har också fullständiga nedstängningar av internet som helhet blivit. Alltså att regimer helt fråntar dess befolkning möjligheten att alls ansluta sig och vara uppkopplad. I drygt en tredjedel av de undersökta länderna har detta skett bara under det senaste året. Inte sällan sker denna typ av landsomfattande blackouter i samband med, eller till följd av, folkliga protester, såsom i Iran i november 2019 och i Ryssland i augusti och september i år.
Etablerade auktoritära regimer ägnar också allt större arbete åt att utveckla förmåga att helt kunna frånkoppla sig det globala internet – en slags brandvägg mot omvärlden.
För sjätte året i rad är Kina det land som Freedom House rankar sämst vad gäller fritt och öppet internet. I Kina blockeras sedan en lång tid tillbaka en rad utländska nyhetskanaler, sociala medier och appar, och därtill finns välutvecklade metoder för att övervaka den egna befolkningens onlineaktivitet. Freedom House beskriver också hur statsunderstödda troll och botar, tillsammans med statskontrollerad media, medvetet försökt sprida desinformation kring viruset och dess uppkomst.
Även i Indien, världens folkrikaste demokrati, fortsätter den negativa trenden. Under året har regeringen vid flera tillfällen hindrat uppkopplingsmöjligheter i några av landets största städer, och man har också utövat påtryckningar mot bland annat Twitter och Netflix i syfte att dessa plattformar skall plocka ned innehåll som kritiserat regeringens nationalistiska agenda.
Andra länder som uppvisar en signifikant negativ utveckling är Myanmar, Ecuador och Nigeria.
Överlag är rapportens innehåll nedslående läsning, även om det finns några enstaka ljusglimtar. Sudan, Zimbabwe och Ukraina är bland de länder som uppvisar en positiv trend, men framtidsutsikten för ett fritt internet är även i dessa länder fortsatt oklar.
Fri tillgång till internet har på bara några decennier blivit ett fundament för ett land som skall kunna klassas som en fullgod demokrati. Att den negativa trenden är ihållande och inte tycks avta är därför mycket oroande.
För några år sedan beskrivs internet i allmänhet, och sociala medier i synnerhet, som en demokratisk kraft med potential att på enklare och snabbare sätt låta allmänheten utkräva ansvar från makthavare, underlätta informationsinhämtning samt möjliggöra politisk organisering och låta fler röster komma till tals. Rapporten från Freedom House visar att verkligheten för väldigt många människor tyvärr är en helt annan.
VIKTOR LUNDQUIST är biträdande redaktör för Säkerhetsrådet.
